min mamma är gravid
Håller med Kerubmamman...
Va snäll mot din mamma, du har bara en..
/Från en som förlorade sin enda mamma när hon var 19.
Inlägg från: Iam
|
-
-
Du har inte funderat på att din mamma kanske är ledsen för att hon vet hur du mår, och hon vet hur du känner inför mannen som hon älskar och vill dela sitt liv och få barn med? Och för att hon tycker det är jobbigt att lyssna på hur du tilltalar din mammas man?
Du är 16 år, och då måste man lära sig att visa andra människor respekt och hänsyn.
Du får lov att må dåligt, men du måste oxå ansvara för att må bättre.
Och du får definitivt inte ta ut ditt dåliga mående på andra. Det är inte en rätt du kan ta dig.
Tänk dig in i din mammas mans situation.
Tänk dig någon som du bryr dig om, som du vill hjälpa.. en vän.. Tänk dig sen att den vännen enbart är dum mot dig.
Eller tänk dig in i din mammas situation.
Att behöva lyssna på när hennes barn, som hon älskar, beter sig så illa mot hennes man, som hon älskar.
Jag tror du behöver göra en rejäl reality check och kolla över hur du beter dig..
För ska vi vara krassa?
Det är inte så konstigt att din mamma är ledsen med tanke på hur du beskrivit dig själv i den här tråden.
Det är kanske dags att du tar tag i dig själv, börjar behandla andra i din familj med respekt och vänlighet.. Och börjar fokusera på att må bra... Inte bara för din mammas skull, utan mest för din egen. -
Fast din erfarenhet är ju inte något som så många andra delar, och har föga med TS situation att göra.Anonym (inte alltid) skrev 2013-02-09 10:14:23 följande:Jag var 17 när jag fick ett syskon, alla ni som skriver att det blir ens lilla ögonsten bör tänka på att det inte alltid är så det blir. Jag hatade ungen från första början, den var ett "den" för mig, jag tålde inte att h*n var i närheten utav mig och ingen var lyckligare än jag när jag äntligen flyttade hemifrån när jag var 18. Jag har ingen kontakt med det syskonet och har aldrig haft.
Jag fick även syskon när jag var 5 år och har hatat även h*n från första början och vi har ingen kontakt alls heller.
I mitt fall kan jag nu när jag är 30+ förstå varför det har blivit såhär och det är att min mamma från början skött det hela sjukt dåligt. Hon berättade aldrig att jag skulle få syskon, det fick jag lista ut själv när magen blev tillräckligt stor. Så fort jag fick mitt första syskon så försköt min mamma mig helt, jag var ful dum och äcklig, mitt syskon var höjt till skyarna genom hela min uppväxt. Jag fick ta all skit.
Nej jag har ingen kontakt med min mamma heller, hon är en riktigt häxa som förstört större delen utav mitt liv.
Jag beklagar verkligen det du upplevt, men det är inte representativt för just syskonrelationer.