Hur tidigt tycker ni att ert barn ska få betyg?

Jag är lite ambivalent inför det hela. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig en helt betygsfri skola, men som skolan ser ut och är utformad idag så upplever jag att betygen behövs och jag skulle kunna tänka mig dem tidigare än idag också - utan tvekan.

Allra helst skulle jag vilja ha utförliga omdömen från år ett utifrån kunskapskraven. Då behövs inget betyg. Jag upplever dock en rädsla för att vara ärlig med hur mindre barn faktiskt klarar sig rent kunskapsmässigt i något slags missriktad välmening, vilket inte sällan slår hårt tillbaka när de väl ska ha betyg högre upp i åldrarna och det tycker jag är ett problem. Det ska inte komma som en nyhet i år 6 eller 7 att man har svårigheter med sin läsning exempelvis. Jag som förälder vill veta för att kunna möta och hjälpa mitt barn på bästa sätt med skolarbetet och sin kunskapsutveckling och också ha möjlighet att kräva åtgärder om det faktiskt behövs. Däremot tycker jag inte att en 8-åring är förtjänt av att få ett betyg i handen. Han/hon behöver bli uppmuntrad och få veta vad han/hon har för starka sidor och vad han/hon behöver träna lite mer på, men mer utförligt är det förälder och lärare som har nytta av att veta.

Det finns barn som lägger manken till alldeles väldigt men ändå inte får ett bra betyg/når kunskapskraven.......eller kanske ens betyg alls. Livet är inte så rättvist, tyvärr kan man tycka.

Så jättefå är de inte, särskilt inte om man till den kategorin lägger till de barn som hela sin skoltid hänger på gärdesgården och dem som ligger mitt på ett E. Sådär uppmuntrande att kämpa och plugga och inte få betyg, eller kämpa och plugga och hela tiden bli varnad och ha "hotet" om ett icke-betyg hängande över sig, eller att kämpa och plugga och inte nå över E - vilket är JÄTTEVANLIGT. 

Och ja, det finns barn och ungdomar som skiter i skolan. Betyg hjälper rätt lite vad gäller just den kategorin är min erfarenhet. 

Jag håller helt och hållet med dig om att barn som ligger på gränsen eller har svårigheter ska fångas upp tidigt. Det upplever jag att skolan är dålig på. Man låter det gå alldeles för länge och slätar över i - som sagt - något slags missriktad välmening. Det är därför jag kan tänka mig betyg tidigare för att helt enkelt få en större tydlighet från skolans sida om att verkligen säkerställa var barnet kan och inte kan för ska man sätta ett betyg så måste man veta exakt vilka kunskaper eleven har utifrån uppsatta kunskapskrav. Men små barn behöver inte ha betyget i sin hand. Det räcker att föräldern vet var barnet ligger kunskapsmässigt.

Nej, betygsättningen tar inte särskilt lång tid. Det som tar tid är bedömningen och den ska jag som lärare göra - betyg eller inte och oavsett ålder på barnet. Jag jobbar på högstadiet och har satt betyg i bra många år. Att sätta själva betyget tar inte lång tid. Det som däremot tar tid är bedömning av alla uppgifter eleven gör för att vara säker på var eleven ligger kunskapsmässigt. MEN det ska ju faktiskt även lärare i de lägre årskurserna göra.

Visst kan en lärare sätta ett felaktigt betyg, men betyget tvingar ändå läraren att på ett helt annat sätt ha helt torrt på fötterna på vad eleven faktiskt kan och inte. Såväl elever som föräldrar vill ständigt ha motivering för de betyg som jag ger, dvs varför han/hon får det betyg jag satt och vad han/hon ska träna på för att utöka sina kunskaper, vad han hon brister i etc.

Vi rättar dessutom tillsammans i ämnesgrupperna alla nationella prov anonymt. Skulle det visa sig att jag som enskild lärare satt betyg som är helt galna så måste jag ju göra något åt det och omvärdera mitt sätt att bedöma. 

Jag håller helt och hållet med dig om att man måste minska dokumentationsbördan för den är helt absurd i dagsläget, men att faktiskt lägga stor vikt och tid vid vad eleven faktiskt kan och inte kan är rätt väsentligt.

Men det är ju ett problem vi skapat genom det skolsystem vi har. Inte betygen i sig. Det handlar ju om en ovana vid att få och ge omdömen och vad betyg är för något. Viktigt att göra föräldrar medvetna om vad kunskapskraven och betygen står för. Kunskapskraven följer ju trots allt en röd tråd ända från år 1-3 så det bör inte komma som en överraskning i år 6 enbart för att första betyget ges då. Betyget avspeglar ju enbart de kunskapskrav eleven för tillfället behärskar. Vilket betyg eleven får ska därför vara en självklarhet för såväl elev som förälder. 

Men betyget följer ju med eleven upp. En lärare som ständigt sätter glädjebetyg kommer att möta på patrull från kollegor. Man samrättar självklart och arbetar med att få en så enhetlig bedömning som möjligt. Det tar jag för givet att man gör även i år 1-6. Att sänka betyg är inte något man vill behöva göra i någon större utsträckning. Jag har tagit över klasser som haft outbildade lärare som satt sådär ett betygssteg för höga betyg rakt över. Det är inte poppis kan jag hälsa. Att motivera sänkningar och all besvikelse och tandagnissel som följer med det är pest. Kan betyg få en ökad röd tråd genom grundskolan, så vore det alldeles förträffligt för den behövs i dagsläget. Jag sitter med elever i år 8 som fortfarande har grymt svårt att smälta det faktum att de ligger på betyget E, men tidigare i grundskolan hela tiden fått höra att allt är jättebra och att de är flitiga och duktiga.