Jag vet inte varför din historia berör mig så mycket Micke, men kanske för att kombinationen resignation och rationalitet på något sätt knyter an till mitt eget liv. Jag kan också bli resignerad ibland. Livet tar en annan vändning än man tänkt sig och så anpassar man sig. Likaså kan jag, som du tänka rationellt, vad är det jag vill ha. I ditt fall närhet, vänskap och en kompanjon - och det får du ju nu med. Hon går bort vissa kvällar i veckan, men det skulle hon ha gjort också om hon spelat bridge eller haft någon annan hobby.
På en punkt har era intressen gått isär. Hon har fått ett enormt intresse för sex, men ditt intresse är inte större än förut. Så för dig är det ingen större skillnad om ni inte har ett sexliv tillsammans. Det hade ni ju inte de sista åren heller om jag förstått det rätt. Efter en vända i en etta bor ni nu tillsammans i den villa som du lagt ned så mycket energi på och som känns som din trygga miljö.
Så långt verkar allt OK, men det finns flera komplikationer. Den första är att du tycks lita helt på hennes lojalitet, trots att du har skäl att göra motsatsen. Men när hon nu träffar en man för mer än enbart sex, så är sannolikheten stor att hon blivit förälskad i honom. Samtidigt har hon känslor för dig och jag kan gissa att hon känner sig kluven och inte vet hur hon skall göra. Å ena sidan fortsätta med ett tryggt liv i den villa hon byggt upp - och med en snäll man hon känner som en nära vän - fast utan sex för resten av livet. Å andra sidan starta ett helt nytt liv med en man som hon bara känner ytligt, men med löfte om passion och sex resten av livet. Den förste är också far till hennes barn - den andre kanske barnen inte alls accepterar. Den förste står för trygghet, den andre för äventyr och passion.
Tyvärr är det nog så att om du inte agerar nu, så väljer hon alternativ två. Och då kan det bli som för ett par som jag kände tidigare. De hade varit ihop sedan de var tonåringar och var varandra väldigt nära. Efter ett par otrohetsaffärer - på båda sidor - hade bestämt sig för att ha "ett fritt förhållande". Så levde de i några år tills hon blev ordentligt kär i något som var tänkt som ett "one night stand". Hon berättade för sin man, som bara sa att det är OK bara vi kan fortsätta leva ihop som kompisar. Hon upplevde att vad hon än sa eller gjorde så han bara OK och för att få till stånd ett definitivt brott var hon tvungen att bli drastisk. I smyg hade hon packat undan sina viktigaste saker, bankpapper etc och flyttat dem till en kompis. Så en dag när hon berättat att hon skulle besöka sin "älskare" - och han sagt OK, vi ses imorgon - så kom hon inte hem. Telefonen var avstängd. Hennes bekanta var tillsagda att inte säga var hon befann sig. Även förälrarna hade fått stränga order att inte säga var hon var. Hon hade helt enkelt gjort sig helt oanträffbar. Efter en månad kom hon och ett antal av hennes kompisar med en flyttbil och hämtade hennes saker men hon sa inte ett ord till sin man och "gamle vän". Gav bara korta order till de som packade ihop kläder, möbler och annat. När han förtvivlat försöket få kontakt tittade hon bara bort och skakade på huvudet. När de packat färdigt sa hon bara - "resten kan du ta eller skänka till Myrorna. Hej då."
För honom blev chocken total och han söp ned sig rätt rejält innan han kom på fötter igen. Men han har fortfarande inte kommit över det plötsliga sveket och de har inte setts igen trots att det gått 20 år. Ofta när han tagit ett par öl, så kommer han tillbaka till sin totala chock över att det blev så här. Han hade ju varit så snäll mot henne. De hade varit så öppna i allt - som två syskon - och det hade gett varandra total frihet. De hade delat allt och nu ville hon inte ens tala med honom. Han hade tänkt sig att, skulle de skiljas, så var som vuxna rationella människor som satte sig ned och delade upp bohaget och sedan fortsatte att träffas som kompisar då och då. Men så blev det allså inte. Till saken hör att de inte hade några barn, så de hade inte ens det skälet att träffas.
När jag träffade henne vid ett tillfälle för några år sedan frågade jag varför hon handlat som hon gjort. Hon sa då att det var för att han var så snäll och inte gjorde något motstånd. Han sa ju OK till allt. Hon klarade heller inte av att se hans sorgsna ögon. Hon visste att hon skulle såra honom och då var det lika bra få det överstökat snabbt och definitivt. Ungefär som att dra av ett plåster.
Jag säger inte att det behöver gå så här för dig Micke, men jag vill varna för att det kan hända om du bara passivt väntar och ser tiden an.