Inlägg från: Isnogood |Visa alla inlägg
  • Isnogood

    Två tikar som börjat bråka med varandra...vad göra?

    Den yngre vill se om den kan ta översta platsen i rangordningen.
    Vid löpningstider kan dessa händelser bli mer intensiva.

    På sätt o vis så är de ju rivaler, för att liten blev stor, o vill hävda sig o finna sin plats i flocken.
    Då blir det mer intensivt, när löptid är inblandat och framför allt när mat, och människor är inblandade.

    Träning o åter träning, visa vad som är ok och vad som inte är ok.

    Ge dem mat i olika rum, så ingen av dem känner någon press..?
    Sitt emellan dem medan de äter..?
    Läs av signalerna, de förvarnar innan de "ryker ihop"   och då kan du / ni avleda så "bråket" uteblir.

    Läs av deras kroppsspråk, tikar är ofta tydliga och skickar signalerna i förväg på ett ganska lättavläst sätt.           


    I live on the dark side...the devil is my confederate
  • Isnogood
    shocktoyoursystem skrev 2013-02-20 17:48:21 följande:
    Tror jag inte, den är väldigt klar i övrigt. Den äldre har ju i princip uppfostrat den yngre. Visst är den yngre väldigt nonchalant och uppstudsig emellanåt, men det tillhör väl unghundsfasoner. Som sagt, unghunden underkastar sig den äldre 90% av alla gånger, men sen är det dessa gånger då äldre hunden ska mucka gräl...hon går emot henne, stirrar och spänner sig och sysslar med sina fasoner - detta gör hon alltså BARA när hon löper. När unghunden då visar sin undergivenhet ger sig den äldre inte ändå, utan fortsätter...så jag förstår ju att den yngre tappar tålamodet till slut och säger ifrån. Önskar bara att hon inte gjort det :P 

    Detta är ju något som händer främst nu när den äldre löper. När ingen löper så ryker de enbart ihop över mat typ en gång var tredje månad och då har omständigheterna varit speciella. Men visst, att det handlar om rangordning är väl inte omöjligt, känns bara mest som det beror på löpet eftersom det eskalerat nu.

     
    Jämför med vilda flockdjur, vid ett års ålder o framåt så är de typiska ungdjur, på väg in i vuxenvärlden och behöver finna sin plats i flocken, då testar de ofta den äldre generationen, för att se om de kan knuffa ner någon i rangstegen, och höja sig själva.
    -Vargar t.ex. visar detta tydligt i flocken.

    Löpningen är ju bevis på mognad, o det är inte alltid de yngre får para sig, så då gäller det att ha en högre status i gruppen.

    Löper den yngre?
    -Hur är de då?       
    I live on the dark side...the devil is my confederate
  • Isnogood
    shocktoyoursystem skrev 2013-02-20 18:04:09 följande:
    Är det så? Borde inte den yngre fattat att det är lönlöst då hon åker på mest stryk hela tiden? Vem ska man "stödja" i fighten, eller ska båda få skäll när de ryker ihop? Det är den äldre som startar alla gräl genom att hävda sig på ett väldigt överdrivet sätt, den yngre låter det gå de flesta gånger och visar undergivenhet tills hon blir trött på det och säger ifrån. Äldre tiken är väldigt eh...intensiv nu om man säger så.

    Vi försöker att ha så få stressande moment som möjligt, dock hjälpe det inte att man försöker avleda när man läser första signalerna, när de väl siktat in sig på varandra känns det som att en bomb hade kunnat explodera bredvid dem och de hade inte kastat en blick på det Obestämd

    Jämför med två tjejer som är intresserade av samma man
    Skämt åsido, så : Nej, ingen tar någonting sådant, blir man trängd så är det lätt att svara, ytterst sällan ett friskt djur skulle låta sig kuvas hur mycket som helst av någon annan i flocken.
    Den äldste är ju trots allt inte ledaren, det är ni människor.

    Så, då är det två stycken lågrangare som skall göra upp, antagligen kommer detta lugna ner sig när minstingen kommit ur tonårstiden ordentligt.

    Är jättejobbigt när de är igång, men avledande manöver är det bara att köra på med, så länge de gör så där, om det så gäller att ha hela fickorna fulla av prinskorv för att vifta med framför näsan på dem när de börjar höja ett ögonbryn, stelna, ställa några hårstrån, resa svansen en hundradels millimeter eller vad de nu visar på för sätt, att det är på gång, så är det vad man behöver göra.
    Om någon av dem älskar bollar, så kan man ju nyttja det, genom att stutsa med en sådan osv.

    Mina tikar är jämngamla, men hade samma sätt mot varandra när båda närmade sig ettårsåldern. Båda "blev stora" o löpningen kommit igång ordentligt, helt plötsligt så började det braka samman vid måltider eller när någon av dem hade ett tuggben osv.
    - Jag satt med vid foderstunderna, när de visade tecken på att något skulle kunna ske, så var det bara att "peta till" på den som visade (i bland båda) och fånga deras uppmärksamhet på mig själv, är lite trixigt ibland, när man e ensam o de är 2, men det går, bara man är uthållig o envis
    När det gäller tuggbenen, så får de antingen ha dem när jag var i närheten så jag såg att de hade varsitt, eller så såg jag till att det fanns många, för då fanns det minst ett par stycken som inte tuggades på ifall den ena "tappade bort" sitt.            
    I live on the dark side...the devil is my confederate
  • Isnogood
    EllinorE skrev 2013-02-20 18:08:16 följande:
    Om du inte blir stor (man får vara mammig, men stor måste du bli om du inte vill att bråken urartar) så kan de bli så att de fortsätter även då löptiden är över.
    Den äldre är jätteduktig som fostrar den yngre, men kan helt klart känna sig hotad.
    Men den äldre har mer eller mindre alltid rätt, flytta den yngre!
    Nu är det väl okej, men när din gamle är just gammal och din unghund är medelålders så kan den yngre skada gamlingen! Ofta är det att den äldre fostrar i början och så småningom så försöker den yngre ta sig högre!
    Även om det är din gamla som ryker på först så är det vääääldigt svårt att se vem som är boss! Jag hade 2 tikar (systrar) som rök ihop ibland samtidigt som de va "bästa vänner". Trodde heeeela tiden att det va den framåt, glada och matglada som var alfa, medan den andra va nervös, kinkig och gick som en räka majoriteten av tiden (hon va aldrig den som rök på först). Döm av min förvåning när jag studerade dom noga i en vecka och insåg att det va den fega som va alfa och att den rultiga va långt ner! OCH att det alltid va den "fega" som startade bråken med små små små fullständigt obetydliga blickar och lite lite lite speciell hållning där hon sänkte huvudet och liknande!
    I alla fall, att möta allt nu är ett måste!
    Önskar jag kunde ge dig en mer målande bild, jag har haft hundar i barnvagnen som barn och aldrig varit utan hund. Allt kommer så naturligt, jag kan liksom känna vad jag ska göra och så sker allt naturligt!
     
    JAg tycker att det var en jättebra beskrivning du kom med, och lätt att förstå, men kaske är det för att jag växt upp på samma sätt, alltid med hund..?

    Jag håller med fullständigt här
     
    I live on the dark side...the devil is my confederate
  • Isnogood
    EllinorE skrev 2013-02-20 18:32:21 följande:
    Åh så bra! xD Gillar dina beskrivningar också, de är målande jämfört med mina! Visst är det så att hade vi stått bredvid dessa två tikar hade vi kunnat berättat exakt vad som hände, varför och hela köret? Man bara vet det i magen utan att tänka på det!

    Är ju så

    Svårt att "lära ut" till andra, sådant man "växt ihop med" under hela sitt liv, har samma problem när jag försöker förklara "felet" hästägarna har med sina hästar, o hur de ska kunna avstyra allt innan det händer.

    Jag tycker det är så lätt o självklart att se, men förstått att det inte alltid är så lätt om man inte haft det runt sig hela livet.

    Är alla de där mikroskopiska "varningssignalerna" som skvallrar om vad som är på väg att ske, men, samtidigt, ger man sig själv tiden, att observera o läsa av, så lär man sig med tiden att hantera detta, även om vägen dit kan kännas som en livstid under tiden man kämpar med det.

    Lugn och i harmoni, de bästa stöttepelarna tillsammans med tålamodet.          
    I live on the dark side...the devil is my confederate
  • Isnogood

    Hade du bjudit på te så hade jag kommit direkt

    Hoppas det löser sig för er, men tänk på att även om du "vill" bli arg, så bygg bort den känslan, för ju mer du sänder ut den signalen, ju mer triggar du deras beteende.

    Behåll ett lugn, och dela med dig av det till dem.
    -ska räcka med sinnesstämning, din blick, ett enkelt (ibland lite "morrande") "Nej", eller "stopp", eller en enkel beröring.

    Lätt att hetsa upp sig när de går igång, men själper bara känslan av att lösa problemet då det blir tvärt om.

           


    I live on the dark side...the devil is my confederate
Svar på tråden Två tikar som börjat bråka med varandra...vad göra?