Att bli familjehem eller inte?
Hej
Som tidigare fosterbarn reagerar jag positivt när du uttrycker en barnlängtan och därför kan tänka dig att bli fosterföräldrar. Oavsett utbildning och hemförhållanden är själva intresset för barn det bästa egenskapen man kan ha som fosterföräldrar. Det ni ska komma i håg är att fosterbarn förvisso är helt vanliga barn med samma grundläggande behov som alla barn men att vi ofta har erfarenheter som medför specifika behov.
Det finns inget som gör mer ont än att bli separerad från sin mamma/familj. Det finns heller ingen stund i livet som man är så nervös som första dagen i sitt nya hem. Som fosterbarn innebär placeringen liv eller död. Som barn är man helt utlämnad till främmande människor och är beroende av att dom vill en väl.
Jag själv blev placerad som 12 åring. Mina nya familj bestod av en mamma, en pappa och två biologiska barn (flickor). Det hade kunnat bli bra om dessa två föräldrar hade sett att jag hade rättigheter som andra barn och samma grundläggande behov av uppmuntran och kärlek. Istället blev jag bara ett litet sidoprojekt. Min egen mamma var helt under isen på pga sina psykiska besvär och alkoholkonsumtion. Dom behandlade mig som ngn som skulle vara tacksam för att de tog sig an mig. Som ren betalning fick jag uppgifter jag skulle sköta. När jag var sexton var det exempelvis jag som varje helg fick gå upp kl sju och utfodra, släppa ut och mocka åt deras fem hästar. Att någon gång få prova på att rida var det inte tal om. I efterhand har jag tänkt tanken att dom kanske inte hade fått rätt utbildning osv. Samtidigt är det väl självklart att om man tar sig an en 12årig pojke att man visar honom respekt, vill lära känna honom och ger honom trygghet och kärlek. Jag kan inte beskylla dem för ngn regelrätt misshandel trots att jag ibland åkte på ngn örfil och blev tagen hårt i armen. Det som gjorde mig illa var att ingen av dom ville ta sig an mig på allvar utan såg på mig som en arbetskraft och inkomstkälla.
Om du på allvar vill bli familjehem tycker jag att du ska kontakta socialtjänsten. Kom dock ihåg att barnet du "får" behöver dig.
/"Johan" 35år, pappa till två.