Min fru bedrar mig - och jag är totalt lurad

Förnedring? Jag tydligen är det så många här uppfattar det här. Jag väljer att tänka annorlunda. Det är en bra livsstrategi. Man kan välja hur man ser på saker och ting. Mitt liv tog en vändning jag inte hade tänkt mig för 20-25 år sedan, och jag anpassar mig därefter. Svårare än så är det inte.

Många här har en naiv och romantisk tro på att om man inte får precis allt i ett förhållande så är det bara att bryta upp för då kommer man garanterat att få det i nästa förhållande. Som naturligtvis väntar med öppna armar runt hörnet. Så är det naturligtvis inte.

Micke, du har ju en precis lika romantiserad tro på att ifall du låter henne göra precis som du vill, så kommer hon stanna. Så är det tyvärr inte.
Du låter henne glida ur händerna genom att låta henne gå ut och äta middag med sina älskare. Sannolikheten att hon får känslor för någon och lämnar dig är ju överhängande, och du är inte ens intresserad av att slåss för henne.

TS: Jag håller med dig om att många lämnar sina förhållanden alldeles för lättvindigt.
Men i ditt fall är det ju raka motsatsen. Du stannar kvar hos din fru och låter henne behandla dig mer eller mindre som en dörrmatta,i hopp om att hon ska stanna kvar.
Du beskriver er relation som en vänskap med kärlek och värme. Det kan du väl likaväl få hos någon av dina vänner.

Jag är rädd för att när hon nu är så öppen med att hon har älskare att hon t om springer på restaurang med dem och era gemensamma vänner,att det kan vara något mer på gång. Att hon kanske har fått starkare känslor för honom och kan komma att lämna dig.
Du har också skrivit att hon har sagt att hon skulle sluta med sina älskare om du ställer ett ultimatum på henne.
Det tycker jag säger en del om hur hon tänker.
Hon visar dig ingen respekt.
Jag vet att du har skrivit att du är asexuell i nuläget,men jag tycker inte det är för mycket begärt att hon visar dig så pass mycket respekt att hon åtminstone inte visar sig öppet med sina älskare ändå.

Tyvärr är du fast i mansfällan med ett äckel till fru. Det beror på att du två troliga orsaker 1) du har under hela ditt liv varit en svajjballe och inte krävt din rätt till sex, litat på den feministiska indoktrineringen i dagis & skola osv. och sedan 2) hittat fel fru.

Du har 3 val nu. 1) Fortsätta spela undergiven-hund och leva med henne, med vetskapen att hon gängar olika andra män killar pojkar väldigt ofta, 2) Själv skaffa dig ett par älskarinnor (lättare sagt än gjort eftersom demografin i Sverige är skev till männens nackdel). 3) Sakta och säkert samlar du ditt pick och pack (förbereder dig för en exit), och sen när du förberett allt (liten fint dekorerad etta med låg hyra osv/värderat huset med mäklare osv/sett över dina investeringar osv osv) så BANG, skilsmässa.

"Det som möjligen har tillkommit sedan jag skrev här senast (tror jag) är att nu finns det några till som känner till hennes arrangemang. Några av hennes kollegor (blev väl tydligt på någon av konferenserna) och även ett av våra gemensamma bekanta. Ett par vi umgås med ibland. Min fru berättade att hon råkade träffa dom tillsammans med sin älskare när dom var ute på en konsert. Och sen tillbringade dom fortsättningen av kvällen tillsammans alla fyra på en restaurang. Hennes kollegor träffar jag ju inte själv med det här paret träffar vi ibland. Men frågan har inte kommit upp eller inget har påtalats eller frågats. Men min fru har berättat att "dom vet"".

Innan denna uppdatering har denna tråd för mig "bara" varit väldigt underlig, och så länge det bara var du och din fru som rördes av dess konsekvenser så är det för mig en sak. Nu, när detta är helt exponerat för er omgivning, är dock min enda tanke: Jag hoppas verkligen att era barn är utflugna. Bor barnen kvar hemma eller i närheten är det förstås bara en tidsfråga innan informationen om ert "arrangemang" även når dem. Jag kan inte förstå annat än att vetskapen om liknande (mamma knullar andra män och pappa tycker det är ok) sannolikt är högst svårhanterligt för ett barn eller en tonåring.

Är de utflugna och bor på en annan ort så är det iallafall bara du och din fru som drabbas av de eventuella konsekvenserna av att detta nu är exponerat för er omgivning.

Micke,

Det finns naturligtvis inga garantier, men även de mest osympatiska, buffliga och grymtande avvisande bland mina vänner genom livet har en gång eller två klivit runt hörnet rakt i armarna på nån trevlig ny partner.  Sånt händer. Oftare än man tror. Jag brukar tänka att det verkar som om alla har en extra chans, utöver de som man tror sig ha.

Jag fattar inte varför du nödvändigtvis ska förhålla dig passiv för egen del bara för att du vill ha kvar din fru i ditt liv i nån vidare mening. Skulle frun ha nåt emot att du träffar andra tjejer, kanske flörtar lite, tar en promenad med nån annan ibland? Sex måste det väl inte bli om du nu har problem med ditt egenvärde när det gäller sex.

Som några här har påpekat så är din frus öppenhet mot några av era gemensamma vänner angående sina utomäktenskapliga förbindelser ett potentiellt problem för dig själv: Alla är inte så öppensinnade att vetskapen inte påverkar hur dom ser på dig. Det gör dom inte till sämre vänner eller sämre människor, men det påverkar, utan att du får hantera det, hur dom ser på dig.

Jag rekommenderar alltså att du, ÄVEN om du aldrig skulle vilja ha sex med nån annan, börjar umgås på egen hand med andra kvinnor än din fru; promenader, teaterbesök, gå på gallerier eller bio. Detta kommer att omge dig med en uppenbar aura av att du mår bra ändå, och ta udden av de känslor av medömkan som kan störa dina relationer till de vänner du har gemensamt med din fru.

Dessutom kommer du att inse att du mår bra av att umgås med fler och nya människor.

Jag vet inte varför din historia berör mig så mycket Micke, men kanske för att kombinationen resignation och rationalitet på något sätt knyter an till mitt eget liv. Jag kan också bli resignerad ibland. Livet tar en annan vändning än man tänkt sig och så anpassar man sig. Likaså kan jag, som du tänka rationellt, vad är det jag vill ha. I ditt fall närhet, vänskap och en kompanjon - och det får du ju nu med. Hon går bort vissa kvällar i veckan, men det skulle hon ha gjort också om hon spelat bridge eller haft någon annan hobby. 

På en punkt har era intressen gått isär. Hon har fått ett enormt intresse för sex, men ditt intresse är inte större än förut. Så för dig är det ingen större skillnad om ni inte har ett sexliv tillsammans. Det hade ni ju inte de sista åren heller om jag förstått det rätt. Efter en vända i en etta bor ni nu tillsammans i den villa som du lagt ned så mycket energi på och som känns som din trygga miljö. 

Så långt verkar allt OK, men det finns flera komplikationer. Den första är att du tycks lita helt på hennes lojalitet, trots att du har skäl att göra motsatsen. Men när hon nu träffar en man för mer än enbart sex, så är sannolikheten stor att hon blivit förälskad i honom. Samtidigt har hon känslor för dig och jag kan gissa att hon känner sig kluven och inte vet hur hon skall göra. Å ena sidan fortsätta med ett tryggt liv i den villa hon byggt upp - och med en snäll man hon känner som en nära vän - fast utan sex för resten av livet. Å andra sidan starta ett helt nytt liv med en man som hon bara känner ytligt, men med löfte om passion och sex resten av livet. Den förste är också far till hennes barn - den andre kanske barnen inte alls accepterar. Den förste står för trygghet, den andre för äventyr och passion. 

Tyvärr är det nog så att om du inte agerar nu, så väljer hon alternativ två. Och då kan det bli som för ett par som jag kände tidigare. De hade varit ihop sedan de var tonåringar och var varandra väldigt nära.  Efter ett par otrohetsaffärer - på båda sidor - hade bestämt sig för att ha "ett fritt förhållande". Så levde de i några år tills hon blev ordentligt kär i något som var tänkt som ett "one night stand". Hon berättade för sin man, som bara sa att det är OK bara vi kan fortsätta leva ihop som kompisar. Hon upplevde att vad hon än sa eller gjorde så han bara OK och för att få till stånd ett definitivt brott var hon tvungen att bli drastisk. I smyg hade hon packat undan sina viktigaste saker, bankpapper etc och flyttat dem till en kompis. Så en dag när hon berättat att hon skulle besöka sin "älskare" - och han sagt OK, vi ses imorgon - så kom hon inte hem. Telefonen var avstängd. Hennes bekanta var tillsagda att inte säga var hon befann sig. Även förälrarna hade fått stränga order att inte säga var hon var.  Hon hade helt enkelt gjort sig helt oanträffbar. Efter en månad kom hon och ett antal av hennes kompisar med en flyttbil och hämtade hennes saker men hon sa inte ett ord till sin man och  "gamle vän". Gav bara korta order till de som packade ihop kläder, möbler och annat. När han förtvivlat försöket få kontakt tittade hon bara bort och skakade på huvudet. När de packat färdigt sa hon bara - "resten kan du ta eller skänka till Myrorna. Hej då."

För honom blev chocken total och han söp ned sig rätt rejält innan han kom på fötter igen. Men han har fortfarande inte kommit över det plötsliga sveket och de har inte setts igen trots att det gått 20 år. Ofta när han tagit ett par öl, så kommer han tillbaka till sin totala chock över att det blev så här. Han hade ju varit så snäll mot henne. De hade varit så öppna i allt - som två syskon - och det hade gett varandra total frihet. De hade delat allt och nu ville hon inte ens tala med honom. Han hade tänkt sig att, skulle de skiljas, så var som vuxna rationella människor som satte sig ned och delade upp bohaget och sedan fortsatte att träffas som kompisar då och då. Men så blev det allså inte. Till saken hör att de inte hade några barn, så de hade inte ens det skälet att träffas.

När jag träffade henne vid ett tillfälle för några år sedan frågade jag varför hon handlat som hon gjort. Hon sa då att det var för att han var så snäll och inte gjorde något motstånd. Han sa ju OK till allt.  Hon klarade heller inte av att se hans sorgsna ögon. Hon visste att hon skulle såra honom och då var det lika bra få det överstökat snabbt och definitivt. Ungefär som att dra av ett plåster.

Jag säger inte att det behöver gå så här för dig Micke, men jag vill varna för att det kan hända om du bara passivt väntar och ser tiden an.

Micke bör komma ihåg att det är tidigt i processen än så länge. Liksom alla de glada tillskyndare som hejar på hans "omtanke om frun" bör minnas att det de hejar på är HANS berättelse om det hela.

Ingenting i min hyggligt stora och breda erfarenhet av sånt här säger mig att det är sannolikt att det varar så länge till.

Däremot kan vi inte säga nånting om hur det upplöses; det kan gå hur som helst, alltifrån att hon blir kär och går sin väg, eller att han plötsligt lackar ur utan varning och klipper sönder hennes finaste underkläder, till att dom återförenas i ett symmetriskt sexlöst förhållande eller att han plötsligt hittar en egen partner eller att hon plötsligt bestämmer sig för att vilja ha sex med honom igen.

Det sista är extremt osannolikt, de övriga fallen inte osannolika alls. Utifrån det lilla och ensidiga vi vet.

Övergång till ett vitt äktenskap utan sidospår är historiskt vanligast.

Det är ju inte så tidigt i processen trots allt. Tråden startades ju i jan 2013 och de har redan hunnit med att gå i par terapi en vända. 

Jag avslutade mitt förra inlägg med en sorglig historia om vad för mycket snällhet och underdånighet. Men det behöver inte bli så. De kan ju hitta tillbaka till varandra igen och få igång ett fungerande sexliv hur osannolikt än sign "med lem" än anser det vara.

I ett tidigare inlägg nämnde jag att min fru och jag lyckades blåsa liv i vårt stelfrusna förhållande under en resa till Teneriffa så jag vet att det går. Mycket skiljer TS och vår situationer åt men en likhet är att hon sa att hon inte längre kände någon sexuell attraktion till mig. Den var bara borta enligt henne, som en fågel som flugit iväg. Mitt projekt - för jag såg det nog skam till sägandes som ett projekt - var att försöka få fågeln att komma tillbaka.

Vi hade lyckligtvis kvar förmågan att kramas, så de första dagarna blev det mycket att bara ligga och kramas och tala om vad det var som gjorde att vi föll för varandra de där åren när vi var nykära. Gradvis blev vi mer och mer intima.Det var tafatt till en början, men lyckligtvis har min fru rätt mycket humor så vi kunde skratta tillsammans när det blev fel. Typiskt är att när vi väl kommit så långt att vi skulle pröva att ha samlag igen så kunde jag inte få upp den av ren nervositet, men det löste sig ändå.  

Till saken hör att jag innan vi reste hade läst Fexterus bok "Alla får ligga" och nu prövade jag att tillämpa den på min fru. Det kändes lite konstigt (och boken är rätt banal på sina ställen) men det fungerade. Det finns så många saker i kroppsspråk, sätt att ta i varandra och sätt att lyssna på sin kära  t.ex. som man glömmer bort under åren av vardagligt umgänge. Kanske det bästa med Fexterus bok var att den påminde mig om det.

Så, skall Micke läsa Fexterus och sätta igång ett projekt att förföra sin fru. Ja kanske. Har hon humor kanske hon - som hans vän - kan hjälpa honom att hitta tillbaka till sin bortvalda sexualitet. Hon kanske kan hjälpa honom att sätta upp en profil på Victora Milan som är utformad så att den skulle locka till sig en kvinna som är precis som hon. (Även om han aldrig tänkt sätta in någon profil i praktiken) Eller kanske hon skulle kunna lära honom hur den som vill förföra en kvinna av hennes typ skall beröra och föra sig väcka åtrå. Och hennes egen sexlust hade ju vaknat plötsligt - vad var det som gjorde det, och skulle Micke kunna göra om samma sak? Antag att det var möjligt - hur skulle han rent konkret göra då?

Det kan låta barnsligt, men med humor kan det fungera. Den här typen att låtsas att man redan fått något att fungera är ett inte ovanligt inslag i KBT terapi. Min fru och jag "lekte" t.ex. att vi var nykära. "Antag att vi kom till den här restaurangen och var nyförälskade - hur skulle vi bete oss då? Hur skulle vi sitta, hålla våra händer etc." Det är en rätt kul lek som man kan leka även om man varit ihop i 30 år. 

Men jag tror något måste förändras annars riskerar Micke att det tar en vändning han inte gillar. Jag tror tyvärr som sign "Kämpa nu" att han också riskerar att förlora villan. För har den nya älskaren förstått att villan betyder mycket för frun, så skulle jag inte bli förvånad om han sitter och räknar ut hur han skulle kunna blåsa Micke på den också. 

Benny1957:
Din historia om paret du kände är vad jag känner är troligaste slutet.
Frun kommer helt enkelt att dra ifrån den accepterande mannen och kvar står han helt övergiven trots allt han gett henne. Till och med självkänslan gav han upp bara för att ha henne kvar.