Anonym (H) skrev 2013-02-03 12:12:06 följande:
Jag är i samma ålder som din fru och har alltid varit ointresserad av sex i princip. För några år sen tänkte jag att "om jag aldrig mer kommer att ha sex gör det mig inget". Då levde jag i ett samboförhållande där vi inte haft sex på fem år, sen vårt barn föddes. Jag ville verkligen inte, han propsade inte heller. Det hade kunnat rulla på så. Men jag träffade en annan man som märkligt nog väckte min sexualitet. Det var fantastiskt! Jag var otrogen i cirka två månader innan jag sade till min sambo att jag ville separera.
Nu har det gått två år sen separationen, jag har ett förhållande med mannen jag var otrogen med. Han är mitt livs stora kärlek.
Mitt barns far tänker jag på med varma känslor fortfarande. Han är en bra far, en bra vän och har aldrig klandrat mig för otroheten vilket är väldigt "stort" av honom. Men han kände kanske också att tåget hade gått för oss. Vi hade aldrig kunnat hitta tillbaka till varandra sexuellt efter så många år utan sex.
Vad jag vill säga är att saker i livet är inte konstanta. Era barn är stora och din fru behöver inte vara lika mycket mamma längre. Ni har kanske tappat bort er gemensamma sexualitet under barnaåren. Jag tycker dock att du ska prata med henne och tala om att du vet. Så får ni ta det därifrån. Jag önskar dig all lycka.
Med all respekt för din resa så ger jag inte så mkt för din och er "kämpaglöd". Visst kan det vara svårt att hitta tillbaka, men ditt livs stora kärlek!? Antar att du tyckte det även om ditt ex när det begav sig!? O visst är det så att inget är konstant (endast kladdet
), men anstränger man sig inte och eller engagerar sig/håller glöden levande så falnar den givetvis. Så även i ditt nuvarande förhållande, men det vet du lika bra som jag och alla andra. Men det är väldigt intressant det du skriver att
"din fru behöver inte vara lika mycket mamma längre" , vilket bekräftar min teori om mamma/kvinna balansen som jag anser är väldigt viktig. Lika viktig som att pappan ses som en man, sin älskare och pappa till ev gemensamma barn.
Ansvaret är delat här och gemensamt. Men ibland fungerar det bara inte, som i ditt fall. Tyvärr blir det allt vanligare. Vanligare att "fly" verkligheten och hitta något annat nytt och fräscht.