• Anonym ("Micke")

    Min fru bedrar mig - och jag är totalt lurad

    Det här känns så genant. Klassiskt. Vad ni vill.....

    Men här har ni ännu en looser som blir bedragen av sin fru. Vi har varit gifta i 10 år och tillsammans i över 20. Våra barn är snart vuxna och vi är båda runt 45-års åldern. Vi har alltid haft ett i mitt tycke mycket begränsat sexliv - och nu är jag alltså bedragen av en otrogen fru.

    Redan när vi i relativt unga år nyss hade träffats, nyförälskade och allt det där, var min nuvarande frus sexlust rätt begränsad. Det är klart att vi hade sex...men inte så ofta. Så har det fortgått under vårt förhållande. Och jag har ju uppfattat detta som en rätt vanlig bild av ett förhållande. Mannen vill ha sex...kvinnan vill ha närhet och ägna sig åt hem och familj istället. Jag har liksom alltid blivit matad med att det är jag som man som skall förföra, förföra, förföra, jaga, jaga, jaga och i slut förtjäna lite sex. Kvinnan "släpper till" ibland. Så har det sett ut hos oss - och så ser det ut hos de flesta har jag förstått. Det har i alla fall räckt till att skapa två barn. Så visst...vi har haft sex emellanåt...men väldigt sällan. Och iom att vi fick barn, köpte villa osv så blev det ju mindre och mindre tid, lust och anledning till att avvara tid för sex. Åtminstone från hennes sida. Även det något som jag förstått är vanligt i de flesta förhållanden. Även om jag hade velat annat.

    Min fru har aldrig varit den sexuella typen av människa. Aldrig intresserat sig för området överhuvudtaget. Sex är inget vi diskuterar hemma. Så det är inget tjat eller så. Vi har ibland gjort det...snabbt, i mörkret. Avklarat, undanstädat, bortsopat för ett tag framöver. Typ...

    Nu när barnen har börjat flytta hemifrån så får ju också vi mer tid över för annat. I hennes fall jobb. Hon avancerar på sin arbetsplats vilket jag tycker är kul och jag försöker stötta henne och även hjälpa henne där jag kan och där hon vill. Jag har alltid varit den i familjen som haft det krävande arbetet och den höga inkomsten i familjen. Vi har i alla fall försökt fördela sysslorna i hemmet och hushållet så rättvist som möjligt i alla år. Men nu är hon som sagt chef på sin arbetsplats. Och en väldigt bra chef vad jag förstår. Så det går bra för henne nu på samma sätt som det har gått bra för mig på jobbet under i stort sett hela vårt förhållande.

     Men nu är hon som sagt otrogen och har en glödande sexlust. Har jag förstått. Jag kom på henne...och jag har snokat (pinsamt nog). Hon jobbar ofta kvällar iom att hennes arbete kräver det. Det är personalmöten, styrelsemöten och föräldramöten. Och då har jag antytt att hon är verksam inom skolväsendet (sen avslöjar jag inget mer). Så det blir minst 1-2 kvällsmöten i veckan. Som hon planerar och leder. 
    Jag kom som sagt på henne för ungefär 1,5 månader sedan. Hon hade ett kvällsmöte och jag var också på väg hem från ett sent arbetsmöte med min avdelning. Jag fick ett spontant infall att jag skulle plocka upp henne från hennes arbete på vägen hem så skulle hon slippa gå, även om det inte är alls långt från vårt hus. Så jag parkerade utanför hennes arbetsplats och gick in genom köksingången. Jag vet att hon brukar använda den när hon jobbar sent. Och dörren var olåst.

    Dom höll till i hennes arbetsrum. Jag hörde det redan när jag klev in i huset. Först fattade jag inte vad det var. Men när jag närmade mig hennes dörr som stod på glänt så började jag förstå. Jag stod en lång stund i dörröppningen och såg dom i ett svagt sken från skrivbordslampan. Hon red honom i soffan. En av papporna i styrelsen. Dom såg aldrig mig utan var helt uppfyllda av att knulla skiten ur varandra. Hon lät och rörde sig på ett sett som jag aldrig sett och hört henne i vår säng. Och som jag inte trodde hon kunde eller var bekväm i. Jag smög hem och sa inget när hon kom hem 1 timme senare. Jag behövde processa detta och ta ngn form av kontroll över mig själv, mina känslor osv innan jag ev konfronterar henne. 

    Hon har också ett hemligt gmail konto. En okänd emailadress dök upp i inloggningsrutan en kväll när jag satt och random skrev bokstäver i det. Jag tänker inte skriva ut den eller antyda den här...men den var rätt banal om jag säger så. Att sen lista ut lösenordet var det lättaste i världen. Jag känner henne rätt väl efter så många år. Så där kom jag åt hennes hemliga värld. Och ja....hon har en glödande sexlust tydligen. Det framkom i all tydlighet i korrespondensen med hennes älskare. Jag läste några få konversationer och sen slutade jag. Det räckte med råge. Jag har inte loggat in där efteråt och jag skäms över att jag gjorde det överhuvudtaget.

    Och jag har ännu inte sagt något. Är jag feg? Ja...kanske. Men jag vet inte riktigt vad jag vill.

    Vi har inte haft sex med varandra på drygt två år nu. Vi har det i övrigt rätt bra. Vi är väldigt ömma med varandra och vi har en stor värme mellan oss. Det har vi alltid haft. Den sexuellt ointresserade (nästintill frigida) fru jag har levt ihop med så länge har visat sig ha en stark, kanske nyvaknad, sexlust. Dock inte med mig. Och jag vet ännu inte riktigt hur jag skall hantera det här. 

    Hon jobbar fortfarande 1-2 kvällar i veckan. Ibland tar jag en kvällspromenad under tiden och står i skogsbrynet utanför och ser hennes skrivbordslampa lysa svagt genom hennes kontorsfönster. Jag hinner hem innan henne. Hon brukar ha med sig någon pärm under armen. Ögonen är glansiga - det har varit en lång arbetsdag. Vi dricker te, kollar på 22-nyheterna och sen i säng. Det är ju en arbetsdag i morgon också.

    Om du tycker att det här är en sjuk läsning....vänta tills du har läst följande:

    Jag känner mig sårad. Jag känner mig lurad. Jag känner mig kastrerad, förminskad, hånad och väldigt väldigt omanlig. Ovärdig. Pinsam. Samtidigt känner jag också en form av upprymdhet som jag inte begriper mig på. Jag känner en spänning i det här. På något bisarrt sätt gläder jag mig åt att hon faktiskt har en glödande sexlust som hon nu bejakar och lever ut. Om än inte med mig. Det finns en sjuk njutning i att vara bedragen. När jag skyndar mig hem från min "kvällspromenad" hinner jag onanera innan hon kommer hem. Det är alltid samma scenario jag har på näthinnan när jag onanerar numera. Min fru med sin älskare i soffan i hennes arbetsrum. Hennes stön och flämtningar som jag aldrig hört tidigare. Ord som hon yttrade som jag inte trodde hon kunde förmå sig att säga. Hennes målmedvetna rörelser över sin älskare.

    Vad sjukt livet kan vara. Det blir inte som man hade tänkt sig
     

  • Svar på tråden Min fru bedrar mig - och jag är totalt lurad
  • Med Lem
    P30 skrev 2013-07-31 15:16:22 följande:
    Nej, jag tror inte att du trollar, jag tror att du berättat det allra mesta som det faktiskt är.

    Om man trollar så orkar man inte hålla liv i sin tråd så länge som du orkat (jag har testat någon gång på andra forum, det är roligt ett litet tag, men inte i längden...)

    Skälet till att många tror att du trollar är att du uppenbarligen tänker väldigt lite på vad DU vill och väldigt mycket på vad HON vill. Det känns som att ni befinner er mitt i ett beroende-medberoende scenario där det egentligen i all din text inte finns en enda rad om vad DU vill, förutom att allt skall vara som vanligt. En annan sak som slagit mig är ju att terapeuten har gjort rätt många oprofessionella moves - som att låta en av er gå i terapi hos sig parallellt med parterapin och att kalla in dig på ett möte efter en månad isär från varandra när ni kommit överens om att det skulle gå ett halvår. Att tillbringa 3 månader då man inte lever ihop brukar vara vanligt - jag har också gjort det. Men då var kravet på oss från terapeuten stenhårt:

    Ingen parterapi under tiden.

    Inga diskussioner om framtiden under tiden med varann.

    Inga diskussioner om hur det känns att leva separerat under tiden med varann.

    Detta för att alla under en sådan process går igenom olika steg när det gäller vad man vill och inte, dessa svängningar avtar med tiden och efter tre månader vet man vad man vill. Om man diskuterar det under tiden kommer det att göras i en vågtopp eller en vågdal för en part som då får ett känslomässigt övertag.

    Över huvud taget verkar terapeuten ha tagit din frus sida och kallat in henne när hon varit redo.

    Jag tycker terapeuten skall anmälas, jag har också en stark känsla av att det där inte är en utbildad psykolog, utan en självutnämnd samtalsterapeut, möjligen med några poängs sociologi i botten...

    Oavsett vilket tycker jag, som tidigare att du skall börja träna din kropp, utmana din tanke, tillbringa tid ensam, göra en resa på egen hand, fundera på vad du vill och absolut läsa boken "No more Mr. Nice Guy" av Glover och skaffa några manliga vänner som du träffar regelbundet och kan prata annat än sport och bilar med. 



    Någesånär mitt i prick.
  • Anonym ("Micke")
    P30 skrev 2013-07-31 15:16:22 följande:
    .......
    Skälet till att många tror att du trollar är att du uppenbarligen tänker väldigt lite på vad DU vill och väldigt mycket på vad HON vill. Det känns som att ni befinner er mitt i ett beroende-medberoende scenario där det egentligen i all din text inte finns en enda rad om vad DU vill, förutom att allt skall vara som vanligt................

    ..............
    Oavsett vilket tycker jag, som tidigare att du skall börja träna din kropp, utmana din tanke, tillbringa tid ensam, göra en resa på egen hand, fundera på vad du vill och absolut läsa boken "No more Mr. Nice Guy" av Glover och skaffa några manliga vänner som du träffar regelbundet och kan prata annat än sport och bilar med. 
    Jag har nog varit rätt tydlig med vad jag vill. Leva med henne. Så enkelt är det. Sen tycker jag att samhället i övrigt är väldigt mycket "jag, jag, jag, jag, jag, jag" idag.

    Jag tränar regelbundet. Har alltid gjort. Jag vill inte vara ensam. Vill gärna resa - men inte ensam. Har många manliga vänner....men detta är ju inget jag pratar med dom om. Skulle aldrig berätta något som kan tänkas uppfattas negativt om min fru för mina/våra vänner. 
  • Anonym (insikt)

    TS! 

    Så då tycker du att det hon gör inte är positivt? Att det sätt hon behandlar dig på kan uppfattas som negativt. Tja, så tycker nog de flesta som läser det du skriver.

    Vad gäller jag-tänkandet. Jag håller med dig - det finns alldeles för mycket av det i dagens samhälle och din fru verkar vara ett typexempel på detta. Du däremot verkar vara helt självutplånande och inte ha några som helst önskemål - förutom att vilja leva med henne. I ett förhållande är man två - ge och ta - oftast på någorlunda lika villkor men för er verkar det som om du står för givandet och hon för tagandet.

    Hoppas din sommar varit bra dock och att resten av ditt liv blir likaså! 

  • molly50
    Anonym (insikt) skrev 2013-08-16 17:54:20 följande:
    TS! 

    Så då tycker du att det hon gör inte är positivt? Att det sätt hon behandlar dig på kan uppfattas som negativt. Tja, så tycker nog de flesta som läser det du skriver.

    Vad gäller jag-tänkandet. Jag håller med dig - det finns alldeles för mycket av det i dagens samhälle och din fru verkar vara ett typexempel på detta. Du däremot verkar vara helt självutplånande och inte ha några som helst önskemål - förutom att vilja leva med henne. I ett förhållande är man två - ge och ta - oftast på någorlunda lika villkor men för er verkar det som om du står för givandet och hon för tagandet.

    Hoppas din sommar varit bra dock och att resten av ditt liv blir likaså! 
    Mattias 2007-05-23 <3 Hannah 2011-09-07 <3
  • Krafs

    Micke. Du behöver terapi..

    Hon kommer ju lämna dig till slut ändå, förstår du inte det? 

  • Anonym (Nej)
    Krafs skrev 2013-08-18 07:08:41 följande:
    Micke. Du behöver terapi..

    Hon kommer ju lämna dig till slut ändå, förstår du inte det? 

    Jag tror inte han vill förstå. Jag har läst alla hans inlägg och inte för att vara elak, men han verkar vara rädd för att vara själv. Han är hellre med någon av fel anledning. :(
  • Anonym (bedragen själv)
    Krafs skrev 2013-08-18 07:08:41 följande:
    Micke. Du behöver terapi..

    Hon kommer ju lämna dig till slut ändå, förstår du inte det? 
    Nej, jag tror absolut inte hon kommer lämna. Hon har det väl bra som hon har det och resonerar som så att "den som tycker att det inte är bra får göra nåt åt situationen".  Väldigt vanigt sätt att resonera enligt min mening.

    Sen när det gäller att TS nog är rädd att vara ensam och hellre är tillsammans med någon av fel anledning. För det första så kan inte en utomstående säga vad som är rätt eller fel anledning att vara tillsammans. Det finns otaliga familjer som är familjer för att man har en bekväm livsstil, har barn tillsammans, är bra vänner, tycker om varandras släkt osv. Vem säger att det är "fel" egentligen? Felet uppkommer först när paret är tillsammans av olika anledningar och inte vet om varandras anledning, skulle jag säga.

     Och så det där med att vara rädd för att vara ensam. Den saken förstår jag precis. Jag får fullkomligt panik när jag tänker på att leva ensam resten av livet och jag kan verkligen förstå TS där.
  • Anonym ("Micke")
    Anonym (bedragen själv) skrev 2013-08-20 08:25:10 följande:
    Nej, jag tror absolut inte hon kommer lämna. Hon har det väl bra som hon har det och resonerar som så att "den som tycker att det inte är bra får göra nåt åt situationen".  Väldigt vanigt sätt att resonera enligt min mening.

    Sen när det gäller att TS nog är rädd att vara ensam och hellre är tillsammans med någon av fel anledning. För det första så kan inte en utomstående säga vad som är rätt eller fel anledning att vara tillsammans. Det finns otaliga familjer som är familjer för att man har en bekväm livsstil, har barn tillsammans, är bra vänner, tycker om varandras släkt osv. Vem säger att det är "fel" egentligen? Felet uppkommer först när paret är tillsammans av olika anledningar och inte vet om varandras anledning, skulle jag säga.

     Och så det där med att vara rädd för att vara ensam. Den saken förstår jag precis. Jag får fullkomligt panik när jag tänker på att leva ensam resten av livet och jag kan verkligen förstå TS där.
    Tack
  • jfsebastianigen

    Nu finns det ju fler alternativ än:
    1 - stanna för att du är rädd att bli ensam
    2 - lämna och bli ensam

    Vad sägs om:
    3 - lämna, hitta någon annan som vill ha dig precis som den du är, bli älskad, åtrådd
    4 - lämna, hitta flera att bli åtrådd av, känna lust till, rent av älska

  • Med Lem
    Anonym (bedragen själv) skrev 2013-08-20 08:25:10 följande:
    Nej, jag tror absolut inte hon kommer lämna. Hon har det väl bra som hon har det och resonerar som så att "den som tycker att det inte är bra får göra nåt åt situationen".  Väldigt vanigt sätt att resonera enligt min mening.

    Sen när det gäller att TS nog är rädd att vara ensam och hellre är tillsammans med någon av fel anledning. För det första så kan inte en utomstående säga vad som är rätt eller fel anledning att vara tillsammans. Det finns otaliga familjer som är familjer för att man har en bekväm livsstil, har barn tillsammans, är bra vänner, tycker om varandras släkt osv. Vem säger att det är "fel" egentligen? Felet uppkommer först när paret är tillsammans av olika anledningar och inte vet om varandras anledning, skulle jag säga.

     Och så det där med att vara rädd för att vara ensam. Den saken förstår jag precis. Jag får fullkomligt panik när jag tänker på att leva ensam resten av livet och jag kan verkligen förstå TS där.



    Jag har haft samma skräck: inte nu längre. Eftersom det nog märks att jag inte längre är rädd för ensamhet eller uppbrott har avslutningarna av de senaste förhållandena varit vänliga och i samförstånd, och i mitt nuvarande fick jag snabbt förståelse för min sexuella behovsdeklaration. Att jag skulle kunna gå min väg utan att ha någon annan att gå till gör det omöjligt att ha mig som undertryckt möbel.

    Ensamhetsskräck eller rädslan för uppbrott och materiella förluster lönar sig emotionellt mycket bra att bekämpa och ta sig förbi.

    Viktigare än sex.
Svar på tråden Min fru bedrar mig - och jag är totalt lurad