Min fru bedrar mig - och jag är totalt lurad

Jag vill ju fortsätta att leva med min fru och sättet att göra det utan att ständigt känna frustration och hopplöshet var att sakta och säkert bekämpa min egen lust till att ha sex. Och jag skall säga det att det är en enorm lättnad. Så för mig handlar onani inte om ett substitut till sex eller fantasier om vad jag innerst inne skulle vilja göra själv. Det handlar mer om avslappning.

Det är möjligt att det ser ut som en självklarhet från utsidan och mot bakgrund av de glimtar av vårt gemensamma liv som framkommer här. Men jag som är mitt i det och som lever det här livet relaterar till så mycket mer. Det här ÄR mitt liv och jag vill fortsätta leva det. Att bryta upp eller tvingas bli singel är lika med slutet för mig. Jag vet att det låter drastiskt men jag kan inte se någon mening med något då. Bara en lång mörk korridor med årliga deklarationer och amorteringar. Det är henne jag vill leva med. Ingen annan.

Kort uppdatering mellan allt stök....

Jo - "hur går det"` Inte så värst bra dessvärre. Jag håller på och flyttar.
Några här (många?) tycker säkert att det är bra....men det gör inte jag. Det här inte vad jag ville. Inte alls. Jag hatar det. Men jag håller på och flyttar.

Förslag från terapeuten och både jag och min fru var väldigt tveksamma. Men terapeuten menade på att det kan vara bra för oss att under en kort och begränsad tid leva åtskilda. Hon tycker att vi då får en möjlighet att reflektera över våra liv och våra känslor. Vi har sagt att vi skall testa det här i ett halvår och sen se hur vi känner då. 

Så nu håller jag på och flyttar ut ur villan. Jag har lyckats komma över en 1a på nb en bit utanför samhället till låg hyra. Blir till att hålla i slantarna nu med dubbelt boende och leva sparsamt. Jag hatar det här - det var inte det här jag ville.



 

Hej igen - det har gått några dagar sedan jag skrev och jag ser att några vill ha en uppdatering. Jag har bara inte haft lust eller ok...men här kommer en nu i alla fall.

Jag har fått en massa frågor ser jag och är rädd att jag inte kommer att kunna svara alla...men gör ett försök i alla fall.

Jag har inte varit med på några möten med terapeuten nu på ett tag. Inte sedan jag flyttade ut ur villan. Min fru träffar terapeuten själv och iden är att dom skall prata direkt och sen kallar dom in mig längre fram. Det är i alla fall så jag har uppfattat det.

Min fru anser inte att hon har någon "rätt" att vara otrogen mot mig. Hon har samvetskval över det och har precis som jag skrivit tidigare sagt att hon avbryter det om jag ställer ultimatum. Så varför gör jag inte det då? Jag har inget rakt och spontant svar att ge er där. Jag är nog inte den som ger ultimatum utan jag hoppas istället att hon väljer. Vad gäller orsaken till att hon träffar den andra mannen och hennes nyvaknade sexlust så har jag inte alla fakta på bordet. Det har naturligtvis kommit upp i våra möten hos terapeuten även om hon har utelämnat detaljer. Möjligen kommer det fram mer nu i hennes enskilda samtal. Men vad jag förstått så var det bara en oväntad attraktion som uppstod. En kemisk reaktion eller nåt som plötsligt tände hennes sexlust. Hon var inte beredd på det och inte heller beredd på fyrverkerierna inom henne som det här skulle orsaka. Och återigen...hon har sagt att hon är beredd att avstå fyrverkerierna om jag kräver. Men vem är jag att kräva det?

Jag tycker mig ha läst i tråden också att flera andra kvinnor här skulle ha agerat som min fru....

Så egentligen är det ju diskutabelt om hon per definition är otrogen längre. Inledningsvis ja...men nu vet jag ju och jag har inte krävt att hon slutar. Så man kanske kan tolka det som ett tyst medgivande eller nåt.

 Min fru bor som sagt i villan nu och jag bor i ettan. Hon jobbar på och jag jobbar vidare. Ingen förändring där. Jag vet inte om hon har bjudit in älskaren i vårt hus - jag tror inte det. Han är ju också gift och har barn (yngre än våra)...så det skulle vara mer riskabelt för alla om han syntes runt vårt hus även om det ligger avskiljt. Nu är det ju så att jag fortfarande har en massa jobb kvar på tomten med att färdigställa ett sjöhus så jag är ju där rätt ofta och snickrar. Lite svårt då att ta hem någon.

Ekonomiskt är den balansakt nu...men jag tror att det skall fungera. Min 1a är inte så dyr och jag har inte behövt köpa en massa möbler. Det fanns redan i den och dom får duga. Kläderna hade jag ju med mig. Däremot är livet trist. Jag jobbar långa dagar, snickrar på sjöhuset och sen sitter jag hemma och väntar tills jag skall somna. Sen vaknar jag och går till jobbet.

Jag känner väl att jag kanske skall säga några ord om huset. Det är vår pärla. Vårt slott. Vi har lagt ner pengar och våra själar i huset. En helt otroligt massa tid. Hon är väldigt duktig på att designa och planera och har enormt bra öga för vad som passar och blir snyggt. Jag är rätt händig och drar in rätt mycket pengar som gör att vi har råd. Att sälja villan vore som att amputera ben och armar.

 Tillbaka till hennes vänstrande och diskussionerna hos terapeuten...
Jo...jag har berättat för terapeuten vad jag har känt och upplevt inom mig när jag förstått vad som hänt. Att jag känt mig lurad, förnedrad och omanliggjord och allt det där. Så båda vet det.

 Jag läste någonstans ovanför att jag borde "Man up". Vad betyder det? Att jag skall bli mer manlig? Är det det ni vill och tycker? Att jag inte beter mig som en riktig man skall? Hur skall en "riktig man" bete sig då? Bra att veta så att jag själv också kan avgöra mitt kön.

Låt mig får avsluta med att försöka förklara varför jag gör som jag gör.
Min fru är, tillsammans med våra vuxna barn, mitt allt. Vi har levt tillsammans länge och gått genom mycket tillsammans. Jag vet att livet och samlivet inte alltid är en dans på rosor. När vi gifte oss lyssnade jag noga på vad prästen sa till oss. Nöd och lust och allt det där. Jag gav ett löfte och när jag ger ett löfte så håller jag det. Jag gifte mig inte bara av stundens ingivelse eller för att det "råkade kännas" rätt just då. Jag gjorde ett val.
Visst har jag känt mig bedrövad av allt det här. Men något inom mig gläds också över det faktum att min fru har fått uppleva något som ger färg och gnista till livet. Vem är jag att förvägra henne det?
Jag högaktar faktiskt min kvinna. Jag är (tro det eller ej) stolt över henne och jag är stolt över henne i andras åsyn. Hon är fantastisk på många sätt. Som mor. Som "kvinnan i huset" (vad nu det betyder). Hon är den vackraste människan på jorden. Våra vänner beundrar också henne och hur hon har skapat vårt fantastiska hem.
Hur skall jag kunna ta avstånd från någon som jag sett föda våra barn under smärtor och vånda? Aldrig.
Jag älskar henne så 

----bara ett kort inhopp!

Blev inbjuden till samtal med terapeuten ikväll (tillsammans med min fru). Får se vart detta leder.....

Nervös 

Ja...hur gick det?

Det gick jättebra. Skönt att någon gång få komma med lite positiva nyheter. Vi hade mötet med terapeuten och hon inledde med att berätta hur hon och min fru hade jobbat tillsammans under ett tag. Dom har haft några samtal där inte jag deltagit. Dom hade "skalat löken" runt vad min fru innerst inne ville och kände och det stod helt klart att hon vill leva med mig och att hon vill att jag flyttar hem. Så nu har jag gjort det. Flyttat hem.

Vi hade en väldigt ärlig och öppet samtal och min fru berättade var hon stod i fråga om pappan. Hon har ingen som helst önskan i att leva med honom så alla ni som tagit för givet att det var ditåt allt barkade kan tänka om här. Nej..hon vill bara leva med mig. Pappan är inget annat än en sexuellrelation och ger henne inget som helst annat än en sexuell kick. Återigen bad hon mig vara ärlig med om jag vill att hon avbryter de sexuella mötena med pappan. Om jag vill det så gör hon det direkt. Men jag har gett henne ett ok att fortsätta träffa pappan och ha sex med honom om hon känner för det. Jag kan inte, och vill inte, begränsa henne. Jag vill inte begränsa henne i hur hon utvecklar sin personlighet, sina önskningar m.m.

Hon kommer inte att bo med pappan. Hon kommer inte att semestra med honom eller ha middagar med honom osv. Bara sex. Och dom kommer inte att träffas var och varannan kväll. Det är mer sällan än så. Däremot har vi inte bestämt eller satt någon kvot på det hela. Jag ger henne mitt förtroende och min tillit.

Så det känns bra nu. Just nu mår jag bra. Tack alla som bryr sig. 

Jag läser så ofta jag kan och orkar vad ni skriver här. Även om jag är oregelbunden själv i mina uppdateringar. Men jag har reagerat på några inlägg.

Först och främst sveket mot pappans fru. Jag skall ärligt erkänna att jag inte ägnat henne en tanke.  Och jag skall vidare erkänna att jag skäms för det. Här har ni verkligen öppnat mina ögon och jag har j-igt dåligt samvete för att jag har varit självisk och bara sett allt från min/vår situation utan att ens reflektera över att det finns ytterligare en person som påverkas. Medvetet eller omedvetet.
Så jag tog upp det här med min fru igår. Frågade vad hon vet om hans fru osv. Enl min fru så är deras sexliv obefintligt sedan dom fick barn. Hans fru är väldigt avvisande mot honom vilket är vanligt när man fått barn. Jag vet ju själv....   Han skall t.o.m fått tillåtelse att träffa andra för sex. Det är i alla fall det som min fru förstått. Om det verkligen stämmer vet jag ju inte. Det kan ju vara en dålig och bekväm lögn av pappan. Men å andra sidan...vem är jag att misstänka honom när jag själv gett min fru liknande fria tyglar.

Vidare...
Min frus nyvaknade sexlust har inget med mig att göra. Jag har inte väckt den. Jag har ingen del i den. Ngn annan har väckt den. Att rikta den mot mig vore som att rikta den mot en släkting. Totalt omöjligt. Sen vill jag inte vara en del av den själv heller. Den biten av mitt liv är över. Jag har bara dåliga minnen från mitt sexliv och vill inte öppna den unkna källardörren igen. Det leder bara till frustration och besvikelser. Jag mår så mycket bättre nu. Så att min fru får ha sex med andra är bara en praktisk lösning. Att jag själv inte har det är en "icke fråga".
Sen om hon har det med flera andra eller en och samma kvittar enl mig. Eller rättare sagt...jag ser hellre att hon har det med få...eller helst en..istället för flera. Av säkerhetsskäl. Om hon har det med flera ökar ju risken för att hon råkar ut för en galning rätt snabbt. Och jag är angelägen om att hon är trygg.

Det här med att hon bara vinner - och jag bara förlorar. Jag förstår inte alls det resonemanget. Mitt liv är inget man mäter med måttstock. I mitt liv väger vi inte varje sak på guldvåg. Jag tror inte på, förväntar mig inte, anser inte att man skall förvänta sig ngn form av gudomlig rättvisa jämt. Vad är rättvisa? Enl vem? Jag ger 1000 ggr hellre än tar emot. Jag ser det mycket mer värdefullt än att sitta och tjura och "kräva min rätt". Jag inser att jag är ett UFO i dagens samhälle där allt skall kvoteras och allt skall balanseras. Varenda steg, varenda aktivitet, varenda uttryck skall utvärderas i jämlikhetens och rättvisans vågskålar. Gör ni det...fortsätt ni med det om ni tror att ni blir lyckligare av att grunda era liv på en ständig kontraktsförhandling. Jag vill ge istället.....sen får ni döma mig och förfasa er bäst ni vill.

Ngn raljerade över att "flytta ut och in i ett nafs...osv". Så här: Jag stod aldrig i kö till lägenheten utan kom över den gm kontakter. Och jag står fortfarande på kontraktet och betalar hyra under uppsägningstiden. 

Ngn undrade vidare förbluffat över det här med att jag bara gör det bekvämt för min fru genom att flytta tillbaka. Att vi inte skulle ha något gemensamt alls, närhet, ömhet, utbyte av tankar, känslor osv. Var har du fått det ifrån? Vi har inte sex med varandra. Men det är det enda vi inte delar. Visst...hon dolde tidigare sitt sexuella förhållande för mig och det har hon bett om ursäkt för. Men i övrigt har vi ett väldigt nära och ärligt förhållande. Vi gör väldigt mycket tillsammans och är väldigt förtroliga mot varandra. Säker mer än många av er (?) inom era förhållanden. Så om hon ser mig som inventarium i huset så låt gå. Jag är ett omhuldat inventarium i såfall.
 

Tänkte bara kort uppdatera här lite...

Jag har pratat en del vidare med min fru de senaste dagarna ang hennes sexmöten med den andra mannen och huruvida hans fru faktiskt är medveten och ok med det hela. Och hon medger ju att hon inte med säkerhet kan säga att hon är 100% säker att han säger sanningen. Så det har nu lett till att hon tagit beslutet att att avsluta sin sexuellla relation med honom. Hon gjorde det tidigare i veckan. Min fru vill ju inte riskera att förstöra för hans fru om det skulle visa sig vara så att han ljuger för henne.

I övrigt så behöver hon inte leta efter någon annan att ha sex med. Det är inte sexet som i sig driver....utan bara något som råkade blossa upp genom ngn form av "kemisk" reaktion mellan henne och mannen som hon inte kunde stå emot. 

Jo...vi stretar på. Vi har slutat träffa terapeuten. I alla fall tillfälligt. Min fru har inte träffat pappan sedan hon bröt upp. Det är väl några veckor sedan nu. 

Vi pratade lite om det där för några kvällar sedan och hon berättade att han hade någon annan också vid sidan av förutom min fru. Min fru brydde sig inte så mycket om det för sin egen del iom att hon bara var ute för sexet. Men sedan hon bröt för att intet bidra till att han bedrar sin egen fru så har han tydligen fortsatt att träffa den andra kvinnan. Dom har tydligen mailkontakt ännu trots att dom inte träffas. Min fru känner sig lite lurad av det hela iom att hans fru fortfarande blir bedragen trots att hon har valt att dra sig tillbaka. Jag ser ju att hon saknar sexet med honom och det sliter på mig. Jag känner mig taskig som vältrat över ett dåligt samvete på henne.

Så nu stretar vi på tillsammans och hon med en besvikelse över avsaknaden av sexet med honom. Trist. Men jag är glad över att hon väljer att leva med mig.

En kort uppdatering mellan snickrandet och målandet.....

Senast jag skrev här så nämnde jag mitt dåliga samvete över att min fru saknade sexet med "pappan" och att hon förstått att han fortsatt att träffa andra kvinnor för sex trots sitt äktenskap. Jag såg ju att hon saknade sexet och kände mig rutten som fått henne att avstå honom.

Vi har pratat om det här och hon håller fast vid att hon inte vill vara del av hans svek mot sin fru. Så jag frågade om hon inte vill försöka hitta någon annan att ha sex med. Först var hon inte intresserad av det iom att det var just den här mannen som hon tände på. Men sen har hon mjuknat och för ett tag sedan berättade hon att hon har registrerat sig på en kontaktsite för "sexuella möten". Viktor och Emilia eller nåt sånt heter den. Tydligen blir hon dränkt med inviter och hon känner sig avtrubbad i att sitta och välja vem hon ev kommer att tända på.

Familjerådgivaren träffar vi inte längre. Min fru har en ny terapeut som hon går till 1-2 ggr i månaden.