• Med Lem

    Min fru bedrar mig - och jag är totalt lurad

    P30 skrev 2013-07-31 15:16:22 följande:
    Nej, jag tror inte att du trollar, jag tror att du berättat det allra mesta som det faktiskt är.

    Om man trollar så orkar man inte hålla liv i sin tråd så länge som du orkat (jag har testat någon gång på andra forum, det är roligt ett litet tag, men inte i längden...)

    Skälet till att många tror att du trollar är att du uppenbarligen tänker väldigt lite på vad DU vill och väldigt mycket på vad HON vill. Det känns som att ni befinner er mitt i ett beroende-medberoende scenario där det egentligen i all din text inte finns en enda rad om vad DU vill, förutom att allt skall vara som vanligt. En annan sak som slagit mig är ju att terapeuten har gjort rätt många oprofessionella moves - som att låta en av er gå i terapi hos sig parallellt med parterapin och att kalla in dig på ett möte efter en månad isär från varandra när ni kommit överens om att det skulle gå ett halvår. Att tillbringa 3 månader då man inte lever ihop brukar vara vanligt - jag har också gjort det. Men då var kravet på oss från terapeuten stenhårt:

    Ingen parterapi under tiden.

    Inga diskussioner om framtiden under tiden med varann.

    Inga diskussioner om hur det känns att leva separerat under tiden med varann.

    Detta för att alla under en sådan process går igenom olika steg när det gäller vad man vill och inte, dessa svängningar avtar med tiden och efter tre månader vet man vad man vill. Om man diskuterar det under tiden kommer det att göras i en vågtopp eller en vågdal för en part som då får ett känslomässigt övertag.

    Över huvud taget verkar terapeuten ha tagit din frus sida och kallat in henne när hon varit redo.

    Jag tycker terapeuten skall anmälas, jag har också en stark känsla av att det där inte är en utbildad psykolog, utan en självutnämnd samtalsterapeut, möjligen med några poängs sociologi i botten...

    Oavsett vilket tycker jag, som tidigare att du skall börja träna din kropp, utmana din tanke, tillbringa tid ensam, göra en resa på egen hand, fundera på vad du vill och absolut läsa boken "No more Mr. Nice Guy" av Glover och skaffa några manliga vänner som du träffar regelbundet och kan prata annat än sport och bilar med. 



    Någesånär mitt i prick.
  • Med Lem
    Anonym (bedragen själv) skrev 2013-08-20 08:25:10 följande:
    Nej, jag tror absolut inte hon kommer lämna. Hon har det väl bra som hon har det och resonerar som så att "den som tycker att det inte är bra får göra nåt åt situationen".  Väldigt vanigt sätt att resonera enligt min mening.

    Sen när det gäller att TS nog är rädd att vara ensam och hellre är tillsammans med någon av fel anledning. För det första så kan inte en utomstående säga vad som är rätt eller fel anledning att vara tillsammans. Det finns otaliga familjer som är familjer för att man har en bekväm livsstil, har barn tillsammans, är bra vänner, tycker om varandras släkt osv. Vem säger att det är "fel" egentligen? Felet uppkommer först när paret är tillsammans av olika anledningar och inte vet om varandras anledning, skulle jag säga.

     Och så det där med att vara rädd för att vara ensam. Den saken förstår jag precis. Jag får fullkomligt panik när jag tänker på att leva ensam resten av livet och jag kan verkligen förstå TS där.



    Jag har haft samma skräck: inte nu längre. Eftersom det nog märks att jag inte längre är rädd för ensamhet eller uppbrott har avslutningarna av de senaste förhållandena varit vänliga och i samförstånd, och i mitt nuvarande fick jag snabbt förståelse för min sexuella behovsdeklaration. Att jag skulle kunna gå min väg utan att ha någon annan att gå till gör det omöjligt att ha mig som undertryckt möbel.

    Ensamhetsskräck eller rädslan för uppbrott och materiella förluster lönar sig emotionellt mycket bra att bekämpa och ta sig förbi.

    Viktigare än sex.
  • Med Lem
    P30 skrev 2013-08-21 16:56:02 följande:
    Jag tycker att det här är krafs. Det är fullt möjligt att ha en KK år ut och år in utan att bli förälskad. Det innebär inte alls med automatik att hon kommer att ta sig en älskare, det innebär inte heller om hon gör det att hon måste ta fler och varken då eller så att hon kommer att bli kär och att det blir separation.

    Man kan ha ett alldeles utmärkt förhållande tillsammans utan sex. Man kan vara utan sex med sin partner och ha sex med någon annan. Det kan finnas känslor eller inte.

    Det är bara TS och hans kvinna som kan bestämma hur de skall ha det. 



    Du har i o f s rätt. Det kan vara så. Dina tänkta bilder av lyckliga förhållanden utan sex och sex helt utan känslor är däremot ovanliga företeelser. När det gäller långvariga kk utan känslor t o m mycket ovanligt.
  • Med Lem
    P30 skrev 2013-08-21 17:23:27 följande:
    Men - vi kanske är unika. 



    Vissa separerar sex från kärlek. De flesta gör det inte över längre tid.

    Unika nej, vanliga/normala absolut inte
  • Med Lem
    P30 skrev 2013-08-21 23:41:05 följande:
    Jaha. Så nu är jag onormal också. 



    Onormal är inte alltid motsatsen till normal.

    I statistisk mening är du onormal men svenskt språkbruk är inte den användningen vanlig.
  • Med Lem
    Anonym ("Micke") skrev 2013-08-23 15:03:48 följande:
    För att svar dig rakt av på din fråga ...så JA. Beaktat alternativet så mår jag bättre så här. Och därmed behöver (skall) jag inte göra något alls. Uppenbart.



    Bättre än vad då? Och vilka alternativ har du beaktat?
  • Med Lem

    Det där får klassas som rn onödig och meningslös kommentar.


    jofa80 skrev 2013-08-24 13:07:11 följande:
    Gå bara rätt in när dom håller på och säg åt henne att dra åt helvete. Vafan är du för lam liten tönt som låter dig tryckas ner så. Man up för helvete. Vet du hur många kåta kvinnor det finns därute som vill ha dig? Tydligen inte. Tycker synd om dig fast det är ditt val om du vill vara en loser eller gå vidare. Din fru är ett luder så är det bara.......



    Hon är inget luder han är ingen loser.
  • Med Lem
    jofa80 skrev 2013-08-24 13:46:40 följande:
    Nehe hon är ju jättefin o snäll o go mot sin man o han står ju verkligen upp för sigsjälv. Har vart med om samma sak o tjejen dumpade jag o killen mår inte så bra idag kan jag säga. Stod upp för mig o mina rättigher o min familj. Idag har jag ny sambo och barn o ångrar inte en sekund att han fick som han förtjänade. Ligger man med en annans fru får man räkna med att det ska svida. Han gör iaf aldrig om det igen det svär jag på. Med loser menar jag att han låter sig bli trampad på. Hanns val.



    En sån tuffing du är!
  • Med Lem

    Vad i helsike kan få en man att vilja leva sitt liv utan sex när han började som relativt normal med kanske lite liten drift men inte konstigt liten? Jag är bara helt mållös.

    Om micke kunde få för sig att beskriva varför, typ genom att inboxa mig, så kan jag lova att

    Inte försöka omvända honom

    Aldrig föra vidare något av informationen utan mickes tillstånd på mickes initiativ

    Brevväxla med micke om micke vill prata om nåt.

    Jag skulle bli oerhört glad om min nyfikenhet bleve stillad..

    Vill inte micke berätta så tänker jag inte tjata.

  • Med Lem
    Anonym ("Micke") skrev 2013-08-27 07:52:00 följande:
    Så sexlivet då...

    Som ni förstått och som jag skrivit så har det inte varit så bra. Jag har alltid fått vara den som förfört, lockat, pockat och försökt förtjäna sex. I mitt äktenskap och även i mina tidiga korta förhållanden. Sex har alltid varit något som har varit ett område med ständiga besparingar och nedskärningar. Jag har lärt mig att jag inte har det som krävs för att en kvinna skall känna åtrå och vilja förföra mig. Jag har oftast blivit nekad. Av min fru och även mina tidigare bekantskaper. Så till slut tar bensinen slut. Tanken är tom och man inser att bilen har stannat.

    Är man tillräckligt bränd så vill man inte längre utsätta sig för nya sannolika risker att bli bränd igen. Precis som när jag insåg att jag inte är musikalisk så inser jag att jag ett sexliv med min älskade fru inte är för mig. Man kommer till klarhet heltenkelt och man får lära sig att leva med insikten. Till slut finner man sig och anpassar sig. Ungefär som någon som bytt diet och bantat ner sig kan jag tänka mig. Man inser att den nya vikten är mer hälsosam och man vill inte gå tillbaka till sina gamla matvanor utan håller sig till den dieten som gör att man mår bättre. Samma sak för mig.

    Att min fru nu på den senaste tiden visat sig ha en sexlust som hon vill berika sitt liv med....men inte med mig...förstärker ju bara min insikt. Hade hon velat börja spela dragspel så hade jag inte stoppat henne trots min o-musikaliskhet (?). Jag fungerar likadant när det gäller sexet. Som sagt...jag är rationellt lagd.



    Förstår din fru det här?

    Att du stängt av din sexualitet därför att du mött så många avvisanden?

    Ditt problem är klassiskt. Många, såväl män som kvinnor, råkar ut för det. Ständiga avvisanden tolkas som en nedvärdering av en själv, ett underkännande som man accepterar eftersom den som nedvärderar är en människa som man ser på med kärlek eller åtrå.

    Som en person med viss terapeutisk erfarenhet kan jag med stor säkerhet påstå att det är ett problemkomplex som kan åtgärdas om man vill: man kan lära sig att fungera sexuellt, mindre ofta bli avvisad och att inte bli nedslagen av att bli avvisad nån gång.

    Jämförelsen med musikalitet haltar betänkligt: musikalitet är mycket mer enkelriktat som prestation: en fysisk färdighet med konstnärligt syfte där en utförare ger en konsument en upplevelse.

    Sex är att vara nära varandra och ge varandra ömhetsbetygelser och njutning. Sex är, om det inte handlar om prostitution eller alfahannens unkna och dammiga förförelse, helt ömsesidigt. Bra och t o m fantastisk sex kan inledas med "jag vill gärna knulla i kväll" och fortsätta med "pilla lite mer till vänster" och "jag behöver lite mer glidmedel". Om man älskar varandra, vad det nu betyder. Man måste inte vara virtuos.

    De potentiellt svårhanterliga krav som rimligen ändå kan förekomma handlar mer om att ta tid på sig och hygien. "Don't you EVER wash that thing???" "Wait for MEEEE!"

    Det skär i hjärtat när man träffar på människor som råkat ut för ständiga avvisanden och stängt av. Mest därför att man inte kan hjälpa om dom inte själva vill bli hjälpta. "Det ser i alla fall så löjligt ut när jag försöker gå så jag håller mig helst till rullstolen, tack!"
Svar på tråden Min fru bedrar mig - och jag är totalt lurad