Att bli familjehem eller inte?

Hej!
Tråkigt att höra att ni inte får adoptera!
Jag har ingen aning om hur det går till mer än att jag vet flera par där en/båda föräldrarna är överviktiga och ändå har familjehemsplacerade.
Jag vet också par som inte har biologiska barn så det krävs nog inte att man har den typen av erfarenhet men däremot kanske de vill att man skall ha bra hand med andras barn eller så :) eller i alla fall känna sig trygg runt barn vilket ni troligen gör :)

Dock vill jag bara göra en liten varning.
Jag tycker absolut att det är superbra om föräldrar till familjehemsplacerade och tycker inte heller att det spelar någon roll "var barnen kommer ifrån/hur barnet kommer till än". Men jag vet också flera som haft det jobbigt om barnen sedan får komma tillbaka till sina biologiska föräldrar. Med ett adopterat barn vet man ju att det är "ens eget" barn lika mycket som ett biologiskt, men i en situation med ett familjehemsplacerat barn kan det ju faktiskt hända att barnet flyttar ifrån en.

När jag var i tonåren umgicks jag mycket med en kille som var familjehemsplacerad, han bodde där hela sin uppväxt och sådär så det var ju väldigt lyckat för alla parter :) men jag vet också att hans föräldrar hade ett mindre barn som hamnade hos dom när han var bara någon månad, han blev äldre och äldre och hörde aldrig av mamman. Helt plötsligt hörde mamman av sig, jag vet inte anledningen till att pojken blev familjehemsplacerad från början men hur som helst fick han flytta till sin biologiska mamma som 8åring (!!). Pojken grät i veckor och även efter flytten ringde han till min väns föräldrar och grät. Mamman (till min kompis, som han växt upp hos) var helt förstörd...

Jag tycker absolut att ni skall göra det, men det kan vara värt att tänka på skillnaderna mot en adoption :)

Det är inte möjligt för dig att gå ner i vikt?
Hur mycket är det du behöver gå ner för att få adoptera?

Det är klart att övervikt är ett hinder!!! Hur skall du orka ta hand om barn, då du väger 106 kg!!! ALLA som varit feta och sedan gått ner i vikt säger just detta att det blev en sådan skilnad att orka leka med barnen!

Försr du inte detta själv, är du verkligen inte lämplig som fostermamma!

Avslaget till adoptionen skall vägas in vid prövning till familjehem, absolut, annars gör soc. fel.   

Det tycker jag var lite väl att ta i..
Jo, om TS är 110lång och väger 100kg kan det nog bli ett problem, men på en normallång kvinna är det inte tillräckligt för att man inte skall kunna ta hand om sitt barn! De flesta som blir gravida går ju också upp i vikt och är både stela och svullna när bebisen kommer ut, inte nekar man dessa att ta med sitt barn hem?
Tänk på alla som gör kejsarsnitt, dom får ju inte lyfta någonting tyngre än sitt eget barn, en vagn till exempel.

Jag tycker absolut att det kan vara nyttigt för TS att gå ner i vikt, vilket hon redan gör, men jag tycker absolut inte (oavsett om hon går ner eller inte) att hennes vikt skall hindra henne från att adoptera.

Oavsett tycker jag det är viktigt att TS inte fastnar i domhär sakerna.
Ja, det är fel av dom och verkligen surt för dig, men istället för att gå ner sig (vilket jag vet är lätt att göra) så fokusera på det som känns bra och försök tappa de kilon som du behöver :)
Fortsätt som du gör så kommer det säkert gå jättebra för er tillslut :)