Hjälp mig återfå hoppet efter upprepade missfall!!

Har själv haft två missfall och fick efter det andra höra att jag och maken nog inte passade ihop genetiskt, vilket var väldigt knäckande när man kände sig som en disktrasa redan. Så onödigt att säga så och även det de sa till er. Tredje graviditeten var 9 månaders helvete, men till sist fick vi vår efterlängtade dotter. Använde både Trombyl (blodförtunnande) och Progesteron för att öka på chanserna den gången, men om det var det eller bara tur det vet vi ju inte.

Det sorgliga är att jag hört talas om dem som haft många många missfall innan de får ett barn, så tyvärr verkar vi som drabbas ofta råka ut för det fler gånger. Kan stämma det där med att man är överfertil och därför även behåller de "sjuka" fostren ett tag. Hade själv lätt att bli gravid också nämligen.

012345: Ja det var så hemskt när man redan var förkrossad. Min man har varit underbar hela tiden, men det var ändå en del av mig då som tänkte att "Nu kommer han säkert att lämna mig för någon som KAN ge honom barn." Förlorade en bit av mig själv där tror jag, för även om vi idag har en underbar dotter, så känner jag ofta sorg över det som hände. Detta att vänta barn som ska vara en spännande och rolig tid, blev istället en tid av skräck och ångest. Tyvärr innebär missfall ofta skuldkänslor fast man gjort allt för att barnet i magen ska må bra och i den situationen behöver man stöd, inte såna där plumpa kommentarer.