Unga mammor är inte dåligare än äldre mammor
Jag, som fick barn när jag var 16, anser att du är full av bullshit. Det finns bara en enda fördel med att få barn tidigt: den otroliga kärleken till sitt barn, samma villkorslösa kärlek man får tillbaka som man ger.
Det finns inget som helst stöd i samhället för att man skall kunna försörja ett barn vid ung ålder. Som omyndig (åldern då unga mammors tyngsta argument lyder som följer: "Det är då man som kvinna fysiskt har åldern på sin sida till fullo vid barnafödande" Hm) har man inte ens laglig rätt att försörja ett barn! Man kan alltså inte ens vara förmyndare för sitt egna kött och blod om man är förälder innan 18 år.
Idag är jag 19 år. Samhället står fortfarande inte på min sida. Jag är fortfarande en jävla pissränna för myndigheter och medmänniskor. Hur högt i kurs tycker du egentligen jag står som ensamstående och ung mamma utan utbildning (som jag förvisso är mitt i just för tillfället, mer än de flesta mäktar med - statistiken för färdigutbildade unga mödrar skall tydligen vara skrämmande mörk)? Utan mina föräldrars stöd med boende och barnvakt hade jag alltså stått som arbetssökande (med störst trolighet, alltså) utan utbildning och arbetserfarenhet, vilket man inte kan ha förrän uppåt åldrarna då man hunnit leva egoistiskt där man enbart får tid och rum att bara främja sitt intellekt och sitt jag. I allra bästa fall hade jag med en unge på höften fått ett skitjobb med skitlön, (förhoppningsvis) precis kunnig att försörja en annan levande varelse, tycker du fortfarande att unga mammor har samma förutsättningar och kapacitet som föräldrar med några fler år på nacken har?
Fest-argumentet ger mig förövrigt en begynnande hjärtsvikt, nästintill åtminstone. Tycker en del utav mångfalden, på riktigt, att det är ett relevant och vinnande argument? Jag blir så jävla mörkrädd.