tänker stämma brallorna av "pappan"!!

Är du dum i hela huvudet lr!??
Ja o mannen då, han valde väl oxå det!!
Han lever vidare som om inget hänt..  

Ja du lilla hjärtat jag är oxå ensam förälder för att jag skaffade barn med man som visade sig vara en vandrande Viagra och endast har sex i huvudet. O ja visst var han väldigt kåt i vårat förhållande också men jag visste inte att han var en sexmissbrukare...

Haha härskarteknik, den var bra ;)
Vi hade varit ett par i 5 år när han en dag ville att jag skulle sluta med p-piller o jag min nöt gjorde det typ direkt.. Blev gravid inom ett halvår.. 

Att han lovade att bli en bra och närvarande pappa och att vi skulle dela på ansvaret över barnet. Att han inte håller vad han lovade ser jag som ett avtalsbrott mot vår överenskommelse.

Men "pappan" är ju REDAN förälder oavsett vad han tycker om det och barnet går inte att få ogjort. Man kan dock inte tvinga en förälder till nåt annat än att betala underhåll för sitt barn enligt dagens lagstiftning. Men det är inte det frågan handlar om för mig. "Pappan" får göra precis som han vill med sitt liv. Det är inte min sak att diktera vilken sorts relation han skapar till sitt barn. Däremot är det min rätt att stämma honom för att ha brutit vår överenskommelse om att ta hand om barnet tillsammans. Om jag lyckas driva igenom frågan i domstol och vinner kommer mitt barn dessutom gynnas indirekt genom att hushållets privatekonomi förbättras och barnet därmed också får högre levnadsstandard.

För att göra en lång historia kort så skaffade jag barn med en low life. Vi var överens om att skaffa barn men nånstans i mitten på graviditeten kom han på att varken jag var kvinnan i hans liv eller att han var mogen för barn. Han har träffat sitt barn EN ENDA gång på fjorton månader och vägrar ha någon som helst kontakt med barnet. Han lever vidare livet precis som om inget hänt. Jobbar på sin karriär, festar på helgerna och drar på långsemester med sin nya flickvän för lite sol och bad. Själv tar jag hand om barnet utan någon som helst avlastning och har varit tvungen att byta jobb (nerköp) eftersom jag inte längre kan jobba obekväm arbetstid (det finns inget nattis i vår kommun). Jag ser på ett barn som ett gemensamt ansvar och ser hans ointresse som ett avtalsbrott mot vår överenskommelse att skaffa barn TILLSAMMANS. Han har utan mitt godkännande dumpat över sin del av ansvaret på mig. Jag älskar mitt barn och tar gärna hand om min halva. Den andra får pappan stå för. Har nu tagit kontakt med en jurist och ska stämma den så kallade pappan på ekonomisk ersättning för att jag tvingas göra även hans jobb. Tänker ruinera honom så gott det går. Veckan har 168 timmar. Jag slavar alltså 84 timmar i veckan åt "pappan" gratis. Förhoppningsvis inte länge till. Har ni några tips eller råd på vägen till en stämningsglad mamma?

Det är ett hårt jobb att ta hand om ett barn (även om det även är roligt och givande). Jag har bland annat fått ryggproblem för att jag varit tvungen att bära och lyfta barnet utan någon avlastning. Jag lider av kronisk trötthet för att jag måste ta hand om barnet ensam varje natt. Detta börjar sätta spår på mig. Bland annat har jag ofta huvudvärk, är förvirrad när jag är som tröttast (vilket inte är bra för barnet) och har dessutom fått mörka ringar under ögonen (vilket minskar mitt marknadsvärde som potentiell partner till en trevlig man). Jag har haft en massiv inkomstförlust på grund av föräldrapenningen inte ger ersättning för hela lönen. Bara några exempel. Jag kräver "pappan" på skadestånd för att hans avtalsbrott orsakat mig både ekonomiskt lidande och en massa sveda och värk.

Det handlar också om hur mycket extraarbete jag tvingas utför varje vecka på grund av "pappans" avtalsbrott (hans arbete). Veckan har 168 timmar. Barnet sover i runda slängar hälften 84 timmar och är på förskolan 40. Eftersom man som förälder ändå har beredskap under de timmarna och kan tvingas till arbete så är det värt kanske hälften, 62 timmar av arbete. Resterande 44 timmar handlar om att ta hand om barnet. Det blir sammanlagt 106 timmars arbetsvecka. 53 timmar i veckan är mitt ansvar. 53 timmar är "pappans" ansvar. Med andra ord utför jag 53 timmar gratisarbete i veckan åt "pappan". Det finns roligare saker att göra än att tvingas göra någon annans arbetsuppgifter gratis.