Hur tidigt tycker ni att ert barn ska få betyg?

Jag är från Finland och har fått skriftliga omdömen från första klass och betyg från trean. Jag kan inte påstå att jag skadades för livet, och finsk skola brukar ju toppa världsrankingen i kunskap   Fast iofs toppar den rankingen i psykisk ohälsa också...

Jag tror inte att man bara kan säga "betyg löser allt" eller "betyg löser ingenting". Det handlar om hela systemet, om att ha bra, kompetenta, duktiga och kunniga lärare, om bra löner som gör yrket och utbildningarna attraktiva, om att lärarutbildningarna håller hög klass, om att samhället värdesätter kunskap, om betyg som som ett sätt att hålla koll på hur barnen utvecklas och till vilken grad de når målen, om att ha tydliga mål, om att fånga upp alla barn (både de som har svårt att nå målen och de som har nått målen för länge sedan) och ge dem det stöd just dom behöver, om att utnyttja den senaste forskningen om inlärning och pedagogik för att skapa bästa möjliga förutsättningar för lärande, om att ha tillräckliga resurser och lärartäthet, om att inte ha för stora klasser och så vidare med mera...  

Det uppfattning jag får, som en underliggande röd tråd i denna tråd, är att bedömning av eleverna i dagsläget INTE betraktas som en central del av lärarens arbetsuppgifter? Då förstår jag att svenska skolan har problem. Kanske dags att flytta hem till Finland... 

För mig är det fullständigt självklart att skolans centrala och främsta roll är att ge eleverna förmåga att förstå, bearbeta och kritiskt granska information. Vilket kräver vissa grundkunskaper och en grundförståelse för hur världen fungerar. 

Det är för mig obegripligt, hur man kan hoppas uppnå ovanstående uppgift, om man inte håller koll på och kontinuerligt bedömer hur eleverna ligger till i förhållande till de uppsatta målen. En lärare ska (i min värld) inte behöva lägga särskilt mycket extra tid på att bedöma eleverna, skolan ska vara utformad så att läraren hela tiden vet hur eleverna ligger till. 

Är det inte det undervisningssituationen är till för? Så som jag upplevde min skolsituation så gick den ut på följande: 
1. Inlärning, via "katederundervisning", läxor och egna arbeten.
2. Bedömning av vad vi lärt oss, genom prov, diktamen, redovisning av egna arbeten, frågor riktade till klassen under lektionerna, genomgång och rättning av läxorna m.m.
3. Feedback i form av skriftliga betyg (som man fick på alla enskilda prov, uppsatser och projektarbeten ), ofta kombinerat med skriftliga och muntliga kommentarer och omdömen som förklarade vad man gjort rätt och fel och varför man fick det betyg man fick. Ibland mycket enkelt, det här talet var rätt, det här var fel, här har du ett stavfel, här har du ett syftningsfel, ibland mer utförligt, beroende på uppgift. Bedömningsgrunderna var relativt tydliga, och om man inte förstod varför man fått det betyg man fått kunde man alltid fråga. 
4. Betyg i slutet på höst- och vårtermin. Ingen större överraskning i allmänhet, eftersom de oftast reflekterade ens resultat under terminen. 

Jag upplevde aldrig att våra lärare hade några större svårigheter med att bedöma vår nivå. Räcker ju med att ställa frågor till klassen och se vilka som räcker upp handen och kan svaret, eller vilka som räcker upp handen för att fråga om det dom inte förstår, för att få lite hum om hur folk ligger till. Och sen finns ju dom som springer runt, sitter bak i klassen å kastar papperstussar m.m., inte så svårt att räkna ut att dom behöver extra stöd... Sen har man läxor, prov och uppsatser, som ger ett ytterligare och utförligare underlag. Och sedan är det naturligtvis lärarens, och skolans, uppgift att fånga upp de olika eleverna, och möta deras behov och, på basen av den gjorda bedömningen, ge dem den hjälp de behöver för att uppnå målen.  

Hur svårt kan det vara?