Är det verkligen egoistiskt att begå självmord?

Nej jag tycker inte det är egoistiskt, verkligen inte. Om man verkligen lider och har så gjort i kanske hela livet, så tycker jag att man har full rätt att själv bestämma om man ska leva vidare eller inte. Jag har varit suicidal sen tolvårsåldern, tycker inte det är så vackert att leva men nu har jag hittat nån form av lösning, jag gör BARA det jag själv vill göra och ger blanka fan i om jag stöter mig med någon eller sårar någon eller så. Går på bidrag. Skriker på icakassörskan. Är en otrevlig jävel för jag klarar inte av det här "livet". Så är inte det betydligt mer egoistiskt än att dö? Men det är priset omvärlden får betala eftersom de så jävla gärna vill hålla mig vid liv... ett tag till går det.

Varför?

Ja verkligen. 
En nära vän och en bekant tog båda livet av sig inom en tvåveckorsperiod förra året. Inte en enda gång var det någon som sa något om att det skulle vara egoistiskt. När man är såpass att man står i begrepp att ta livet av sig är man redan bortom all räddning. Det är hemskt sorgligt, javisst, fruktansvärt och jobbigt, men de tog tillslut kontrollen över sina liv genom att välja att avsluta dem. Självmord är det sista egoistiska man gör i livet, eeyy? Skulle dock råda folk som vill ta sitt liv att dra på en bra rulle, köpa chips och pizza och bara vräka i sig skiten, för ska man ändå dö kan man ju göra en sista skoj sak.. sen blir det en till skoj sak, och en till och sen har man levat ännu en dag. 

Där tänker vi olika. Jag tror mig veta att ingen skulle bli ledsen om jag dog, jag inbillar mig inte att jag är så viktig i folks liv att någon skulle bli nämnvärt ledsen. Ja mamma skulle väl gråta en skvätt, men inget mera så. Ingen skulle få en ätstörning liksom.