*dricker vin, stickar, kollar på FL och rullar med ögonen, återgår till min serie istället*
Man lever ju på gränsen.
Pulverdieter blir man pigg på. Just sayin. Men man måste härda ut de första fyra dagarna.
Nu, efter massor massor av veckor på pulver så är det lättare att gå tillbaka, man har liksom ingen sockerreserv att ta av.
Min [insert närstående släkting som är biokemist] berättade hur det funkar i kroppen. Med de två vägarna man tar för att tillgodogöra sig energi. Alla gör samma.
Kroppen vill ta sockervägen, men finns inte den så hoppar den över på fettvägen, kan man säga förenklat. Sedan hamnar den i [nån syra]cirkeln, kanske citronsyra? och snurrar på där, oavsett vilken väg den tog dit, och det är därifrån man får energin till hjärnan.
Så: så länge kroppen har tillgång till glukos tar den det, sedan går den över till lipiderna. Men minsta lilla glukos, schwopp, över till "fel".
En dröm jag har är att jag ska kunna kuta runt igen, men jag har för pissig kropp så det lär fortsätta bara en dröm. Men ändå, jag har varit fit som fan. SOM FAN. Den kroppen kan man få igen, muskelminnet är inte att leka med. *hintar om att cykla*