Anonym (Gå vidare) skrev 2016-02-11 07:20:14 följande:
Just nu och sedan en tid tillbaka verkar det inte vara så aktuellt med att träffa någon annan/ny. Verkar nöjd med läget som det är. Ett slags status quo och eller limbo. Kanske är det hoppet som lever kvar, kanske är det bara det praktiska som funkar okej för stunden, innan han eller någon vaknar och reder ut det hela. Behovet av samliv finns ju inte där. Kanske det vaknar till liv senare, kanske inte. Sorg över något kan visa sig på olika sätt och vis och hur man väljer att hantera eller inte hantera sorg ser ju olika ut.
Eller så kanske det är bekvämlighet och rädsla att släppa det kända och ge sig ut i det okända. Sant alla hanterar sorg på olika sätt dock har de en sak gemensamt, om de inte kunnat ta sig ur sin sorg efter en längre period så har de förmodligen större problem som de behöver hantera.
Det blir lite fel att ta saker ur dess sammanhang och generalisera, alla är olika och hanterar saker olika, men det finns en tidsaspekt som är ganska avgörande, alla kan må dåligt ett tag men går det för lång tid behöver man kanske hjälp att ta sig ur det, alla förhållanden kan vara dåliga i perioder, men om det är dåligt väldigt länge så bör man kanske fråga sig varför man är kvar och om det finns andra alternativ? Sen är alla är olika en sanning med modifikation, om det vore så enkelt så skulle man inte behöva söka hjälp för eventuella psykiska problem, vadå, alla är ju olika?, men riktigt så enkelt är det inte eller hur?