Två tikar som börjat bråka med varandra...vad göra?

Jobbig sits för er alla...

Kan förstå om den yngre är osäker och så att säga utagerar den osäkerheten genom att vara den som "biter innan du hinner bita mig". Då hon trotts allt har den historien hon har med den nu kastrerade tiken.

Jag äger själv en hane med den problematiken, det blev lite fel i hans uppväxt nämligen där han dels blivit påhoppad av främmande hundar allt för många gånger men också blivit så pass rädd när han gjort "fel" och en vuxen "hård" hund sagt ifrån att han svarade med aggression istället för att agera neutralt och undergivet.

Tror ni får ta och jobba förebyggande, gå in och bryta innan något spårar ur men också vägleda dom i hur dom skall förhålla sig med varandra efter ett "gruff". Ha dom åtskilda men så att dom kan se varandra då ni ej kan ha 100% uppsikt. Tänk även på att om ni själva går och spänner er runt tikarna i oro över att något skall hända är det en trolig orsak till att något faktiskt händer, utan att där funnits något från början som hade kunnat utlösa det.

Ska ni prova att fixa deras relation med varandra tror jag inte att det är en särskilt bra idé att ha en tik boendes större delen av tiden i ett annat hem. Den tiken blir då nämligen inte medlem i flocken längre utan anses vara en bekant i den yngre tikens ögon.

Låt tikarna jobba ihop, ställ rimliga krav om att dom ska sköta sig när ni arbetar dom. Tex på promenader låt dom bära varsin klövjeväska med lite vikter i eller integrera lättare lydnadspass på promenaderna. Man kan avsluta med en liten stund av kontrollerad lek men se då till att dom båda hunnit varva ner först, många hundar går upp i varv när man aktiverat dom och det i sin tur kan skapa spänningar som kan utlösa bråk. Något som brukar stärka känslan av samhörighet och samarbete är dragträning, där jobbar dom dessutom bredvid varandra och har inte tid att bråka. Börja träna lite lydnadsmoment, mycket för er människors skull - ju bättre kontakt man har med sina hundar desto mer känner man sig trygg i att som ägare kunna hantera dispyter mellan hundarna på ett sådant vis att dom faktiskt lyssnar på en och går ur situatione som vänner.

Bråk sker mellan hundar, även två som är goda vänner. En del hundar lär sig själva hur dom skall göra för att reda ut det och andra behöver vägledning av ägaren.

Jag har 3 hundar, 2 unghundar och den vuxna hanen - när någon av dessa bråkar går jag emellan om dom själva inte rett ut det efter ett par sekunder (tar bort resursen om det är något sådant dom tjafsar om) och helt enkelt sitter där med dom med en på varje sida om mig tills dom lugnat sig, är avslappnade i varandras närvaro igen. Enda gången jag skulle separera dom helt både fysiskt och psykiskt ifrån varandra vid ett bråk är om det hade urartat till ett på liv och död.

Skall dock tillägga att jag ej haft dom problemen du har mellan två av mina egna hundar. Däremot är det något jag ändå tänkt på kan hända, och då har jag lagt en förebyggande

Med grund där jag litar på att jag kan hantera dom. Men även funderat på hur jag skulle försöka göra för att hjälpa två individer med att laga en skadad relation till varandra.

Jo jag vet delvis hur det känns, min vuxna hane blev ju den där ett tag som liksom bara flög på allt utan förvarningar (vad jag kunde se). Så jag kunde inte lita på honom lös i andra hundars sällskap ganska länge (undantaget vännens flock på 10 hundar - där vågade han inte dumma sig då dom är så många) utan höll honom kopplad och såg till att ingen annan kom för nära, gick på promenader med andra och jobbade honom i spann med speciellt andra hanhundar. Hans beteende började försvinna runt 2 års åldern, nu är han 3 och det har blivit mycket bättre överlag.

Har ni möjlighet till att hålla dom åtskilda i hemmet på så vis att dom ändå kan se varandra? Tänker att ni låter dom vara åtskilda ett tag nu för att bryta trenden med bråken och då aktiverat dom under kontrollerade former ute, så dom får en chans till att få fler positiva nya minnen av varandra och inga nya negativa.

Tror detta kommer att ta tid, och att nyckeln till en möjlig framgång är att lyckas förhindra alla nya bråk tills dom mer eller mindre "glömt" allt negativt.

Stängda dörrar gynnar dom nog inte utan är bättre med grindar i så fall. Vi har också grindar här hemma, mest för att det är ganska bekvämt mellan varven.. Särskilt med två unghundar som tenderar till att jaga upp varandra i varv och har man inte tid då till att vara på dom hela tiden så är det enkelt att sätta en på andra sidan grinden medan man gör vad man nu gör.

Men även om man vill träna lite inomhus, en åt gången så att säga. Dom lär sig att vänta på sin tur även då om det pågår något jätte roligt mitt framför ögonen på dom som får titta på.