Råd som Anna Wahlgren ger och har gett till föräldrar genom åren..

Eller så är det dags att sluta klaga på henne?

Klistrar in kommentaren från anna wahlgrens dotter:

Hej!

Många har mamma att tacka för att de själva har en skön och glädjefylld tillvaro med sina barn, vilka är friska, nöjda, glada, utsövda och tillfreds med livet. Det är verkligen inte alla som behöver mammas hjälp för att komma dit, men hennes "anhängare", som du väljer att kalla dem (antar att du också ser på folk som uppskattar hennes hjälp som sektmedlemmar eftersom du dessutom bestämt dig för att hon är aktiv scientolog - vad har du för källa för det påståendet?) har behövt hennes hjälp på olika sätt och är många eftersom hennes så kallade "metoder" uppenbarligen fungerar och är mycket omtyckta.

Jag tar inte avstånd från några av hennes "metoder". Jag, liksom de flesta, anser inte att min mamma är perfekt och tror inte att varenda liten sak hon gjort i sitt liv varit genomtänkt eller politiskt korrekt. Hon har sina fel och brister, som alla andra. Men jag har haft stor glädje av Barnaboken och det hon skriver däri, och även om jag inte har behövt använda Sova hela natten (eftersom jag använt Standardmodellen och min dotter sovit 12 timmar sedan 4 månaders ålder utan att någonsin protestera) har jag varit med på en kurs och sett tre små barn få hela nätter på bara tre dygn. Och jag har läst otaliga brev och historier från massor som blivit hjälpta. Så inget avstånd alls, faktiskt. Tvärtom! Tyvärr vågar knappt ens jag öppet uttala min beundran för min mor. Gud vet vad som dyker upp på posten då.

Jag kommer inte att svara på några frågor gällande mina syskon, och jag kommer som sagt inte föra min mammas talan (hon hade förmodligen återigen påpekat att hon tar emot tidningen Mänskliga rättigheter men inte alls anser sig vara scientolog eller på något sätt springa deras ärenden). Och om jag bedyrar att jag inte är scientolog - tror du mig då?

Jag kan berätta att alla i min familj har barn och är framgångsrika inom de områden de valt att syssla med, men jag vill inte gå in mer på mina syskon. Själv är jag lyckligt gift och har som sagt en dotter som är 6 månader. Jag arbetar som frilansare med inriktning på mat och resor. 

Whockie:

I mångt och mycket kommer jag att uppfostra min dotter såsom jag själv blivit uppfostrad, men jag önskar att fler kunde förstå att omständigheterna var något annorlunda för min mamma än för oss. Hon fick barn på 60- och 70-talet, då rönen, möjligheterna och förutsättningarna skilde sig avsevärt från idag. Självklart anpassar alla föräldrar sig till tiden de lever i. Mamma har till exempel - ve och fasa - varit öppen med att hon drack vin och rökte under graviditeterna. Jaha? Ska vi ta och fråga vad de andra 40-talisterna gjorde, kanske...?

Vissa saker KAN jag göra annorlunda eftersom jag har ETT barn, inte nio. Det är en jätteskillnad, som du säkert kan föreställa dig. Jag planerar inte heller att få nio barn utan kanske två, eller på sin höjd tre. Du kan säkert se vilka möjligheter som öppnar sig därav (därmed inte sagt att jag inte är oerhört tacksam för mina syskon, som de flesta som känner mig avundas mig). Jag vet inte om du har barn eller hur många i så fall, men föreställ dig nio! Jag undrar varför inte fler undrar hur hon alls klarade det. Jag hade aldrig gjort det. Jag har aldrig någonsin betvivlat att min mamma älskat mig, eller alltid gjort vad hon kunnat för mig. Förhoppningsvis kommer min dotter att säga detsamma om mig om 32 år. 

Jag vill understryka att jag inte anser mig på något sätt ha tagit skada av min mammas skilsmässor eller äktenskap. Jag har en stark tro på kärlek och livslånga relationer, men inte mellan människor som är olyckliga tillsammans. Mina syskon och jag har väldigt starka band till varandra, något jag personligen tackar mamma för. 

Det här blev ett långt svar. Jag skyr normalt alla forum som pesten, men det är svårt att låta bli när det plötsligt ska handla om mig och mina syskon. Det finns människor bakom dem ni skriver om här, ni glömmer väl inte det? Människor som ni namnger, drar slutsatser om, spekulerar kring. Människor ni faktiskt inte vet något alls om (återigen - tack mamma). Men nu vet ni lite om mig i alla fall. Hoppas att det var värt det. 

Tack och hej,

Eleonora 

Nej, jag tycker verkligen inte den ena historien bekräftar den andra. Mina barn går också hungriga ibland för att jag inte tycker att jag hinner laga mat och de har båda två varit inlagda på sjukhus. Om mina barn skrev en bok med enbart mina sämsta ögonblick som förälder och dessutom kryddade med egen ilska och hämndbegär så skulle det nog inte se bra ut.

Anna wahlgren har definitivt inte uppfostrat sina barn på samma sätt som jag, men det är skillnad på att ha en annan åsikt om hur man bäst är förälder åt sina barn, att försöka men ibland misslyckas som förälder, och på att vara ett svin till mamma som felicia tycker att anna var.

Felicia ger mig många varningssignaler på att hon kan ha borderline personlighetsstörning. Det är också en sjukdom hon anklagar Anna för att ha och det är en till stora delar ärftlig sjukdom. Personer med borderline anklagar väldigt ofta sina familjer för grova övergrepp och de har en störd verklighetsuppfattning.

Du och jag blir säkert inte överens, men min uppfattning är:
I) Jag håller för det mesta inte med anna wahlgren i hennes åsikter om barnuppfostran.
II) Varken du eller jag kan i dagsläget veta i vilken grad Felicias bok ger en rimlig bild av vad som hände.
III) Åtminstone ett syskon motsäger Felicias bild.

Det enda jag efterlyser är en mer sansad diskussion och mindre näthat. Anna Wahlgren är ju i praktiken offentligt mobbad numera och det gillar jag inte. Det är inte granskning längre, det är mobbing. Vad är vitsen med att sparka på den som ligger? Hon älskar nog också sina barn, helt oavsett hur lyckad hon är som förälder.

Du vet uppenbarligen inte ens hur borderline personlighetsstörning uppkommer. Faktum är att det är en av få diagnoser på psykiska sjukdomar som bevisats ha sin orsak i störd relation till modern. Jag tycker din syn på deras extremt sjuka familjedrama är ytterst begränsad och ensidig. Du attackerar Felicia och beskyller henne för att vara sjuk men kan inte inse att grunden till hennes allvarliga problem är hennes egen mor och den egna uppväxten! Sådant här går i arv, det är liksom ett vedertaget faktum.

Nio ungar och en är missnöjd.
Bra jobbat måste jag säga.

Vanvård, allvarlig försummelse, missbruk, misshandel osv, det är alltså inte något som får kallas vidrigt enligt dig?

Ok.
Själv tycker jag att det är just vidrigt att låta ett spädbarn ligga i sin egen avföring/spyor, skrika av hunger och skrika sig till sömns...

Inte jag heller men min bok är tryckt 1993 och hon har ju gjort om den i nya utgåvor så det står väl i de senaste.

Så du anser inte att det är vanvård att vägra ett hungrigt spädbarn mat, eller att låta bebisen skrika sig till sömns?

Jag har lämnat in boken till en secondhand-butik eftersom jag inte ville ha den kvar, så jag kan inte sidhänvisa. Men att detta beskrevs i boken är jag bombsäker på.

Jag minns inte vad jag hade för upplaga, men den hade gröna pärmar med en bild på ett barn på framsidan...

Och i den beskrevs i alla fall att man skulle sluta ge bebisen mat på natten vid 1 månads ålder oavsett vad bebisen ville, och inte mata när bebisen ville, utan utifrån tidsschema, och man skulle vagna bebisen - hårt, och om den skrek vid nattning så skulle man hojta en ramsa och dra igång musik etc.

Jag hör ingenting som för mig låter som något vidrigt, eller ens något som jag skulle förvänta mig något barn ta skada av.

Jag hör däremot flera saker som för mig inte låter som bra metoder, men det är ett stort spann mellan inte bra och vidrigt.

Jag har verkligen ingen aning om vad AW skriver i sina forum och jag får inte intrycket av att hon är någon jag skulle vilja ha som förälder och jag brukar inte hålla med om de råd av henne som jag hör talas om. Så jag försöker inte säga att hennes råd är bra.

Jag tycker bara att det finns gott om människor med en trasig barndom som har skadat dem men då handlar det inte om att man ibland fick skrika sig till sömns som bebis. Jag har svårt att tro att någon tar skada av det. Om barn var så känsliga så skulle väl ingen lyckas växa upp och bli någorlunda frisk.

För egen del tror jag att barn tål ganska mycket, så länge de får äkta kärlek och omtanke. Det omvända gäller också, om barn inte får äkta kärlek och omtanke så blir de inte trygga oavsett hur ompysslade de blir. Barn växer upp under under vansinnigt ohygieniska förhållanden i tält på mongoliska slätterna, och jag är övertygad om att de flesta av de barnen också mår bra för att de får kärlek och omtanke. Barn växer upp i radikalt varierande miljöer, med radikalt varierande åsikter om hur man ska uppfostra barn, och jag har aldrig sett några belägg för att svensk uppfostran skulle ge fler trygga barn. I Colombia tar man hål och sätter örhängen på alla flickbebisar redan på BB. I Egypten är det vanligt att slå barn som bestraffning, även andras barn. I England är disciplin väldigt viktigt. etc etc.

Den som kallar AWs metoder för vidriga borde väl tycka att större delen av världens alla människor vuxit upp med föräldrar som använt vidriga metoder?  Jag tycker inte det är en rimlig användning av ordet vidrig.

Jag har verkligen ingen aning om vad AW skriver i sina forum och jag får inte intrycket av att hon är någon jag skulle vilja ha som förälder och jag brukar inte hålla med om de råd av henne som jag hör talas om. Så jag försöker inte säga att hennes råd är bra.

Jag tycker bara att det finns gott om människor med en trasig barndom som har skadat dem men då handlar det inte om att man ibland fick skrika sig till sömns som bebis. Jag har svårt att tro att någon tar skada av det. Om barn var så känsliga så skulle väl ingen lyckas växa upp och bli någorlunda frisk.

För egen del tror jag att barn tål ganska mycket, så länge de får äkta kärlek och omtanke. Det omvända gäller också, om barn inte får äkta kärlek och omtanke så blir de inte trygga oavsett hur ompysslade de blir. Barn växer upp under under vansinnigt ohygieniska förhållanden i tält på mongoliska slätterna, och jag är övertygad om att de flesta av de barnen också mår bra för att de får kärlek och omtanke. Barn växer upp i radikalt varierande miljöer, med radikalt varierande åsikter om hur man ska uppfostra barn, och jag har aldrig sett några belägg för att svensk uppfostran skulle ge fler trygga barn. I Colombia tar man hål och sätter örhängen på alla flickbebisar redan på BB. I Egypten är det vanligt att slå barn som bestraffning, även andras barn. I England är disciplin väldigt viktigt. etc etc.

Den som kallar AWs metoder för vidriga borde väl tycka att större delen av världens alla människor vuxit upp med föräldrar som använt vidriga metoder?  Jag tycker inte det är en rimlig användning av ordet vidrig.

Ingen har väl pratat om att man ska vara perfekt. Det finns väl ingen som är perfekt..? Alla gör sina misstag. Men därifrån till att låta sin bebis skrika sig till sömns är det ett väldigt långt steg för mig.

Det går i arv alltså.

Loriyana: Jag vet inte när din mamma fick sina barn men när min mor fick sina barn på 70-talet var det redan förlegat med skrikperioder, amning var 4:e timma osv. Jag är född i mitten av 70-talet och ammades fritt. När AW:s bok kom ut -83 insåg min mamma direkt att hon var ute och cyklade.

Ja, när barnet ger upp hoppet om tröst, spegling och respons så kommer det förmodligen att sluta rikta sina skrik till föräldrarna.