Inlägg från: Anonym (Vad?) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Vad?)

    Min fru bedrar mig - och jag är totalt lurad

    Så vad betyder det att du accepeterar ett förhållande där ni inte har gemensam sex? Att din fru får fortsätta att ha sex med sin älskare?

  • Anonym (Vad?)

    Men hon skäms tydligen inte tillräckligt för att avbryta det hela. Hon säger sig kunna avsluta det hela om du vill att hon gör det men gör inte självmant det som hon vet är det uppenbara? 

    Kan bara hålla med vad några andra har skrivt, det känns som om din hustru trampar på dig, du får stå tillbaka och ge upp allt, och det med hjälp av terapeuten. 

  • Anonym (Vad?)
    Anonym (olika) skrev 2013-02-27 12:59:24 följande:
    Eller så väljer man en liknande väg själv. Föreslår öppet förhållande eller mer tillsammanslevande utan sex, som syskon och sexar annorstädes när lusten faller på.
    Ja, eller det. För känslan nu är att hon vinner allt på det hela och du är intet värt. Var är omsorgen om dig? Hur uttrycker sig hennes kärlek för dig? Vad får du ut av det hela förutom att ni är gifta på pappret och bor ihop? Ge inte upp allt du är för att blidka henne. Vem vet, hon kanske ser dig på nytt sätt om du sätter gränser och ger besked om att nu räcker det för din del?
  • Anonym (Vad?)

    Så du vill inte ens ha sex längre? Inte ens med din hustru om hon nu skulle vilja ha det med dig?

  • Anonym (Vad?)

    @Anonym(xx)
    Fast nu var det så att frun inte visat en tillstymmelse till att uppskatta sex och inte att hon accepterar TS brist på lust för att hon har en älskare. Det är frun som orsakat att TS inte har någon lust längre och inget hon behövt vänja sig vid.
    När nu frun verkligen visar sig ha lust, men inte till sin egen man, ifrågasätter många här i tråden varför hon tillåts  totalt strunta i sin egen man och fortsätta med sin älskare ivrigt påhejad av parterapeuten.

    Jag tycker att TS ska byta terapeut för jag har väldigt svårt att se att det där ska hjälpa relationen. Vad ska TS göra den dagen då frun smittad av det bra sexet inser att det är den andra mannen hon vill leva med, vad har då TS alla ansträngningar gett? Inte ett skit.
    Så än en gång TS, stå upp för dig själv för det verkar ingen annan i den där soppan göra.

     

  • Anonym (Vad?)

    Kan inte annat än hålla med vad Förbluffad skrivit.

  • Anonym (Vad?)

    Benny1957:
    Din historia om paret du kände är vad jag känner är troligaste slutet.
    Frun kommer helt enkelt att dra ifrån den accepterande mannen och kvar står han helt övergiven trots allt han gett henne. Till och med självkänslan gav han upp bara för att ha henne kvar.


     

  • Anonym (Vad?)
    Anonym (insikt) skrev 2014-04-06 21:20:14 följande:
    Fast nu är det inte bara sex hon delar med andra. Hon har tydligen skapat sig ett parallellt liv - ett socialt liv - som hon delar med en fast älskare och några ons och som upptar mer än hälften av månadens dagar. Hon tillbringar tydligen allt mindre tid med Micke och alltmer tid med sina älskare. Som hon inte bara njuter av sexuellt utan också umgås med på ett socialt plan.

    Micke håller på att bli akterseglad, sakta men säkert, fyller hans fru sitt liv med sina älskare och intressen som hon vill utöva utan Mickes deltagande.

    Det finns inget vackert i denna historia tycker jag. Bara en självisk hustru och en uppgiven make, ett äktenskap som kantrar kraftigt åt hustruns håll och lämnar Micke ensam.

    Tragiskt och sorgligt!

    Kan bara hålla med tyvärr.
    Först använder hustrun sig av psykologisk misshandel för att helt förtrycka och bryta ned sin man.
    Sedan springer hon runt med alla karlar hon får tag i och ger fan i hur det uppfattas av maken och omgivningen.
    Får hon en kick av att trycka ner Micke ännu mer? Vill hon helt driva honom psykiskt sammanbrott?

    Micke: Snälla du, sök hjälp, prata med VC/psykiatrin eller vad som helst. Efter vad jag kan utläsa av dina inlägg mår du helt uruselt men du uppfattar det inte för att det är så normaliserat. 


     

  • Anonym (Vad?)
    Benny1957 skrev 2014-04-10 14:59:02 följande:
    Den här tråden har fått en så speciell karaktär genom att den börjar så sorgligt. Micke beskriver sig som en loser som blivit helt bedragen av sin fru som ljuger honom rakt upp i ansiktet. Även när han kommit på henne och hennes tillfällige älskare. Sen vrider sig tråden hit och dit i och med att den väcker minnen hos andra som också blivit bedragna på liknande sätt.

    Då och då har Micke kommit tillbaka och sagt hur det gått och de inläggen andas en väldig resignation. Inte bara en älskare utan flera. TS verkar resonera om att  får man inte det man älskar får man älska det man får. Viktigast verkar vara att ha frun och villan kvar som trygghet. Frun har enligt TS förklarat att hennes sexuella lust vaknat men inte gentemot sin honom utan mot andra män. TS har accepterat det och förnekat sin egen sexualitet allt för att inte riskera att bli nobbad om jag förstått det rätt.

    Det hela framstår som både sorgligt och väldigt udda på samma gång. Men så slog det mig att min egen moster faktiskt levde i ett liknande förhållande - fast då var könsrollerna omvända. Hon fick ett elakartat diskbrott runt 40 och hon berättade då för min mor att hon inte klarade av sex överhuvud taget. Istället hade hon accepterat att hennes man fick söka sex på egen hand. Han hade en välskött affär i den lilla stad där de bodde och en av han expediter blev hans älskarinna. Till henne gick han "så fort det pockade på" som min mor sa. De skötte det oerhört diskret och ingen i den lilla staden visste om det annat än min mor och kanske några få till. Så rullade åren på tills han en dag segnade ned med hjärtinfarkt. Då kom chocken, för när man gick igenom bokföringen visade det sig att han genom olika transaktioner flyttat över större delen av firmans kapital till älskarinnan. Jag minns min mors kommentar: "Det var en dyr gatflicka".

    Jag har tidigare i den här tråden varnat för att frun plötligt kan bestämma sig för att helt satsa på älskaren, och för att klara av att bryta göra det väldigt brutalt. Men det behöver inte gå så. Det finns ju många personer i vårt samhälle som lever som min moster och hennes man. Märkligt nog verkar vi ha lättare att fördra en man som har en älskarinna vid sidan av än en kvinna som har en fast älskare. 

    Om du Micke är lika uppgiven i verkligheten som du framstår här på FL så håller jag med de som manar dig att slå vakt om villan och andra tillgångar. Även om frun inte sitter och konspirerar bakom din rygg kan mycket väl hennes älskare göra det  och "en person som blottar strupen"  kan inbjuda till fula angrepp.

    Sen håller jag med "Med Lem" om att du Micke skulle behöva nån form av psykologhjälp för att ta itu med din rädsla för att bli avvisad. Kanske ni skall ta upp familjeterapin igen - fast med en annan terapeut?
  • Anonym (Vad?)

    Gick inte att citera:


    "Men....vi har aldrig haft något bra sexliv som man kan hitta tillbaka till. Jag har aldrig upplevt ett fungerande sexliv som är ömsesidigt avseende lust och kåthet till varandra. Visst...vi hade någolunda regelbundet sex de första åren....men alltid på mitt initiativ. Jag skulle alltid förtjäna det. Jag vill inte tillbaka till det. Jag tror inte på något annat heller. Inte för mig. Jag har lidit under det där. Det räcker."

    Det är ju därför vi all tycker att du ska tag i problemet och prata med någon för det är ett problem. Att stoppa huvudet i sanden hjälper inte till.


     


     




  • Anonym (Vad?)

    Fast du skriver i det inlägget att det var en kemisk reaktion mellan din fru och den pappa hon hade en affär med. Alltså att den var begränsad till just honom.
    Nu verkar det vara så långt i från det som det bara går i och med att hon aktivt har letat upp en annan älskare. Det vill säga inget som uppstått spontant.
    Hon letar alltså hellre upp någon för det uttryckliga sexandets skull än att ha det med dig.

    Jag vet att du säger att du inte vill ha sex något mer för den ångesten och det måendet vill du inte ha men jag läser helt enkelt att du blivit nedbruten och accepterat situationen för att undvika mer plågor, inte att du gillar den.

    Genom hela din tråd ser jag en kuvad äkta man som gång på gång fått avstå det mest basala i ett förhållande för att sedan se den älskade ge sig till någon annan. Det känns som ett misshandelsförhållnade (vilket jag tycker att det är) där den misshandlade parten säger att det är ok. Misshandlaren slår bara om den misshandlade gjort något fel, så den ska inte göra något fel så är allt bra.

    Sagt det förut och säger det igen, du borde verkligen prata med någon professionell enskilt, och med professionellt menar jag inte den familjeterapeut ni stötte på tidigare. Hon kan inte ha haft alla bestick i lådan med tanke på de råd hon gav.

  • Anonym (Vad?)
    Anonym ("Micke") skrev 2014-11-13 10:09:41 följande:
    Om jag sa ifrån så skulle hon sluta direkt - men jag vill inte ta ifrån henne något som berikar hennes liv.

    Sagt det förut och säger det igen, du borde verkligen prata med någon professionell enskilt, och med professionellt menar jag inte den familjeterapeut ni stötte på tidigare. Hon kan inte ha haft alla bestick i lådan med tanke på de råd hon gav.


    Skulle hon verkligen det? Har du provat någon gång att säga ifrån när hon bokat in ett möte med sin älskare? Har ni diskuterat det här mellan er? Visar hon omsorg om dig och har hon kollat av så att det var ok innan hon satte igång? För det känns som om du bara går med på saker för att hålla henne nöjd.


    Sedan tycker jag att vi är i tråden är ett uruselt substitut mot en riktig psykolog, vi kan aldrig komma med de råd och förslag du behöver för vi kan aldrig få den förståelse för din situation som krävs. Jag menar, svaren varierar mellan "dumpa kossan" till "lev vidare på samma sätt", det löser ingenting i mina ögon.
    Du bär på en stor ångest för sex framkallad av dina sexpartners och det är ingenting som försvinner bara för att du ignorerar det. Ett brutet ben blir inte mindre brutet bara för att man ligger med det helt stilla för att inte känna smärtan.


    Och sedan att det kostar? Vad gör det? Om du mår bättre av det är det väl en riktigt bra investering? 

  • Anonym (Vad?)

    Jag vet att du säger att du inte vill ha sex något mer för den ångesten och det måendet vill du inte ha men jag läser helt enkelt att du blivit nedbruten och accepterat situationen för att undvika mer plågor, inte att du gillar den.

    .


    "I det stora hela - korrekt"


    Svaret ovan har jag citerat från ditt inlägg #876 och nu säger du att du har varken ångest eller obehag? Hur ska du ha det? 


    Jag får hålla med Med Lem i det här att du är väldigt otydlig i så fall.
    Sedan har du inte svarat på om din hustru verkligen skulle sluta. Får känslan att hon inte skulle göra det. Det var inget som hindrade henne när hon gick bakom ryggen på dig allra först i början så varför skulle det göra det nu.


     


    Nej, jag tror du undviker hela frågan i hopp om att hon ska stanna kvar.
    Förstår inte varför hon inte skulle göra det, du tar hand om hemmet och allting annat. Hon får knulla runt med vilka karlar som helst och slipper till och med att ha sex med dig. 
    Tycker du att det tyder på kärlek? Mer som att hon har en slav eller tjänstehjon.

    Nej, säger det återigen, du borde prata med någon professionell.


     

  • Anonym (Vad?)

    Ja, du säger att hon har lovat det men lova runt hålla tunt?
    Du vill inte ta ifrån henne det hela i och med att hon levde upp men har du någon gång satt en gräns? Sagt  "Nej, den här helgen vill jag att du är hemma med mig?" Har du någon gång satt hennes löfte på prov?
    Jag menar, det är enkelt att lova något man aldrig behöver stå för.

    Du inbillar dig att du inte har ångest bara för att du undviker det hela och stoppar huvudet i sanden. Stoppar fingrarna i öronen och blundar, hjälper det verkligen? Du känner inte ångest över att hon går till någon annan, vem som helst annan, utom dig för det som ska vara det innerligaste mellan två älskande personer?


    Och din hustru då? Har hon inga som helst samvetskval över att du mått så fruktansvärt dåligt över erat sexliv att du helt enkelt avslutat den delen för gott?
    Känner ingen skam överhuvudtaget att hon tar sig älskare istället för dig?
    Om det ändå var så att hennes älskare var en krydda men att helt och hållet skita i dig? Hon tycker inte att det är något problem, hon som du säger älskar dig så högt? Hon vill inte alls hjälpa dig? Få dig att må bättre? Inte en tillstymmelse till sympati eller förståelse?

  • Anonym (Vad?)

    Ja, det är så för min del i alla fall. Frustrerad.
    För vad jag läser är en man som mår dåligt men istället för att göra något åt situationen stoppar huvudet i sanden. Någon som sitter och blundar och håller för öronen för att inte se allt, sådant provocerar mig i allra högsta grad.
    Jag jämför det med en person misshandlad av sin partner, känns som samma slags försvar "Men h*n bryr sig verkligen om mig, det är jag som orsakar utbrotten. Bara jag gör på rätt sätt händer inget/jag mår inte dåligt".

    Men ingenting av vad vi skriver eller ger för råd tas emot utan förkastas med "Men sådant kostar bara pengar" eller "Jo, hon bryr sig verkligen om mig, det säger hon" och "Nej, det var bara han...och han.. och han... och han..."

    Så det här är det absolut sista jag skriver och så avföljer jag tråden Micke.
    Jag hoppas att det går din väg och jag önskar dig all lycka och med det menar jag i alla aspekter av vad man brukar kalla livet även sexlivet.

    Tack och hej!


    /BosseL

Svar på tråden Min fru bedrar mig - och jag är totalt lurad