Inlägg från: shocktoyoursystem |Visa alla inlägg
  • shocktoyoursystem

    Två tikar som börjat bråka med varandra...vad göra?

    Svarar till båda här eftersom ni hade så lika svar:
    att de för tillfället inte gillar varandra har jag inte missat - det är solklart, MEN innan äldre tikens löp var de som ler och långhalm. Det som är grejen, allt började exakt på äldre tikens första löpdag...därför känns det som att hormoner är den ledande orsaken och nu är det mycket vatten under broarna. Den yngre tiken verkar väldigt osäker och är rädd för den äldre, som nu mest verkar nyfiken.

    Och visst finns det signaler som vi säkert missar, men samtidigt som vi försöker vara steget före hela tiden så kan vi inte ge dem uppmärksam inomhus för då triggas bråk. När vi låter dem vara så håller de sig undan varandra. Den äldre tiken bor för övrigt inte här för tillfället, vi har smidigt kunnat lösa så hon bor nån annanstans tills det förhoppningsvis löser sig. De blir alltså inte påtvingade varandra i tid och otid, utan vi bestämmer en dag där vi försöker skapa positiva minnen kring de båda. De får vara ute och leka och det är jätteroligt tycker de båda - tills de kommer in i huset, det är där allt är såå spänt. Samtidigt är det ju främst där vi behöver jobba.

    Bra tips det där med klickerträning, det är dock nåt jag aldrig provat - måste jag inte lära in det på båda hundarna först isf? Går väl lika bra att belöna på annat sätt tänker jag? :) 

    Att omplacera är den absolut, absolut sista utvägen - jag vill försöka ALLT innan jag tar det beslutet, vilket jag såklart tar om inget annat fungerar. Än sålänge har det inte gått lång tid.

  • shocktoyoursystem
    Fanny b skrev 2013-04-16 11:30:33 följande:
    Denna sätt fungerar enligt mig i flockar där hundarna normalt är sams men hamnar i en konflikt med varandra. Men grundproblemet som jag tror ts har är att hon har två hundar som inte gillar varandra, hade de själva kunna flytta ifrån sitt hem kan någon av hundarna gjort det, för att slippa vara nära sin antangonist. Har själv haft sådana här hundar, de slogs inte med varandra, men visade tydligt att de inte gillade varandra.

    En annan del av detta är att metoden att säga ifrån fungerar ofta i sådana här fall bara när man själv är närvarande och ser när hundarna börjar bråka med varandra. Speciellt tikar är bra på att inte visa tydliga signaler innan de börjar slåss, man kan vända sig ifrån hundarna en sekund och därefter börjar hundarna slåss.

    Detta kan jämföras med syskon som ogillar varandra, när föräldrarna är närvarande kan de genom att säga till barnen, få dem hyfsat lugna emot varandra, men om syskonen lämnas ensamma kan de börja bråka.
    Ja du slår nog huvudet lite på spiken där. Detta är inte olydiga hundar som vi inte har pli på i vanliga fall. Tvärtom är de väldigt lyhörda och är gärna till lags. Men när de väl ger sig fan på att bråka så skulle det nog kunna slå ner en bomb utan större reaktion. 

    Min sambo är stor och lång och han får i princip lägga sig på dem för att få isär dem - jag får inte isär dem. Och innan var signalerna innan fight att de liksom fixerade varandra och sen flög på. Nu när den äldre inte är "bråkmakaren" så är det inga signaler före utan det bara exploderar - från den yngre då. Men jag tror hon gör det av rädsla. Sen vet jag inte, den äldre tiken kanske går och jävlas med tysta signaler som vi inte uppfattar. Men vad vi sett så är hon väldigt neutral nu i sin framtoning. 
  • shocktoyoursystem
    Inteutanproblem skrev 2013-04-16 12:00:18 följande:
    Jobbig sits för er alla...

    Kan förstå om den yngre är osäker och så att säga utagerar den osäkerheten genom att vara den som "biter innan du hinner bita mig". Då hon trotts allt har den historien hon har med den nu kastrerade tiken....."
    Bra tips där med att aktivera dem i något tillsammans - kan ju vara något att tänka på, hitta något som de både tycker är roligt och som får dem att tänka på annat men ändå uppmuntrar till samarbete. Och det är ju fler som skriver att det inte är så bra idé att ha den andra boendes på annan plats, det är ju sant. Bara det att vi vågar inte lämna dem ensamma, och vi är ju inte hemma hela tiden. Den yngre har krigsskador sen tidigare och den äldre biter ALLTID mot den yngres öga.

    Häromdagen flög de ihop när den äldre var här och den yngre fick ett hugg över ögat - en mm till och tanden hade gått IN i ögat...känns inte alls bra. Kan tillägga att vi hade uppsikt men det går ju sjukt snabbt när det väl händer och inga förvarningar heller. Och även innan när de hade lite tydligare förvarningar så blev de typ triggade av att man ingrep, så svårt att vara steget före. Utan man måste vara steget före steget före...:P

     
  • shocktoyoursystem
    LFF skrev 2013-04-16 15:46:24 följande:
    Hur gammal var den yngre tiken när den äldre började löpa? Och hade den yngre haft sitt första löp då eller visade det sig sen vara nära förestående?

    Jag vet rätt många hundar, både tikar och hanar, som fungerat klockrent fram tills könsmognaden eller första löpet. Då har hormonerna börjat löpa amok ordentligt och hundarna har börjat hata varandra. Vissa hundar kommer över det, andra inte. För dina verkar det helt enkelt finnas så mycket "ont blod" dem emellan att de inte kommer fungera ihop. De kan möjligen läras att tolerera den andres rätt till existens men jag vete sjutton om jag skulle vilja ha hundar i mitt hushåll på de premisserna (möjligen om jag var uppfödare men inte som privatperson). Det är också en av orsakerna till att jag bara har en hund själv på permanent basis, min terrier tycker inte om valpar och unghundar (= alla yngre än honom i hans värld) så då avstår jag från att utsätta honom för det hemma på permanent basis. Däremot vet han att han måste tolerera deras rätt till existens så därför fungerar det när vi är hundvakt eller han är hos mamma när vi är bortresta.
    Den yngre tiken vart 1 år och den äldre är 3. Den yngre hade haft sitt första löp ett tag tidigare och direkt när den äldre avslutat sitt löp började den yngre löpa, så den äldre kände väl kanske av det också då och det var väl kanske hormoner från båda sidor som spelade in. Den yngre har dock inte något starkt löpbeteende, bara den äldre.

    Det där med ont blod stämmer ju in, de har nog svårt att veta riktigt hur de ska se hantera varandra nu för de minns hur negativt det varit mellan dem, speciellt i detta huset. Och självklart ska de inte behöva bo ihop om de inte gillar varandra, det är inte ett roligt liv för nån av dem. Men jag vill ändå se om de kan lära sig att gilla varandra igen, och det kanske krävs att alla hormoner lagt sig mer.
     
  • shocktoyoursystem

    Vad tänker ni alla om munkorg på hundarna, då? Vi har fixat munkorg (inte sån korg över munnen, utan sån mjuk som håller ihop käkarna men inte mer än att  de kan flämta och dricka - men inte hugga). Vi tänker att har de det på sig så kan de i alla fall inte skada varandra om de skulle flyga ihop, men de kan ändå tränas ihop och vara i samma rum. Börjar bråka kan de inte hugga och därmed inte skada varandra så mycket. Kan det vara värt ett försök eller blir det värre?

    Vågar nämligen inte låta dem vara tillsammans inomhus utan det, så många hugg som den yngre fått mot ett och samma öga så är det inte värt risken, för den äldre verkar alltid bita just där. 

    Kommer inte att lämna dem ensamma med munkorg eller något sånt, utan det är en extra säkerhet under tiden vi försöker introducera dem för varandra igen. 

  • shocktoyoursystem
    Fanny b skrev 2013-04-16 17:40:19 följande:

    Jag tror på denna idé. Det viktiga tycker jag då att hundarna förknippar munkorgen med något postivt, så man inte bara sätter munkorgen på hunden och släpper ihop hundarna. T ex först låta dem nosa på munkorgen, belöna det med godis. Efter hand sätta på munkorgen och sedan träna/leka med hunden. Syftet med detta är alltså hundarna inte uppfattar munkorgen som ett obehag vilket kan ske om man bara sätter den på hunden.
    Ja precis! Tänkte göra så att vi vänjer hundarna vid munkorgen successivt och förknippar det med positiva grejer. Frågan är väl sen hur vi ska introducera hundarna för varandra. Det är svårt att veta om man bara ska vara helt neutral typ ta in den äldre hunden och bete sig som att det är det mest naturliga i världen och sen låta de sköta sig själva, eller om man ska medla emellan och träna dem tillsammans direkt.
  • shocktoyoursystem
    hundpuss skrev 2013-04-17 09:14:03 följande:
    Vad aktiverar du hundarna med TS? Hur ser deras dagar ut?
    Det beror på lite hur saker runt omkring ser ut. I vissa perioder har vi skitmkt att göra och då blir de mindre aktivierade, och andra perioder har vi mer tid. Sen aktiveras de i regel lite mer under tidig höst, vår och sommar än under själva vintern.

    Men ja, promenader blir det, ibland sticker vi ut i skogen och så får de springa omkring där, ibland kan vi sparka lite fotboll, kasta lite frisbee, eller kasta pinnar osv och på sommaren får de bada maassoor. Mest lek med andra ord. De aktiveras inte med någon träning, trots att jag länge tänkt att de behöver det men har inte riktigt hittat något som jag tycker  verkar kul än.

    Men ja, de skulle nog må bra av att få jobba med något roligt.
  • shocktoyoursystem
    Inteutanproblem skrev 2013-04-17 09:37:50 följande:



    Jo jag vet delvis hur det känns, min vuxna hane blev ju den där ett tag som liksom bara flög på allt utan förvarningar (vad jag kunde se). Så jag kunde inte lita på honom lös i andra hundars sällskap ganska länge (undantaget vännens flock på 10 hundar - där vågade han inte dumma sig då dom är så många) utan höll honom kopplad och såg till att ingen annan kom för nära, gick på promenader med andra och jobbade honom i spann med speciellt andra hanhundar. Hans beteende började försvinna runt 2 års åldern, nu är han 3 och det har blivit mycket bättre överlag.

    Har ni möjlighet till att hålla dom åtskilda i hemmet på så vis att dom ändå kan se varandra? Tänker att ni låter dom vara åtskilda ett tag nu för att bryta trenden med bråken och då aktiverat dom under kontrollerade former ute, så dom får en chans till att få fler positiva nya minnen av varandra och inga nya negativa.

    Tror detta kommer att ta tid, och att nyckeln till en möjlig framgång är att lyckas förhindra alla nya bråk tills dom mer eller mindre "glömt" allt negativt.
    Härligt att din hund blivit bättre! Visar ju att med rätt träning och tid så går det att få en tryggare hund.

    Är lite svårt att hålla dem åtskilda men inom synhåll - kanske om man sätter upp grindar mellan vissa rum, annars är det stängda dörrar och så vitt jag har vet de inte röntgensyn :)

    Men det är nog så att de behöver se varandra också, för att de ligger i varsin del av huset gör ju ingen nytta egentligen tror jag inte. Och ja, tid kommer det nog ta men det är tid jag är redo att ge detta. Funkar det inte efter att jag försökt allt så får man ta ett svårt beslut då, men tills dess tänker jag göra allt för att det ska fungera.
  • shocktoyoursystem
    hundpuss skrev 2013-04-17 17:43:40 följande:
    Jag tänkte främst kring aktiveringen då jag läste raserna samt åldern på hundarna. 

    En treåring behöver få arbeta, "med huvudet" blir de bra mkt tröttare och mer nöjda än lek och skoj.
    En ettåring är ju fortfarande "barn" jämförelsevis, men det är inte helt omöjligt att dina hundar (åtminstone delvis) agerar i ren understimulans.

    Kan det vara så att de är uttråkade? JAg menar det absolut inte som kritik, jag menar mer att det kan vara värt att tänka på.

    Raserna du nämner är arbetande raser, de måste göra något som stimulerar. Och tänk gärna på att bollkastning och frisbee är stressande för hundar, de kan få ur lite energi tillfälligt, men kan samtidigt verka otroligt triggande vad gäller energipåslag.

    Jag säger mao inte att problemet hundarna emellan kommer försvinna per automatik när du tränar dom, men  trötta hundar är harmoniska hundar och jag tycker du borde se över deras vardag.

    Vad har du tidigare tränat med hundarna?  
    Lugnt, tar det inte som kritik. Men du har absolut rätt i det du säger, de behöver antagligen aktiveras mer med hjärnan och få bli trötta det hållet istället för fysiskt. Som sagt så vet jag bara inte riktigt vad jag ska träna med dem. Har tidigare inte tränat något speciellt med dem.

    Har funderat flera ggr på att typ gå någon agilitykurs eller spårningskurs men det är på tok för dyrt tyvärr. Får väl köpa någon bok om ämnet och lära mig själv :P För spårning och agility är väl det jag är inne på mest som aktivitet. Agility främst för den yngre, hon är så sjukt smidig och tycker sånt är så roligt! Den äldre är lite feg men spårning hade hon nog gillat! :) Spårning hade nog båga tyckt om, faktiskt.
  • shocktoyoursystem

    Blev ännu mer sugen på spårning nu. Min pappa och min bror är jägare så att få tag på viltklövar m.m bör ju inte vara några större problem faktiskt. Vi är totalt tre st som är aktiva med dessa hundar, så går vi tillsammans på kursen och alla betalar en del av summan så blir det ju faktiskt inte så dyrt heller och alla lär sig hur man ska göra. Ska kolla upp det här med spårning!! :)

    Har fått veta att vi i helgen måste ta hem den äldre tiken också. Inte idealt men inte mycket att göra åt då hon inte har någon annanstans att vara. Är dessutom valpvakt åt en kompis över helgen, så blir totalt tre hundar - fullt upp Foten i munnen Är lite orolig dock hur de kommer att bete sig med ytterligare en liten hund här. De har båda träffat valpen innan, men vet inte...kan ju bli lite lustigt. Men blir inget hastigt ihopsläpp iallafall och munkorg på när de är lösa i huset. Riskerar inga fler skador på någon av dem.

    Tack åter igen för alla bra tips och råd ni ger - hjälper faktiskt jättemkt! Solig 

  • shocktoyoursystem

    Efter ett par dagar med båda hundarna här (munkorg på när de rör sig fritt runt varandra) så känns det som att en sak blivit ganska klar angående äldre tiken. Den äldre tiken är från början min hund (jag hade henne sen innan jag träffade nuvarande sambo) och vi har därmed lite mer tight relation. Med den yngre tiken har jag varit med från början också, så hon är ju väldigt nära både med mig och sambon. Men jag har märkt ännu mer nu att den äldre tiken är lite beskyddande vad gäller mig, lite vaktig. Hon följer gärna efter mig som en svans och vill vara nära mig, hon följer inte efter sambon så. När jag då kallar på den yngre tiken, och den äldre är där så skickar hon direkt onda blickar på den yngre och så ryker de eventuellt (oftast) ihop. Tips på hur jag ska lösa detta? Kan det vara viktigt att just jag och inte sambon tillrättavisar äldre tiken så att hon förstår att JAG (eftersom det är mig hon "försvarar") inte uppskattar att hon beter sig så?

    Känns ju lite jobbigt, för ja, de ryker fortfarande ihop (dock skadar de inte varandra) och vi försöker desperat hitta ett mönster, men det är så många olika saker och ibland (vad det ser ut som) ingenting som utlöser bråk. Sen slåss de inte alltid heller längre, utan de står på avstånd och tittar på varandra. Den yngre morrar och den äldre går då fram och nosar, cirkulerar runt och typ "kollar läget" sen går hon. Det ser ut som att hon är den som ju tar initiativ och bestämmer utgången av situationen, och den yngre står då väldigt spänd och utstrålar ungefär "låt mig vara, jag kommer inte att göra något mot dig, men bara gå". Typ. Men 10 minuter senare är det tvärtom den äldre som utstrålar det. Usch, är så vilse i detta. Det är så svårt att läsa av dem, denna situationen mellan dem är så ny så det är svårt att få distans och se det från ett annat ljus :/ 

    Massa babbel, men ja...önskar verkligen att detta fixar sig på något vis. 

  • shocktoyoursystem

    Nuu kommer jag och uppdaterar här igen...och det med goda nyheter! Solig

    Hundarna har äääntliiigeen blivit sams igen. Det där med munkorgarna funkade verkligen, för vi kunde slappna av och ha dem runt varandra utan att bli stressade och oroliga över att de skulle bli skadade. När de hade varit bråkfria med munkorg några dagar tog vi av dem i små perioder och lät dem vara utan. Och visst, det hände att de rök ihop...då främst när den yngre ville typ försvara sin liggplats, MEN så fort vi sa till så släppte de varandra. Samt att de högg inte på samma sätt, utan det kändes mest som otäcka ljud och markeringar Bara den grejen betyder mycket. Vill inte ropa hej...men just nu känns det skitbra!

    Det känns som att de har en annan respekt för varandra nu, de ger varandra utrymme på ett annat sätt. Även om det känns nästan som vanligt nu, så ska vi ta hit en snubbe som är hundpsykolog som ska komma och betrakta dem lite. Kan ju vara skönt att få en utomstående persons åsikt och tankar om hur de rör sig runt varandra, så man får ytterligare råd på hur man ska bete sig i framtiden för att behålla friden i huset.

    Men taaack snälla för alla bra tips (har tackat många ggr men tackar igen) för de har verkligen hjälpt och fått en att tänka efter och tänka i andra banor! Hoppas verkligen detta håller i sig nu! Drömmer

Svar på tråden Två tikar som börjat bråka med varandra...vad göra?