Var har ni gjort äggdonation i Europa?
Jag är snart 43 och har gjort 3 ivf försök. Lite historia först... pga dålig sperma och min ålder så rek vi att gå direkt på IVF efter många månaders naturliga försök.
1. IVF var i Sverige som var såååå misslyckad dålig klink som knappt stimulerade mej fick bara 7 ägg efter 7 dgr sprutor så var det 4 mogna och det blev bara 1 embryo som inte tog på dag 2. Verkar som jag måste fått en infektion för jag fick hög feber på köpet 3 timmar efter insättningen så stackarn överlevde nog inte pga. det.
2. IVF i USA där det är svindyrt. Snacka om helt annan ivf. behandling på ett positivt sätt you get what you pay for. Så många olika mediciner bla. något som heter human growth hormones (Omintrope) som alla kändisar tar. Det är en föryngrings spruta. Hur som helst fick ta menopur 2 flaskor mot 1cc+ gonal F 300iu per dag i 10 dagar. Fick ut 11 ägg 6 mogna det blev 4 embryos. När man är 40+ i USA sätter dom in 5st. Så alla åkte in och 1 liten fastnade och man märkte ganska snart på UL att något var fel så vecka 7 var det inget hjärtljud längre.
3. IVF i USA där jag fick äta P-piller i 18 dagar sista 5 dagarna så fick jag ta testosteron plåster som ska göra att man odlar mera ägg. Sedan Menopur 3st i 1cc vätska plus 375IU Gonal F (plus Omnitrope denna ggn med) Jag fick ta sprutor i 14 dagar denna ggn. Fick 14 ägg, 6 mogna 5 blev embryos och 3 odlades till fina blastocystor som alla stoppades in. Ingen fastnade trots att dom såg så fina ut.
Efter 3 IVF försök på 1 år + missfall så känner jag men som ett nervöst vrak och börjar fundera på ÄD. I USA kostar ÄD 250 000 kr vem har råd med det? Dom pumpar dock donatorerna med medicin så min kompis som hade en donator som var 22 år fick 12 embryos och gjorde PGD testing på dom så efter det var det 8 som var normala. Hon fick på 2a insättningen tvilling flickor.
Ska jag göra ÄD får det bli Europa. Jag tittar just nu på Tjeckien, Finland eller Spanien. Vart har ni gjort ÄD? Blir så avskräckt när jag ser att folk verkar få så få embryos och dom inte fastnar. På min klinik i USA så är det 70% success rate på ÄD men som sagt har inte råd.
Det jag undrar över är:
1. Får man vara med att välja en donator? Fattar att man inte får se bilder osv. Men är nervös att dom bara säger vi har hittat en nu och man har inget att säga till om? Läser att dom flesta i Europa går efter din längd, hårfärg, ögonfärg blodgrupp. Kan man få en som matchas till dina ansiktsdrag?
2. Fick ni vara med och begära en ålder på donatorn? Jag vill inte ha en över 29 år. Min doktor rek det. Ser att vissa länder har upp till 36 år. Känns inte så bra.
3. Jag läster att Finland har 6 mån kö, Tjeckien ingen, Spanien ingen. Har ni som gjort det nyligen fått vänta länge? Tänker framför allt på Finland.
4. Jag är inte i närheten av Europa på ett tag, så jag kan inte komma på första besöket har dom erbjudit skype till er?
5. Hur många ägg fick eran donator, hur många embryos fick ni ut av dom?
6. Har ni hört något dåligt om någon klinik man ska akta sig för?
Min man spenderade mycket tid i Tjeckien på 80 talet innan muren togs ner och han tycker Tjeckier är skurkar. Han tror att dom spolar ner embryos så man har typ 2 sätta in sedan får man göra om det så dom tjänar pengar. Trots att muren kom ner 25 år sedan menar han på att det går inte ta ut den tjäna pengar mentaliteten ur folket på så kort tid. Det låter hemskt att säga så, jag har många nära vänner från Öststaterna som är sååå fina.
Jag gillar Finland pga att barnet kan veta donatorns identitet senare i livet och det känns tryggt lite svenskt att gå dit och känns fint att föra vidare det skandinaviska arvet för någon som mej som brinner för släktforskning. Ni kanske tycker att jag låter som jag är galen som bryr mej så mycket om att den ska se ut som mej. Man älskar väl vilket barn man än får hur den än ser ut.
Jag tänker bara på barnet om det ser jätte annorlunda ut ansiktsdragen och folk påpekar det som inte vet. Det kan vara känsligt för ett litet barn som vet att den är ÄD. Jag vill inte utsätta en lite själ för något jobbigt i onödan. Det är en sak om man inte ser ut som sin förälder men vet att det är ens förälders DNA då tar man inte åt sig på samma sätt tror jag. Sedan vet jag ju att den kan bli lik donatorns moster lika väl som inte ser ut som henne alls. Men chansen är ju större i alla fall.
TACK om du orkade läsa hela min monolog! Så tacksam för svar detta är så känslomässigt jag känner mej så ensam just nu med detta problem. Har så många naturligt gravida kompisar runt mej just nu, man vet inte vilken fot man ska stå på efter man har blivit ruinerad dessutom och fortfarande inte fått sin lilla dröm i uppfyllelse, min lilla baby!
Fint köpcentrum att kolla i där Invicta ligger högst upp .-)
Fint köpcentrum att kolla i där Invicta ligger högst upp .-)
