Ålder för att få bestämma boende??

Varken barn eller socialtjänsten bestämmer! Vårdnadshavare eller domstol bestämmer, ingen annan!

Konstigt att många, många barn, däribland jag själv, fått välja från 12 år då med samhällets vetande och vilja. Försöker du måhända påstå att jag drömt ihop det?

Inte vet jag vad du har gjort, men så är det i alla fall.

Era föräldrar valde nog att ni skulle få bestämma. Idag vet man bättre än att lägga så stort ansvar på barn.

Vi säger som så att jag gör total avbön. Hur det går till i praktiken är tydligen inte viktigt eftersom någon anonym självutnämnd jurist vet bättre. Kort sagt, ni får göra hur fan ni vill med barnen.

Åh nej, mina föräldrar ville båda två att vi skulle bo där jämt. Samhället gick in och lät oss bestämma.

Den enda som kan bestämma, förutom vårdnadshavare, är domstolen. Om dina föräldrar valde att låta Socialtjänsten bestämma, så var det frivilligt....

Om det är mig du menar så är jag inte jurist och har inte påstått det heller. Däremot jobbar jag med familjerätt och då är man socionom

Det är inte så farligt att ha fel någon gång, det har vi alla. Man behöver inte bli dryg och kaxig för det.

Och nej, man får inte göra hur fan man vill med barnen, hur fick du det till det? 

Jag är varken dryg eller kaxig, men håller mig med ett konservativt skriftspråk vilket tyvärr många uppfattar bryskare än det är menat. Du vet då säkert lika väl som jag att i praktiken går det ofta till som så att föräldrarna inte vill ha en rättstvist och att domstolen vid en tvist lyssnar väldigt mycket på barnen, eftersom man skall döma efter barnens bästa och såvida inte den förälder barnen vill bo hos är extremt olämplig brukar det bli så.

I praktiken så går många efter 12-årsregeln ännu. Det vet jag att det nämnts i många tvistesammanhang på senare år.

Konservativt skriftspråk? Nja, det tycker jag nog inte.

Dessutom handlar det inte om hur det går till i praktiken utan det jag har problem med är när folk går in och påstår saker som är direkt felaktiga, som den här t ex.

I det läget kan man välja att svara att man trodde att det var så men att man lärt sig något nytt. Eller så kan man som du bli dryg(som du kallar konservativ) borte från att man hade fel och leda in samtalet på annat som hur det går till i praktiken t ex.

Är det så väldigt svårt att erkänna att man har fel idag?