Hej! hoppar in här och hoppas det är ok? vet inte om jag gör rätt?
Plussade i morse :) (trodde aldrig jag skulle skriva det). vi har försökt med barn nummer 2 sen juli 2011. har en fin son som fyller 4 i aug. med honom gick det på första försöket. gick in i rond nr2 med en liten kaxig inställning, att det här är inga problem... riktigt så blev inte fallet. tyvärr. men nu, äntligen!!!
bf runt den 26-27okt. tror jag.
nu håller jag tummarna på att detta går vägen.
har också lite molande värk i magen.. lite illamående ibland, i samband när det är dags att äta.
humöret har inte varit det bästa de sista 2 veckorna..
har det börjat synas på er andra? magen alltså.
//Mia
Hej,
måste bara skriva av mig, är nu inne i vecka 9. är så himla orolig för att få missfall.
och förra veckan fick jag lite ljusbrunt (1mm max) i mina vanliga flytningar (ursäkta frispråkligheten), det hände 1g/kväll i kanske 3 kvällar. och idag var där pytte, pytte ljusrosa...
suck! springer på toa 25ggr, för att jag är orolig för blödningar och missfall. man förknippar ju gärna andra färger än genomskinligt med missfall.
för övrigt kan jag knappt dölja magen numera. den står rätt ut. och illamående jämnt nästan. bara lite svagt dock. trött så jag håller på att smälla av.
Hoppas ni andra har det bra :)
/Mia
Då bekräftades mina misstankar.
Jag har tyvärr fått ett missfall.
skrev här inne för några veckor sen om bruna flytningar.. vilket enligt barnmorskan var vanligt och inget att oroa sig över...men jag hade ändå en känsla. jag kunde inte riktigt glädjas åt min graviditet. vi berättade bara för de närmsta, men inte för någon annan, då jag kände att jag ljög när jag sa "vet du, jag är gravid"..nä, det kändes fel.
och i måndags tog jag tag i saken ( 10+1) och åkte in till KK för att kolla upp om bebisen levde..
blev vaginalt ultraljud och första kommentaren av läkaren var - "Är du säker på din graviditetsvecka? för jag ser inget foster"
min första reaktion va - VA?! vaddå inget foster.. jag har ju testat positivt 100ggr och där har inte kommit ut nåt.
men jo, tillslut hittade han nåt litet som var hela 4mm stort. och utan liv.
känner mig väldigt lurad av min egen kropp, som gått i så många veckor och ändå trott att man va gravid, och så blev bara bebisen max 5v. eller ja, bebis och bebis. märkligt att man kan gå och få större och spändare mage, enormt illamående och en trötthet som gör att man smäller av.
men det är tydligen helt normalt. magen blir ju inte större av barnet utan av hormonerna som barnmorskan sa. och kroppen trodde ju att jag fortf var gravid, därav symtomen.
känns som en stor Suck. vi som försökt i 1,5år och så blev det missfall. längtade som tusan att bara jobba september ut för att sen gå hemma.
men nix pix.
nu verkar abortpillerna och förhoppningsvis får jag ut hela graviditeten så att jag slipper skrapning. och så kör vi på som tusan och hoppas på en ny, hel graviditet snart igen!!
Lycka till alla!!!
/Jag