Min fru bedrar mig - och jag är totalt lurad

Ok...en uppdatering alltså.

Vi är skilda nu. Något som väldigt många här har propsat på ett bra tag. Och nu är jag där. Skillsmässan blev klar för någon månad sedan och processen drog ut på tiden. Mycket pga oklarheter i hur mitt företag skulle värderas. Utan att gå in på för mycket detaljer så är det knepigt att värdera en verksamhet som utöver befintliga tillgångar i form av anläggningar, material, finansiellt resultat även sitter med ingågna avtal som kan generera en vinst som varierar beroende på en mängd faktorer.

I alla fall...
Min föredetta fru behöll huset, båten, en av bilarna samt en semesterbostad i Spanien. Det var det som krävdes för att jag kunde behålla företaget intakt utan att behöva sälja det för att få loss pengar. I överenskommelsen ligger även att jag skall slutföra en större påbörjad utbyggnation av huset. Det är omfattande markarbete och kommer att sluka en hel del kapital. Jag kommer att klara av det genom avkastningen ur bolaget men samtidigt kräver det att jag lägger ännu mer tid i verksamheten för att generera denna vinst. Jag har jobbat 16 timmarsdagar de senaste månaderna och kommer nog så att göra ett år framöver. Minst.

Hur jag mår? Jag känner inte efter. Jag hinner inte..och vill inte.
Jag arbetar 16 timmar (äter under tiden). Jag sover 6 timmar. Och försöker träna 1-2 timmar för att kroppen skall orka och hålla ihop. 

Nu när jag inte längre kan (får) leva för min fru så har jag bara mina barn att leva för. Tyvärr träffar jag dom inte så ofta som jag skulle vilja. Dom är ju vuxna med sina karriärer och förhållanden. Men det som driver mig nu är att generera finansiell bas för att slutföra byggnationen samt att forma en verksamhet som blir en ekonomisk plattform och trygghet för mina barn och ev kommande barnbarn. Jag hade gärna angagerat mig i någon frivillig stödverksamhet. Jag gjorde ju det tidigare ett tag. Men jag har tyvärr inte tid med det nu.

Det, i all korthet, är läget just nu. Nu måste jag ägna mig åt jobbet igen.

Kikar kanske in här igen senare.

När jag läste hur du stod efter arbetet och såg mot henens fönster där lampan lyste och gick hem och fantiserade om henne och älskaren ...
kände jag delvis igen mig själv.
Hellre ta litet del av vad den andra gör,  än stå tom, utanför, utan svar.
Har man starka känslor för den som sviker, kan man ganska lätt leva sig in 
i sexkänslan han / hon har med en annan.
Litet sjukt och desperat kan det tyckas, men man är ju fast i känslorna,
kan inte ens i fantasin föreställa sig någon annan ..och liksom mata ut och bort
den som svikit.

Skriver detta för att de som känt så inte ska känna sig ensamma.
Annars är det inte något jag berättar för andra.

Hoppas det gått bra för dig på senare tiden och att du återfått
just din självkänsla, som någon skrev. 
Men det går inte på en dag. Du var van att vara med henne, att tro
på henne och uppdagandet att hon bedrog dig kom plötsligt.
Det tar tid att komma ikapp.

Hälsningar från en anonym.