Att bli familjehem eller inte?
Övervikt eller inte.....det är superbra att ni skulle vilja bli fosterhem. Men med tanke på alla era frågor så läs på mycket mer innan ni bestämmer er! Dessutom får ni ändå genomgå en utförlig utredning och det är upp till socialtjänsten om de godkänner er eller inte. Jag vill också säga att som famljehem tar ni er an ett "uppdrag" och det blir därför svårt att önska en viss ålder på barnet. Ni har sällan något att säga till om och eftersom barnen oftast är ganska ärrade av sina upplevelser så är det sällan man kan förvänta sig en sorts "tacksamhet" från barnen. De kanske tycker om er väldigt mycket men det kommer sällan fram och ni kommer testas hårt.
Ungefär som dolkar i ryggen. Dessutom är barn oftast väldigt lojala sina biologiska föräldrar och det spelar ingen roll vilka hemskheter de varit utsatta för, de älskar sina föräldrar ändå. Däremot anser jag att det är upp till familjehem och socialen att skydda barnen från dessa människor. Barnens föräldrar är oftast jobbiga, för de ska hävda sin rätt som den "rätta" föräldern och talar gärna om för alla i sin omgivning om hur rätt dom har och hur fel andra har. Oavsett missbruk och missär de kan leva i. Missförstå mig inte, självklart finns det de föräldrar som försöker ändra sina liv till det bättre. Men ju mindre naiv man är desto bättre.
Om man är beredd att bjuda mycket på sig själv utan att förvänta sig ngn tacksamhet tillbaka så har man kommit långt. Ni har heller inte rätt att få ta del av barnens journaler utan ni får veta det som socialtjänsten anser att ni behöver veta. Eller om barnet själv väljer att berätta. Får ni ett bra samarbete med biologiska föräldrar och socialtjänst så är det det bästa för barnet. Och glöm inte skolan, ett fosterbarn är inte dum i huvet som tyvärr många tror i dess omgivning. Det är bara är mer svårt att ¨hålla rätt och sortera alla tankar eftersom barnen fått gå igenom så mycket skit. Lycka till, och det där med vikten. Ska du gå ner i vikt, så gör det för din egen skull och ingen annans. Man lyckas sällan hela vägen för någon annans skull.