Ge mig lite hopp..

För oss är det snart tre år sedan vi slutade med preventivmedel. Vi sa inte då att vi försökte utan såg det mer som att "blir det barn så blir det". Men det blev det inte. Periodvis under dessa år har jag varit väldigt engagerad och testat efter varje mens sen andra perioder har annat i livet tagit mer plats och jag har inte tänkte så mycket på att vi aldrig tycks bli gravida. Vissa dagar känns allting becksvart, andra dagar tänker jag inte mycket alls på det. Under dessa tre år har nästan alla mina vänner blivit gravida och fått smått. Många är gravida just nu. Även om jag verkligen gläds med dem gör det ändå lite ont i hjärtat. Nu har vi i alla fall bestämt oss för att söka hjälp, så fort semestern är slut och fertilitetskliniken öppnar igen ringer vi och bokar tid för utredning. Vet inte varför vi inte gjort det tidigare, har bara inte orkat ta tag i det. Eftersom vi är relativt unga har jag ändå haft hoppet om att vi ska bli gravida på naturlig väg. Jag tycker inte att du ska deppa ihop, 1 år är inte lång tid. Tänk så mycket som måste stämma för att det ska bli rätt!