BIM 17/3, 42 år och känner tidiga tecken, fler i samma situation?
Gråt på du Hoppas - du är mer än värd varenda en av de där tårarna!
Gråt på du Hoppas - du är mer än värd varenda en av de där tårarna!
Kossann, vad händer? Har det lugnat ner sig? Håller tummar här att det inte kommer något mer... Hade du gjort något ansträngande på morgonen? Lyft något tyngre eller så? Det kan ju göra att man får mindre blödning, eller så kan det ju bli så efter en mysomgång
SoMa och Che - snygga bilder!!!
Men neeeej kossann - NEJ!!!!!!!!!! Fy farao alltså!! Det där var INGET bra alls...och att inte ha sin karl i närheten heller när man får MF, det vet jag också hur det känns! Varför blir det så här...
Men du måste ju få bli skrapad nu när du gått så långt? Eller har det avstannat tidigare? Fattar precis hur skit allt känns för dig nu och att du inte vill hänga här inne längre, men inboxa mig gärna om du vill, för jag fortsätter gärna att hålla kontakten med dig...även om jag inte träffat dig är du ju min kompis
STOOOOOOR styrkekram och du ska veta att vi här inne tänker på dig!!!!
kossann: Åh vad glad jag blir över ditt inlägg! Ja, att ni ska göra ett försök till så klart (det är ju annars väldigt tråkigt att det inte gick vägen)!
När jag haft mina MF så har det ju inte alls varit något kul, men jag har upplevt det som att min kropp jävlas med mig och om den gör det så kommer jag att jävlas tillbaka hundra gånger värre - genom att bara fortsätta försöka att bli gravid - OCH att behålla den hela vägen fram till mål.
Det är genom dessa tankar jag hittar min målfokusering i allt det jobbiga och jag hoppas att du kommer lyckas väldigt snart igen....för det är ju SOLKLART att det ska bli en turné på Hallands stränder sommaren 2014!
För egen del ska min kille och jag till en väldigt erfaren fertilitetsläkare nu på torsdag (10/10). Det har aldrig varit gjort en ORDENTLIG utredning på oss och jag hoppas vi kommer få det nu. Just nu laddar jag för ett försvarstal på att vi s-k-a och b-e-h-ö-v-e-r få det - om läkaren kommer motarbeta oss på den här punkten.
Sedan ska jag ringa och prata med huvudläkaren på Copenhagen Fertility Center (CFC) någon av de närmaste dagarna. De har ju börjat göra några tester där på ifall man har ett överaktivt immunförsvar (vilket är normalt att man får när man blir äldre) som reagerar attackerande mot embryot och på så sätt utvecklas ett missfall. Ska kolla pris för dessa tester och lite andra saker med den läkaren. Åker jag ner till Köpenhamn, tar testerna och får reda på att jag har problem med immunförsvaret så kommer jag att på ett eller annat sätt få rätt behandling för detta...vilket kommer att bli en resa i sig.
Jag har ju inga barn sedan tidigare och har just fyllt 43 år. För mig är det viktigt att få fler än ett barn (vill göra allt för att inte få ett ensambarn) och den teorin går just nu inte helt ihop med min ålder (känns inte som någon klocka tickar längre....det är snarare kyrkklockor som håller på att gå sönder av de hårda slagen....).
Så nu snurrar tankar på att eventuellt plocka ut lite ägg och frysa in medan tid och möjlighet till detta finns. Om jag gör det så kommer jag att psykiskt bli lite lugnare och känna att man har skaffat sig en "liten tidsfrist" - även om inte det alls finns några garantier för att upptining av ägg i framtiden kommer att resultera i graviditet.
Det här var lite av mina tankar inför framtiden och vilken plan jag nu har lagt i den här bebiskarusellen. Ville bara berätta detta eftersom jag har varit lite tystare än vanligt här inne i tråden
Känns SÅ bra när man kommer till en fertilitetsläkare som är SÅ "förstående" och som enda anledning till en massa missfall sitter och tjatar om att allt hänger på att man är SÅ gammal och att det är det som är enda orsaken till missfallen... Jag brukar vara positiv, men det är riktigt svårt att "slå lock" för öronen framför en läkare när det typ är det enda man hör i en timme.... Var bara tvungen att skriva av mig lite här inne...
queenleiaaaaaaaaaaaaaaaaaa.....YEEEEEEEEESSSSSS!!!!!!! Åh så galet kul!!!!! Äntligen, äntligen, äntligen!!! Jäklar, det är nästan roligare när ni andra blir gravida här inne än när jag själv blivit det Då är du också bokad för Hallandsturnén till sommaren!!
Ok kossann och Hoppas...nu är det vi tre (vet inte om Sladdis och någon mer fortfarande också är med i gänget....?) kvar som får kämpa ihop och vi ska INTE ge upp!!!
Det är ju som jag brukar säga i vissa lägen; "Det är för sent att ge upp" och med det menar jag att har man kämpat så mycket, så länge och så hårt för en sak så är det ju ingen idé att ge upp, för då har allt slit varit i onödan och då är det för sent att ge upp. Någon belöning för det man gått igenom borde man ju få!
För mig har mensen dykt upp ganska precis 28 dgr efter den dagen i missfallet då "det mesta" kommit ut. Så har det varit i de tre fallen som jag haft i år, alltså en ganska normal cykel trots att det varit ett missfall - bara några dagars försening. Annars så är väl läget för mig att vi testar på en graviditet här i denna cykel och därför körde jag första Pergotabletten just i morse. Blir det plus om en sisådär 3 veckor så är min plan att dra till Aten för kontroll, det är planen just nu...med reservation för att det kan ändras