Två tikar som börjat bråka med varandra...vad göra?

Det är två korsningar, den äldre är labradoter/rottweiler/border collie och den yngre är bordercollie/collie/schäfer/labrador. Gott&blandat :) Två kanonhundar i övrigt! 

Upplever att de är mer reserverade när min sambo har hand om matning m.m, han är väl mer dominant än vad jag är och har mer styrka att hålla isär dem, de passar sig väl lite mer då. Jag kan stå och slita och slå bäst jag vill utan att de ger mig en blick, när de väl sätter igång då. När de väl flyger på varandra tillrättavisar vi dem båda väldigt rejält, är det rätt? Så som vi ser det är båda skyldiga till bråket, den äldre startar ju liksom med att stirra på den yngre, den yngre säger emot och BAM.

Idag när de bråkade såg jag att det var på gång och sa bestämt NEJ och försökte pocka på deras uppmärksamhet och distrahera dem, men en sekund senare bröt det ut ändå och då fick jag stå och slåss med näbbar och klor för att få isär dem. Känns inte kul att behöva vara så våldsam själv, men är ju enda sättet att få isär dem  Den äldre har för det mesta råkoll på den yngre, vill veta var hon har henne och när de leker är det inte den vanliga leken utan den äldre tiken verkar mest eh hålla på med märklig parningsdans och ska jucka på den yngre, som börjar leka då...

Är det vanligt att tikar bråkar så här när ena löper, och kan de liksom gå tillbaka till sin vanliga relation efteråt? Så det är no hard feelings, liksom 

Är det så? Borde inte den yngre fattat att det är lönlöst då hon åker på mest stryk hela tiden? Vem ska man "stödja" i fighten, eller ska båda få skäll när de ryker ihop? Det är den äldre som startar alla gräl genom att hävda sig på ett väldigt överdrivet sätt, den yngre låter det gå de flesta gånger och visar undergivenhet tills hon blir trött på det och säger ifrån. Äldre tiken är väldigt eh...intensiv nu om man säger så.

Vi försöker att ha så få stressande moment som möjligt, dock hjälpe det inte att man försöker avleda när man läser första signalerna, när de väl siktat in sig på varandra känns det som att en bomb hade kunnat explodera bredvid dem och de hade inte kastat en blick på det 

Ah okej...skönt att höra att det är vanligt att det blir så under löp, så inte hundarna bara är allmänt aggressiva mot varandra för att de är tikar enbart. Unghunden är oftast undergiven den äldre, men den äldre går på så hårt...hon ska hävda sig och ger sig inte ens när unghunden väldigt tydligt visar sin undergivenhet. Så jag tror den yngre tappar tålamodet och säger ifrån, vilket då utlöser attack-mode hos den äldre och ja sen är fighten ett faktum. Alla bråk, när jag tänker efter, har utlösts av att den yngre sagt ifrån och den äldre har blivit skitsur. I vanliga sammanhang kan man ju förstå, när det handlar om en sak de båda vill åt...men när de bara står mitt på golvet och stirrar på varandra blir jag så trött på dem. Den äldre muckar ju verkligen gräl och den yngre tröttnar ju till slut :P

Usch jag är så dålig på att bli stor och farlig, jag är så mammig...min sambo är bättre på det där, haha. Men är bara att bita ihop och bli lite tuffare mot dem helt enkelt. Tänkte på precis efter bråk...då vill man ju kolla igenom eventuella sårskador, ska man vänta med det tills det lugnat sig? När man gör det direkt känns det som att hunden man kollar först är den vars parti man tar, och det kanske stärker den hunden så den tror att man stöttar den i fighten? Tankar om det?

Hallå alla, var ett tag sen jag startade denna tråd och jag fick så kloka råd och tips av er. Nu behöver jag dock er hjälp igen! 

Det som hänt sen senast är att vi kastrerat den äldre tiken, då vi efter lite studering insåg att det var hon som triggade bråken. Hon gick omkring och hunsade den yngre rätt mycket, skulle köra ut henne från alla rum m.m och till slut fick den yngre nog och försvarade sig (ja hon kan ju inte riktigt gå upp i rök). Sen dess har de träffats ca tre gånger, den äldre har bott på annan plats under tiden. Nu försöker vi föra ihop dem låååångsamt och det går stundvis bra tills det oftast smäller av någon anledning :/

Utomhus funkar det problemfritt - det är lite spänd stämning, men de bråkar inte och efter en stund går de och nosar på samma grejer och allt ser ut som vanligt. Inomhus försöker de hålla sig undan varandra, de går inte in i samma rum om de inte måste. Och vi har valt att helt enkelt ignorera dem - inget gos eller kel till någon för att undvika all form av svartsjuka och sånt, låta dem gå som de vill och ha lite passiv koll på dem. Det funkar TILLS något utlöser bråk. Och nu är det den yngre som utlöser det, för den äldre verkar inte ha intresse av det där alls. Inget stirr-beteende som innan och hon verkar mest inte alls veta vad hon ska göra av sig själv.

Vet inte riktigt, känns hopplöst emellanåt - de kanske helt enkelt hatar varandra och kommer fortsätta göra det. Men vill såklart göra ALLT för att det ska funka. Läste någonstans att ska man kastrera ska man kastrera båda och inte en, dock känner vi att den yngre har inga dumma löpbeteenden som den äldre hade. 

Så...once again utnyttjar jag era hjärnor :P Jag har en känsla av att det handlar om rang nu och att de inte riktigt kan göra upp om den, för den verkar skifta och det kanske är det som skapar förvirring? Alla tips är bra tips! Kram på er 

Svarar till båda här eftersom ni hade så lika svar:
att de för tillfället inte gillar varandra har jag inte missat - det är solklart, MEN innan äldre tikens löp var de som ler och långhalm. Det som är grejen, allt började exakt på äldre tikens första löpdag...därför känns det som att hormoner är den ledande orsaken och nu är det mycket vatten under broarna. Den yngre tiken verkar väldigt osäker och är rädd för den äldre, som nu mest verkar nyfiken.

Och visst finns det signaler som vi säkert missar, men samtidigt som vi försöker vara steget före hela tiden så kan vi inte ge dem uppmärksam inomhus för då triggas bråk. När vi låter dem vara så håller de sig undan varandra. Den äldre tiken bor för övrigt inte här för tillfället, vi har smidigt kunnat lösa så hon bor nån annanstans tills det förhoppningsvis löser sig. De blir alltså inte påtvingade varandra i tid och otid, utan vi bestämmer en dag där vi försöker skapa positiva minnen kring de båda. De får vara ute och leka och det är jätteroligt tycker de båda - tills de kommer in i huset, det är där allt är såå spänt. Samtidigt är det ju främst där vi behöver jobba.

Bra tips det där med klickerträning, det är dock nåt jag aldrig provat - måste jag inte lära in det på båda hundarna först isf? Går väl lika bra att belöna på annat sätt tänker jag? :) 

Att omplacera är den absolut, absolut sista utvägen - jag vill försöka ALLT innan jag tar det beslutet, vilket jag såklart tar om inget annat fungerar. Än sålänge har det inte gått lång tid.

Jag tror att ni som ägare behöver kliva fram och visa att det är ni som är ledare i "flocken" och inte tolererar deras beteende.

Vad tänker ni alla om munkorg på hundarna, då? Vi har fixat munkorg (inte sån korg över munnen, utan sån mjuk som håller ihop käkarna men inte mer än att  de kan flämta och dricka - men inte hugga). Vi tänker att har de det på sig så kan de i alla fall inte skada varandra om de skulle flyga ihop, men de kan ändå tränas ihop och vara i samma rum. Börjar bråka kan de inte hugga och därmed inte skada varandra så mycket. Kan det vara värt ett försök eller blir det värre?

Vågar nämligen inte låta dem vara tillsammans inomhus utan det, så många hugg som den yngre fått mot ett och samma öga så är det inte värt risken, för den äldre verkar alltid bita just där. 

Kommer inte att lämna dem ensamma med munkorg eller något sånt, utan det är en extra säkerhet under tiden vi försöker introducera dem för varandra igen. 

Efter ett par dagar med båda hundarna här (munkorg på när de rör sig fritt runt varandra) så känns det som att en sak blivit ganska klar angående äldre tiken. Den äldre tiken är från början min hund (jag hade henne sen innan jag träffade nuvarande sambo) och vi har därmed lite mer tight relation. Med den yngre tiken har jag varit med från början också, så hon är ju väldigt nära både med mig och sambon. Men jag har märkt ännu mer nu att den äldre tiken är lite beskyddande vad gäller mig, lite vaktig. Hon följer gärna efter mig som en svans och vill vara nära mig, hon följer inte efter sambon så. När jag då kallar på den yngre tiken, och den äldre är där så skickar hon direkt onda blickar på den yngre och så ryker de eventuellt (oftast) ihop. Tips på hur jag ska lösa detta? Kan det vara viktigt att just jag och inte sambon tillrättavisar äldre tiken så att hon förstår att JAG (eftersom det är mig hon "försvarar") inte uppskattar att hon beter sig så?

Känns ju lite jobbigt, för ja, de ryker fortfarande ihop (dock skadar de inte varandra) och vi försöker desperat hitta ett mönster, men det är så många olika saker och ibland (vad det ser ut som) ingenting som utlöser bråk. Sen slåss de inte alltid heller längre, utan de står på avstånd och tittar på varandra. Den yngre morrar och den äldre går då fram och nosar, cirkulerar runt och typ "kollar läget" sen går hon. Det ser ut som att hon är den som ju tar initiativ och bestämmer utgången av situationen, och den yngre står då väldigt spänd och utstrålar ungefär "låt mig vara, jag kommer inte att göra något mot dig, men bara gå". Typ. Men 10 minuter senare är det tvärtom den äldre som utstrålar det. Usch, är så vilse i detta. Det är så svårt att läsa av dem, denna situationen mellan dem är så ny så det är svårt att få distans och se det från ett annat ljus :/ 

Massa babbel, men ja...önskar verkligen att detta fixar sig på något vis. 

Nuu kommer jag och uppdaterar här igen...och det med goda nyheter! 

Hundarna har äääntliiigeen blivit sams igen. Det där med munkorgarna funkade verkligen, för vi kunde slappna av och ha dem runt varandra utan att bli stressade och oroliga över att de skulle bli skadade. När de hade varit bråkfria med munkorg några dagar tog vi av dem i små perioder och lät dem vara utan. Och visst, det hände att de rök ihop...då främst när den yngre ville typ försvara sin liggplats, MEN så fort vi sa till så släppte de varandra. Samt att de högg inte på samma sätt, utan det kändes mest som otäcka ljud och markeringar Bara den grejen betyder mycket. Vill inte ropa hej...men just nu känns det skitbra!

Det känns som att de har en annan respekt för varandra nu, de ger varandra utrymme på ett annat sätt. Även om det känns nästan som vanligt nu, så ska vi ta hit en snubbe som är hundpsykolog som ska komma och betrakta dem lite. Kan ju vara skönt att få en utomstående persons åsikt och tankar om hur de rör sig runt varandra, så man får ytterligare råd på hur man ska bete sig i framtiden för att behålla friden i huset.

Men taaack snälla för alla bra tips (har tackat många ggr men tackar igen) för de har verkligen hjälpt och fått en att tänka efter och tänka i andra banor! Hoppas verkligen detta håller i sig nu!