• ynk

    Min fru bedrar mig - och jag är totalt lurad

    Många som skrivit komentarer till Mickes tråd verkar se allt ur  ett väldigt moraliserande perspektiv och att det bara handlar om att göra "rätt val".

    Men så enkelt är sällan verkligheten. Jag själv lever ju i en liknande situation som Micke och inser att man inte bara kan välja att leva på ett visst sätt utifrån vedertagna moraliska normer.

    Ibland tar livet vändningar som man kanske inte hade väntat eller önskat sig,
    samtidigt så skulle jag ändå råda Micke att inte bara förhålla sig till sin situation genom ett passivt accepterande, utan också ställa krav och försöka hitta en relation med sin hustru som också kan ge honom något lite tillbaka...

  • ynk
    Anonym (jösses) skrev 2015-01-16 12:22:25 följande:
    Men då tvingas ju du ljuga för dina egna barn, bara för att din fru inte vill stå för sitt val att leva. Det kan inte kännas bra för dig. Hon verkar tämligen egennyttig din fru.

    Min fd fru var otrogen flera gånger och ville inte att barnen, som var vuxna, skulle få veta varför jag var förbannad, ledsen och ville skiljas. Hon krävde att jag skulle ljuga för att hon inte skulle framstå i dålig dager. Jag försökte, men barnen fick ju veta i alla fall. De blev arga på både mig och sin mamma. På mig för att jag ljugit och på mamman för att hon ljugit och betett sig som hon gjort. Men mest för lögnen och för att hon inte stod för sitt val. Den hon var otrogen med umgicks med henne och barnen innan de visste. De trodde att mamma och den andre bara var vänner. Ett av barnen sa upp bekantskapen med sin mamma då. De har kontakt vid jular och födelsedagar idag. Barnbarnen har sett sin mormor ett par gånger på sex-sju år. Så hade det inte blivit om vi varit ärliga mot barnen från början. De var vuxna och accepterade inte lögnerna. De kände sig svikna, bedragna och ej betrodda, vilket faktiskt också var fallet. Jag har ganska bra kontakt med barnen, även om vi inte umgås så ofta. Vi bor i tre olika städer. Men även min kontakt med barnen hade förmodligen varit bättre idag om jag inte ljugit för dem då. Jag tror de känner att de förlorade en del av båda sina föräldrar. Eller i alla fall en del av tilliten.
    Nu är ju inte Jösses situation lik TS, i Jösses fall så ville han skiljas när hustrun var otrogen, medan Micke (TS) och hans hustu inte har några planer på att skiljas.

    Färstår inte resonemanget kring at tvuxna  barnen har rätt att veta, eller påstående om att Micke och hans hustru skulle ljuga för sina barn. På vilket sätt har barn en rättighet att få ta del av alla delar av sina föräldrars privatliv..?

    Att förvägra barnbarn och och en morförälder kontakt för en gammal otrohetshistoria skull är verkligen av vara missundsam...

    Jag tycker Jösses om någon  verkligen har varit egennyttig som straffat sin "otrogne fru" genom att blanda in barnen i skuldbeläggandet av deras mor.

    Sorgligt för alla inblandade...!


  • ynk
    Anonym (jösses) skrev 2015-01-19 07:51:50 följande:
    Du läste inte riktigt rätt tror jag.

    Jag undanhöll våra barn sanningen precis som min fd fru ville. Jag tvingades ljuga för dem när de frågade var hon var en gång. (hon hade rest till sin älskare). Det blev fler lögner också för att täcka upp för henne. När de själva förstod vad som egentligen hände, utan att nån berättat, och insåg att vi båda ljugit för dem blev de mycket upprörda. De kände sig svikna och bedragna. Vi hade ju ljugit för dem. Jag skyllde på jobbet när de såg hur jag mådde. Min fd fru var den de blev mest upprörda över. Kontakten dem emellan blev helt klart lidande. Jag kan förstå det faktiskt. Vår skilsmässa tyckte de inget särskilt om. Mer bra än dåligt kan man nog säga att de tycker. Det var lögnerna barnen inte tycker var ok. Otroheten betydde mindre.
    Kanske missförstod jag, men att vuxna barn bryter kontakten med sina föräldrar på det sätt som du beskriver låter inte riktigt sunt.
    Att inte berätta priva saker för sina barn är väl inte detsamma som att ljuga?

    Visst kan man ha synpunkter på sina föräldrar, men att vara så dömande att barnbarnen inte får ha kontakt med sin mormor eller farmor låter helt extremt,
    man måste väl kunna förlåta och gå vidare i livet.
  • ynk

    Att vuxna barn skulle vara så nyfikna på sina föräldrars privata förehavanden låter inte så sannolikt,de har nog fullt upp med sina egna liv...

    Att inte få del av alla detaljer i sina föräldrars privatliv är inte att ljuga..!

    Dessutom tror jag att vuxna barn kan ha en förståelse för att deras föräldrars samliv inte har varit perfekt i alla avseenden, men att man ändå valt att fortsätta leva tillsammans av olika orsaker...

    Förhållanden förändras, och hur många lyckas hålla ett glödande sexliv aktivt i 30-40 år.?

  • ynk
    Schack73 skrev 2015-03-21 17:31:12 följande:
    Jag tycker det är lite provocerande att han väljer bort ett aktivt sexliv och helt lyckligt förhållande pga (vad jag tror) rädsla. Micke säger att de har det bra men jag tror han skulle vara lyckligare om han hade ett aktivt sexliv med sin fru.
    För att detta ska ske, så måste en vilja finnas hos båda parter...

    Mickes fru tänder ju inte på honom, utan vill ha det sexuella med andra män, medans hon delar övrig med honom...

    Jag lever på samma sätt, och är övertygad om att de ser ut så för många andra par även om det är tabu att tala om det lika ärligt som TS...


  • ynk

    Jösses: jag tror inte man rakt av kan applicera sina egna erfarenheter på andra människor, så detta med att "berätta för barnen" är kanske inte lika relevant för Micke som det var för dig.

    Sen till er män som blivit bedragna och nu blir så provocerade av TS historia, titta lite mer på er själva och varför er historia ser ut som den gör.
    Detta svart/vita moraliserande kring otrohet är bara så inskränkt.

    Handen på hjärtat, hur många tänder verkligen på sin partner efter 20 år tillsammans, de allra flesta blir som syskon för varandra.

  • ynk

    Jag tror att både lusten och den sexuella attraktionen avtar i de flesta längre förhållanden, samtidigt som vänskapen kanske vuxit sig så stark att man inte vill separera.

    Till de som föreslår att TS och hans fru skall skilja sig och gå vidare med nya partners (som vill ligga), så undrar jag om ni enbart bygger era förhållanden på sex och hur det blir när slentrianen smyger sig på..?

    Alla har helt enkelt inte lika stor sexlust, eller så är man helt enkelt inte sexuellt kompatibla.

    Lever själv i ett äktenskap där min fru tänder på en annan typ män än jag är, däremot så har vi det bra i andra avseenden.

  • ynk

    Respekt är inte samma sak som att begränsa, eller moralisera över hur andra människor valt att leva sina liv.  Respekt är däremot att se sin partners behov och att acceptera att man inte nödvändigtvis är helt kompatibla i det sexuella.

    Sen återigen detta tramsande om att blanda in vuxna barn i hur föräldrarnas sexliv ser ut, tror ni på fullaste allvar att ens barn vill höra talas om vad deras föräldrar gör.
    De som förespråkar denna onaturliga "öppenhet" är  inte ärliga om att det handlar om svartsjuka och konflikt som bakgrund för att vinna sympatier på den andre förälderns bekostnad.

    Att TS fru har älskare, har ju en orsak, och hur långt menar ni att upplysningsplikten skall gå. Skall barnen i detalj informeras om varför föräldrarnas sexliv inte fungerar, eller vad menar ni egentligen..?

  • ynk

    Kanske borde Micke vädja till sin fru om att få bo kvar i huset som kanske är tillräckligt stort för att rymma både TS och hustruns älskare..?

    Kanske en okonventionell lösning som många skulle finna opassande, men som kunde passa Micke och hans hustru.
    Micke kan bo kvar i huset, sköta trädgården och ha kvar sin hustru, samtidigt som hon får ha sin älskare hos sig hela tiden, samtidigt som hon slipper lösa ut honom från huset.

  • ynk
    vildsvin45 skrev 2015-08-21 18:09:40 följande:

    Hur går det Micke har det kommit till nåt slags slut eller är det fortfarande osäkert vad som ska hända.

    Du skrev att ni har separerat, har ni tagit ut skillsmässa? om så är rädda det som räddas kan, finns ingen som helst anledning att du ska vika ner dej nåt mer.

    Jag tycker oxå att du ska berätta hela  historien för dina barn, finns ingen anledning att du ska stå för den här historien utan din fru får  ta sin "del".

    Föreslår att du visar barnen o dina vänner den här tråden, dags för dej att sätta stopp!

    Mår illa av att läsa att din "frus" älskare ligger tillsammans med din "fru"i din säng


    Varför denna fixering vid att blanda in barn i föräldrars privata angelägenheter.
    Tror vildsvin45 att TS vuxna barn kommer bli glada över att dras in i sina föräldrars sjaskiga separation..?

    Dessutom är det endast Mickes version vi som följt denna tråd har att gå på.
    Med lite fantasi så kan man nog förstå att det också finns en annan berättelse ifall det var Mickes hustru som fick komma till tals.

    Många har reagerat på Mickes sätt att hantera denna situation, med andra ögon så kan man ju tänka sig att Mickes hustru velat ha en förändring i många år, som TS varit blind för. detta med hennes älskare har kanske inte varit det primära, utan mer en reaktion på helt andra saker som Micke valt att inte skriva om.

    De som följt tråden och fördömer Mickes hustrus beteende, kanske lägger in sina egna liv och besvikelser som grund för sina tvärsäkra fördömanden.

    Sen tror jag att tråden levt så länge för att det sjaskiga och fula också väcker dubbla känslor. När t.ex vildsvin45, så målande skriver om hur "han mår illa av att tänka på hur fruns älskare ligger i Mickes säng", så förstår man ju hur denna historia väcker så mycket dubbla känslor av både avsky och sexuell upphetsning.

    Vi är nog många som är nyfikna på Mickes hustru och hennes som det verkar spännande sexliv..!
  • ynk
    vildsvin45 skrev 2015-08-22 13:30:52 följande:

    Barnen har dragit sig undan både Micke o hans "fru" vistte dom hela bilden så tror jag att barnen tagit Mickes parti
    Och nån djävla upphetsning av sexuell natur när någon blir förnedrad, trampad på o psykisk misshandlad visar nog mer på hur du är än hur jag är!


    Varför skall barnen ta någons parti, föräldrars skilsmässa handlar inte om att ta någons parti..!

    Grejen med förnedring är att somliga tänder på detta, och kanske är det förklaringen till varför Micke agerat som han gjort.
    Människan är en komplicerad varelse, och ibland finns det komplexa och motsägelsefulla känslor inom oss.

    När vildsvin45 reagera med illamående över att tänka på hur en annan mans hustru delar säng med sin älskare, så menar jag på att detta är just en sådan dubbelbottnad och motsägelsefull känsla som visar på en känsla av både avståndstagande och lockelse.

    Reaktionen hos vildsvin45 torde ju bygga på hans egna bilder inne i huvudet av hur någon har sex i ett sammanhang som är kontroversiellt.
    Att äcklas över något som man själv inte är del av bygger ju på att den beskrivna händelsen triggar en egen känsla inom en själv...
  • ynk
    Fool skrev 2015-08-25 17:11:57 följande:
    Visst stämmer det att människor är komplexa och ibland motsägelsefulla varelser. Men vi är även kännande varelser, vi förhåller oss olika till det vi ser och hör i vår omgivning. Vissa kan tycka att se en människa bli förnedrad är väldigt osmakligt.

    Det kan mycket väl vara så att Micke njuter av att bli förnedrad av sin fru, men vem säger att den känslan är mer legitim än det någon som ser honom bli förnedrad känner? Om vildsvin45 tycker att det är osmakligt att se någon bli förnedrad, varför skulle han inte få tycka det och även uttrycka det?

    Sen har vi frågan om det verkligen är så bra för en människa att vilja bli förnedrad? Vad gör det med personens psyke i längden? Vad bottnar det i? Är det ett normalt beteende eller är det ett dysfunktionellt beteende som kommer orsaka mer skada än nytta? Är alla känslor bra? Ska man agera på alla känslor?

    Att bara plocka en känsla (kalle gillar att bli förnedrad) ur sitt sammanhang och bara fokusera på känslan som en egen entitet är ju enkelt och okomplicerat, visst kalle gillar att bli förnedrad, Sven gillar att förnedra andra, gurra tänder på småflickor, Ulla gillar pizza, Lisa gillar stekt falukorv. Enkelt och okomplicerat. Om man däremot sätter känslan i sitt sammanhang och även tar med saker som varför känner man så och är det bra för en själv eller ens omgivning att känna så så blir det genast mer komplicerat.

    Mår Micke verkligen bra av att bli förnedrad? Hur kommer det påverka honom i längden? Hur mycket förstår hans barn av det? Hur påverkar det dem? Hur kommer det påverka deras egen syn på relationer i framtiden?

    Att äcklas över något man själv inte är en del av bygger kanske på (iaf vad gäller förnedring) empati? Är det lixom inte meningen att man ska kunna känna med andra människor? Är det inte snarare ganska dysfunktionellt att förhålla sig helt kallt till andra människors lidande, eller det man uppfattar som lidande?
    Svårt att se omtanke och empati med människor som uttrycker äckel över andra människors liv. Människor vars handlingar man egentligen inte vet något om.

    Snarare handlar det väl om att de som fördömer och förfäras projicerar sina egna fördomar och nojigheter på Mickes berättelse.
Svar på tråden Min fru bedrar mig - och jag är totalt lurad