Straffbart att inte ta ansvar för sina barn?

Hyran innefattas inte i beräkningen eftersom den delen täcks upp av bostadsbidrag om det behövs.

Att få enskild vårdnad är inte så lätt idag om man från början har gemensam. Inte ens pedofiler blir alltid fråntagna vårdnaden. Eller de som misshandlat mamman.

Mina barns far var den som sa att vi skulle skaffa barn. Jag har alltid velat ha barn vilket jag sa och jag gav honom 9 år på sig att tänka, men vid 27 skulle jag gå om han fortfarande inte ville ha barn. Sen talade vi inte mer om saken förrän han en dag undrade om det inte var dags att kasta p pillren. Då var vi båda 24 år.
När vi sen skilde oss så försvann han totalt i princip. Tio år senare kom han på andra tankar och har idag umgänge.

Menar du att jag skulle ha skickat mina barn till  honom och hans nya fru, som inte ville bli påmind om hans tidigare liv och han, som ville ha ett liv i lugn och ro? För det är så det skulle bli om summan i underhåll var högre än den är, han klagade nämligen på hur drygt det var att försörja mig genom underhållet...

Men även om vi inför detta from nu, och jag om barnens far hade blivit ett par nu osv så hade mina barns far reagerat likadant. Han ville ha barn, han tänkte på att skaffa barn med mig i 6 år innan han sa något, då var vi redan gifta sedan 3 år. Men ändå valde han bort dem sen. Och han hade, om systemet hade funnits så, valt att ha barnen, för han är ganska snål på det viset och det hade mina barn absolut inte mått bra av.

Tyvärr är det så att män kan skydda sig, men väljer att inte göra det. De kan kräv att det manliga p pillret släpps, de kan ta sig i kragen och inte gnälla om biverkningarna, fö färre och mildare biverkningar än vad kvinnor får av p piller. De kan använda kondom, de kan göra en vasektomi om de är säkra på att de inte vill ha barn. Men många män struntar i detta och menar att kvinnan kan ju göra abort, bekvämt och bra för honom.

Sen finns det många, alldeles för många, kvinnor som påstår sig använda p piller eller något annat men som ljuger. Och så vägrar de göra abort sen. Den mannen kan inte må så himla bra, eller jag vet att många mår skit rent ut sagt. Känslor kan man inte tvinga på någon, och att tvinga någon som är i en beroendeställning som ett barn är, att umgås med någon som inte vill ha dem, det är inte humant.

Jag tror inte för ett ögonblick att det kommer att födas färre barn som är oönskade av pappan för att pappan får betala mer om han väljer att inte ha med barnet och mamman att göra. För det är ju MAMMORNA som bestämmer om barnet ska födas eller inte. Och jag tvivlar starkt på att män avstår från sex för att risken att bli pappor finns. ÄVEN om de får betala mer i slutändan.

Jag läste om en kvinna som slutat med p piller OCH stuckit hål i kondomerna för att hon ville ha barn och var sååååå säker på att pappan så såklart skulle vilja han med när barnet väl var där. Men se det ville han inte, han kände sig känslomässigt våldtagen och vägrade befatta sig med mamman och barnet. Han kände absolut ingenting för barnet och träffar det aldrig.

Ja, många vill ha sex, för sex är skönt. Inte alla är så nogräknade med vem. (Min man inberäknad, han är pappa trots att han inte ville, måste väl dock påpeka att han har umgänge med barnet eftersom detta är FL och fokus snart skulle flyttas till en diskussion om det istället)
Men hade han valt att inte ha det hade jag inte tyckt illa om honom för det.

Jag tycker kvinnan i lika hög grad har ansvar här. Mannen kan inte välja när graviditeten väl är ett faktum. Han måste lära sig att välja innan. Att höja underhållet är inte rätt väg att gå, eftersom många skulle resonera som så att de hellre har ungen ett par dagar då istället för att betala mer. (Redan idag anser många män att dessa 1273 kr är en furstlig summa för mamman att få) Vissa av de män som väljer att ha barnet skulle inte vara någon vidare förälder, antingen lämna till sina föräldrar eller ta med barnet på div mindre lämpliga aktiviteter eller sätta barnet framför tv:n och sen ignorera.

Jag tror inte att det någonsin kommer att vara en god ide att med tvång tvnga någon att ta hand om ett barn de inte vill ha. Jag förstår din tanke dock och den är god, det är önskvärtt att fler tänkte efter lite bättre innan de har sex.
Men tvång och straff är inte rätt väg att gå. Tror jag.

Jag hade inte det. Jag trodde att han visste vad han gjorde, men sanningen att säga, det visste inte jag heller riktigt, det var inte alls så som jag trodde att ha barn, men det var iaf bättre för mig, för honom var det tydligen tvärtom.

Vissa kvinnor lever i en rosenröd dröm om att killarna så klart ska ändra sig för deras skull, så klart vill de ha barn med just dem, inte sällan ivrigt påhejade av sina väninnor. ÄVEN om mannen klart och tydligt deklarerat att han inte vill ha barn.

Detta medför att många män får en makt över kvinnan som gör att kvinnan inte kan slappna av i sitt föräldraskap om samarbetet inte är bra. Och som bekant krävs det TVÅ som vill för att samarbetet ska fungera.  Han får då hälften av dagarna och vill han inte skriva över dem och inte vill ta ut dem så hamnar kvinnan i en sits där barnet är för litet för dagis men hon har inga pengar att leva för.

Eller så får han för sig ATT ta ut dem, är det ett barns bästa att flytta från sin primära vårdgivare hux flux vid ca 6 månaders ålder? Även om pappan varit engagerad så är det orimligt att tro att han har varit hos mamman så pass ofta att barnet kan sova med honom utan mamman bara så där.

Obs nu att jag talar om de fall där mamman och pappan inte är ihop.

Det finns inte, som jag kan se ett sätt att lösa detta så att barnets bästa är i fokus.
Men jag håller helt med om att samhället ska se mamman och pappan som likvärdiga föräldrar och inte förfördela pappan bara för att han inte har burit och fött barnet. Men i dessa frågor kan man inte (alltid) få det helt rättvist eftersom barnets bästa måste vara i fokus.

Jag tror inte en så pass liten mår bar av att byta boende nej. Att ha dagmamma är helt annorlunda än att BO hos någon annan.
Givetvis beror detta också på vilken kontakt pappan har med barnet innan. Har man från start träffat barnet varannan/var tredje dag ett par timmar per gång och även varit själv med barnet kanske det kan gå, men jag är tveksam. Även om det vore tvärtom, att pappan haft barnet först och så ska mamma ta över så tror inte jag det är bra.
Detta kräver också oerhört bra kontakt mellan mamman och pappan, som nybliven mamma hade jag inte velat stå till pass för pappan var och varannan dag. Iaf inte om inte pappan verkligen skötte sin del, kom på avtalad tid och gick på avtalad tid osv. Jag tror att det är ganska ovanligt att folk orkar med en sådan kontakt, de gjorde ju slut av en anledning/blev inte ihop av en anledning.

Nej, men jag tror inte att så många pappor kommer att vilja förpassas till andra plats på det viset. Vill man ta hand om sitt barn vill man väl vara det på heltid på riktigt?

Möjligt att en pappa ser det så. Jag tycker dock inte att förslaget är bra om det baseras på tvång. Har själv föreslagit detta i olika trådar där det handlar om att mamman vill ha pappans dagar, pappan vill inte ge dem och de är inte överens om hur det ska vara. Och inte ihop heller så klart. Men då ska det baseras på frivillighet, för barnets bästa.

Pappan kanske visst vill vara föräldraledig, men senare. Ska hans dagar då tvingas bort till mamman? Det är ju inte heller schysst.

Personligen anser jag att det hela löses bäst genom att båda parter tar ansvar för sin egen fertilitet. Kondom, vasektomi eller se till att det manliga p pillret börjar säljas för männen, kvinnornas möjlighet att begränsa sin fertilitet vet de flesta kvinnor redan 'allt' om så det behöver jag inte skriva.

Absolut. Men mitt fokus är alltid barnets bästa och jag tror inte barnets bästa är att tvingas umgås med någon som inte vill. Eller att frånta någon förälder sina föräldradagar om denne inte vill/kan ta ut dem direkt i anslutning till den som har haft ledigt först.  

Sen tror ju jag att så pass små barn ska bo med sin primära anknytningsperson utan att hystas fram och tillbaka för att båda ska få föräldraledigt. Om mamman och pappan bor ihop och delar på ledigheten så är barnet iaf kvar i sin invanda miljö. Bor inte mamma och pappa ihop och den ena ska ta över efter den andra blir det dubbel förändring, 'byte' av förälder OCH bostad. Det tror inte jag är bra. Om föräldern som har ledigt efter den andra tycker att det rä helt ok att barnet är på dagtid enbart så kan det nog fungera, om föräldrarna har haft ett gott samarbete där den som inte är hemma först (för enkelhetens skull kallad förälder 2) har varit hemma hos förälder 1 regelbundet utan tjafs (viktigt för ett litet barn för trygghetens skull) och även har haft barnet regelbundet ensam kortare och längre stunder även hemma hos sig.

Men sanningen är att ytterst få klarar av att sätta barnet främst på det sättet. Och som sagt, barnets bästa i fokus, alltid.