min mamma är gravid

ganska elakt ret isf
mycket hormoner när man är gravid så även om hon skulle fatta skämtet i vanliga fall så kanske hon inte alltid gör det när hon är gravid, och då kan hon bli riktigt ledsen
det är ju därför din styvpappa blev sur, för att han inte vill att du ska råka såra din mamma 
och många gravida uppskattar inte att få tvetydiga eller elaka kommentarer om sin kropp när dom är gravida (inte heller dom som inte är gravida)  
det finns så mycket annat man kan säga till en gravid, än att anmärka och ha åsikter om dens kropp

men om du inte är "rädd" för magen, och du vet att den bara är tillfällig, varför är den då ett sånt "stort" problem?
och hur tycker du det ska lösas?     

men min mamma är 47 år och hon är jätte stor redan nu. Sen blir min bonuspappa jätte sur på mig kan är alltid på hennes sida. Har varit instängd i mitt rum hela tiden. Så ska ju självklart mamma komma in och fråga vad är det

Du har inte funderat på att din mamma kanske är ledsen för att hon vet hur du mår, och hon vet hur du känner inför mannen som hon älskar och vill dela sitt liv och få barn med? Och för att hon tycker det är jobbigt att lyssna på hur du tilltalar din mammas man? 

Du är 16 år, och då måste man lära sig att visa andra människor respekt och hänsyn.
Du får lov att må dåligt, men du måste oxå ansvara för att må bättre.
Och du får definitivt inte ta ut ditt dåliga mående på andra. Det är inte en rätt du kan ta dig.
Tänk dig in i din mammas mans situation.
Tänk dig någon som du bryr dig om, som du vill hjälpa.. en vän.. Tänk dig sen att den vännen enbart är dum mot dig.
Eller tänk dig in i din mammas situation.
Att behöva lyssna på när hennes barn, som hon älskar, beter sig så illa mot hennes man, som hon älskar.

Jag tror du behöver göra en rejäl reality check och kolla över hur du beter dig..
För ska vi vara krassa?
Det är inte så konstigt att din mamma är ledsen med tanke på hur du beskrivit dig själv i den här tråden.
Det är kanske dags att du tar tag i dig själv, börjar behandla andra i din familj med respekt och vänlighet.. Och börjar fokusera på att må bra... Inte bara för din mammas skull, utan mest för din egen.  

Oj jag ska vara jätteärlig. Jag tror det är bäst. 

Du är 16 år, då bör man förstå att människor påverkar varandra.

1. Din styvpappa är kanske inte din dröm eller ditt val att leva samman med. Men det är inte alla människor i livet man kan välja. Några väljer våra nära och kära åt oss. Styvpappor, pojkvänner, flickvänner, svärföräldrar. Det är inte alla man gillar, långt ifrån. Men man har ett val. Och det valet avgör hur relationen blir. Man kan acceptera varandras olikheter och vara så trevlig och hjärtlig man kan eller man kan vara sur och tvär. Och jag garanterar att den sura vägen är klart mycket tråkigare än den vänliga vägen. Och det är bara ditt ansvar hur du beter dig. Du väljer varje gång du möter människor vem du vill vara och hur du vill bli bemött. Så vill du ha en styvpappa du inte hatar, måste du sluta hata. Tro mig, det är värt det, 

2. Att få syskon är alltid att tillföra konkurrens, men tack och lov så föder kärlek kärlek. När man får barn så tränger inte ett ut det andra, hjärtat liksom växer. Det är inte så att man älskar mindre för att man får fler att älska, tvärtom. Du kommer älska din mamma lika mycket även om du kärar ner dig i en partner. Hjärtat har massor av plats. Din mamma kommer inte älska dig mindre. 

3. Du behöver inte vara rädd att skada mamma genom vanligt umgänge. Jag är gravid, har stor mage och massor av problem med graviditeten som tex att min bäcken inte riktigt håller ihop. Och jag har en vild 2-åring här hemma som helst ska sitta på magen och hoppa. Och det går så bra så, gör det ont säger jag ifrån. Inne i magen ligger bebisen i som en bubbla, omgiven av en stark muskel som skydd. och så ligger bebeisen i vatten. Tänk att du petar på en vattenfylld ballong, Det bara flyttar på sig, det som ligger där inne blir inte påverkat.  

Jag var nästan 16 år när min lillasyster föddes för ganska exakt 16 år sen.
Kan tillägga att jag står henne närmare än min bror som är 2 år äldre än mig.
Hon är 5 år äldre än min son som blir 11 iår  och 7 år äldre än min dotter och de avgudar henne. Jag har alltid varit som en extra förälder för henne utöver syster.
Finns många fördelar med sladdsyskon men det gäller att inte vara trångsynt. De har inte bett om att bli avskydda av syskon då de kommer att älska dig.

Angående din bonuspappa är det ju faktiskt väldigt bra att han ser dig som ett av sina egna barn och inte som någon ovälkommen inkräktare i hans hus som ju uppenbarligen är så vanligt i vissa hushåll om man läser runt här på FL.    
 

men min mamma är 47 år och hon är jätte stor redan nu. Sen blir min bonuspappa jätte sur på mig kan är alltid på hennes sida. Har varit instängd i mitt rum hela tiden. Så ska ju självklart mamma komma in och fråga vad är det

Är det MollyHedlöf som är i farten igen?

Det som skrivs av TS är väldigt likt Molly eftersom även BUP nämns......

Om TS är den jag tror att hon är så har hon ADHD och så tror jag att det var ngn annan neuropsykiatrisk diagnos oxå.....det är därför hon har kontakt med BUP.

Det som skrivs av TS är väldigt likt Molly eftersom även BUP nämns......

Brukar din mor lyfta ner dig från hyllor?

Om du inte är mollyhedlöf så sök på det i sökfunktionen uppe på sidan. Ni har otroligt mycket gemensamt och henne kan det då vara en god idé att snacka lite med. 

Tråden är 11 år gammal och ts har förhoppningsvis föyttar hemifrån för länge sedan.