RöttÄrSött skrev 2013-03-06 18:57:14 följande:
Tänk dig en stol. Du kan lägga den ner, vända på den, byta plats på den - det är ändå en stol! Lika logiskt ser barn på bokstäver Därför byter de plats på bokstäverna inland. De kanske känner kanske för att skriva åt andra hållet just den dagen eller att en viss bokstav är extra fin och den ska därför komma först. Att medvetet ändra om bokstäverna kan också ses som att barnet gått ett steg i skriftsutveckligen. De har slutat se det som en fast ordbild och insett att ordet består av flera separata bokstäver man sätter ihop.
RöttÄrSött skrev 2013-03-06 18:57:14 följande:
Tänk dig en stol. Du kan lägga den ner, vända på den, byta plats på den - det är ändå en stol! Lika logiskt ser barn på bokstäver Därför byter de plats på bokstäverna inland. De kanske känner kanske för att skriva åt andra hållet just den dagen eller att en viss bokstav är extra fin och den ska därför komma först. Att medvetet ändra om bokstäverna kan också ses som att barnet gått ett steg i skriftsutveckligen. De har slutat se det som en fast ordbild och insett att ordet består av flera separata bokstäver man sätter ihop.
Tack för ditt svar, väldigt bra förklarat och vad bra med en expert i ämnet! Jag är lite bekymrad då hennes storasyster (halvsyskon elva år äldre) har läs och skrivsvårigheter.. Eftersom föräldrarna inte kommer överrens om det ska göras en dyslexiutredning så är det kämpigt för henne. Hur tidigt kan man egentligen upptäcka om barn har dyslexi? Och kan man ha svårt för att läsa även om man egentligen inte har dyslexi? Häromdagen så sa i vart fall dottern så här om ordet Pippi (som i Pippi Långstrum). Pekade på ordet och sa: Pippi- det ordet känner jag igen.
