• Anonym (TS)

    tänker stämma brallorna av "pappan"!!

    milizza skrev 2013-01-13 21:16:19 följande:
    Ärligt talat..jag ryser när jag läser dina inlägg. Kul för din unge att du inte orkar med den och att du vill bli av med den 50% av tiden. Jag har som sagt 2 barn på heltid..klart det är tufft ibland..men som jag ser det drar jag vinstlotten som får ha mina barn..medans deras pappa är den som går miste om två underbara ungar. Kanske borde du försöka tänka så? Inte på att du inte orkar eller vill ha ditt barn. ETT barn? Hur svårt kan det vara?! Och du har så fel i ditt inlägg kvinnorna är dom som är gjorda att ta hand om barnen på heltid.för så har det vart i tusentals ord..det är först på senare år vi fått någon form av jämnlikhet.     

    Du klarar säkert av att ta hand om två barn heltid. Men du skulle säkert klara av det ännu bättre om du slapp göra det heltid.
  • Anonym (TS)
    milizza skrev 2013-01-13 21:22:23 följande:
    Men snälla nu har jag frågat dej 2 gånger! VAD exakt är det för avtal du och barnets pappa gjorde??

    Vi kom överens om att skaffa barn efter att ha diskuterat det fram och tillbaka ett tag. Vi pratade om hur vi skulle uppfostra barnet, hur vi skulle dela upp föräldraledigheten, jada jada. Jag hade det till och med som krav att vi skulle dela på föräldraledigheten. No problems var det då. Och han svor på att aldrig bli som sin egen pappa (som försvann såklart). Jag uppfattade det som om vi muntligt förhandlade fram ett bindande avtal om att gemensamt skaffa barn och ta hand om det tillsammans.
  • Anonym (TS)
    GangsterKermit skrev 2013-01-14 00:10:36 följande:
    En person ska inte tvingas till att bli en förälder. Det är inte rätt mot honom eller barnet. För det skulle skada mer om du satte igång en rättsprocess som skulle skada mycket i era psyken och framförallt det skulle skada barnet.
    We are free, where everything?s allowed and love comes first ♥

    Men "pappan" är ju REDAN förälder oavsett vad han tycker om det och barnet går inte att få ogjort. Man kan dock inte tvinga en förälder till nåt annat än att betala underhåll för sitt barn enligt dagens lagstiftning. Men det är inte det frågan handlar om för mig. "Pappan" får göra precis som han vill med sitt liv. Det är inte min sak att diktera vilken sorts relation han skapar till sitt barn. Däremot är det min rätt att stämma honom för att ha brutit vår överenskommelse om att ta hand om barnet tillsammans. Om jag lyckas driva igenom frågan i domstol och vinner kommer mitt barn dessutom gynnas indirekt genom att hushållets privatekonomi förbättras och barnet därmed också får högre levnadsstandard.
  • Anonym (TS)
    Anonym skrev 2013-01-14 00:56:52 följande:
    Ts kan lämna bort barnet till myndigheterna.
    Anonym (TS) skrev 2013-01-14 00:53:36 följande:
    Men "pappan" är ju REDAN förälder oavsett vad han tycker om det och barnet går inte att få ogjort. Man kan dock inte tvinga en förälder till nåt annat än att betala underhåll för sitt barn enligt dagens lagstiftning. Men det är inte det frågan handlar om för mig. "Pappan" får göra precis som han vill med sitt liv. Det är inte min sak att diktera vilken sorts relation han skapar till sitt barn. Däremot är det min rätt att stämma honom för att ha brutit vår överenskommelse om att ta hand om barnet tillsammans. Om jag lyckas driva igenom frågan i domstol och vinner kommer mitt barn dessutom gynnas indirekt genom att hushållets privatekonomi förbättras och barnet därmed också får högre levnadsstandard.
    Vad vinner du på att stämma honom och stå med alla advokatkostnader själv efter att du förlorat?

    Men jag kan ju inte lämna över endast halva barnet till myndigheterna.
  • Anonym (TS)
    Ramborg skrev 2013-01-14 07:46:25 följande:
    Stämma kan man ju. Men jag undrar fortfarande hur du har tänkt angående dina yrkanden och dina bevis. Exakt vad är det du påstår i rätten?
    42.

    Att han lovade att bli en bra och närvarande pappa och att vi skulle dela på ansvaret över barnet. Att han inte håller vad han lovade ser jag som ett avtalsbrott mot vår överenskommelse.
  • Anonym (TS)
    Anonym skrev 2013-01-14 08:15:56 följande:
    Vilken del då? Vänstra eller högra sidan?

    Det går inte att välja för båda sidorna på barnet är helt underbara :)
  • Anonym (TS)
    Anonym skrev 2013-01-14 08:23:34 följande:
    Klassisk girighet det där... Att stämma nån för att förbättra hushållets privatekonomi... En annan drömmer om att vinna på lotto, du drömmer om att stämma skiten av någon som lovat nåt den inte håller... Få se nu, hur många har någon gång lovat nåt den inte håller? Ska alla dessa kunna stämmas också?

    Att skaffa barn medför oftast en sänkning i levnadsstandard och det får man som förälder räkna med. Det går ju inte att fortsätta leva som innan. Jag accepterar med gott sinne hälften av min sänkta levnadsstandard. Den andra hälften av min sänkta levnadsstandard ser jag som egentligen tillhörande "pappan". Jag betalar med andra ord för hans del också och subventionerar hans liv så att han kan fortsätta leva som innan vårt barn föddes. Jag är inte intresserad av att försörja "pappan".
  • Anonym (TS)
    Iam skrev 2013-01-14 12:04:34 följande:
    Det är ju många som i andra diskussioner hävdar att eftersom mamman har bebisen i magen så är det hon som bestämmer om det ska födas eller inte... Detta oavsett om pappan är med på tåget eller inte.  Det vill säga, mamman ska ha rättigheten. Med en sådan rättighet kommer ju även skyldigheter. Dvs på samma sätt som mamman kan bestämma att en man genetiskt ska bli pappa, vare sig han vill eller ej, eftersom hon bär på barnet och äger rätten att bestämma om det ska födas. På samma sätt kan pappan ta sitt pick och pack och dra om han ångrar sig... Just för att det är mamman som bär på barnet.  Nu tycker inte jag att pappan gjort rätt i detta fallet. Han har svikit sitt eget barn. Men TS är ju inte sur för att han svikit barnet, hon är sur för att han svikit henne...Egoist? Javisst! Och det är nog bara för henne att tugga i sig offerkoftan och acceptera att han inte vill ha henne längre, trots barn.   Nåja.. det var bara lite reflektioner.  Vad gäller stämningen så tror jag att den kommer att slå tillbaka med dubbel kraft. Inte nog med att TS inte kommer att få några pengar av exet, hon kommer dessutom stå med dubbla rättegångskostnader, och där kan vi förmodligen prata 100 000 i runda slängar, om inte det dubbla.   

    Jag är inte arg på "pappan" för att han lämnat mig eller ljugit för mig. Jag är förbannad för att jag tvingas ta ansvar för konsekvenserna av hans val och agerande. Jag hoppas att det svenska rättssystemet kommer att vara på min sida. Att det inte ska gå att dumpa över sitt ansvar på någon annan utan konsekvenser.
  • Anonym (TS)
    Ramborg skrev 2013-01-14 12:16:20 följande:
    Ok. Det är första steget. Andra steget då? Hur mycket ekonomisk skada har du lidit av avtalsbrottet? För ideell skada (kränkning) jan jag lova dig att du inte får skadestånd för.
    42.

    Det är ett hårt jobb att ta hand om ett barn (även om det även är roligt och givande). Jag har bland annat fått ryggproblem för att jag varit tvungen att bära och lyfta barnet utan någon avlastning. Jag lider av kronisk trötthet för att jag måste ta hand om barnet ensam varje natt. Detta börjar sätta spår på mig. Bland annat har jag ofta huvudvärk, är förvirrad när jag är som tröttast (vilket inte är bra för barnet) och har dessutom fått mörka ringar under ögonen (vilket minskar mitt marknadsvärde som potentiell partner till en trevlig man). Jag har haft en massiv inkomstförlust på grund av föräldrapenningen inte ger ersättning för hela lönen. Bara några exempel. Jag kräver "pappan" på skadestånd för att hans avtalsbrott orsakat mig både ekonomiskt lidande och en massa sveda och värk.
  • Anonym (TS)
    Anonym (Mamma) skrev 2013-01-14 16:27:32 följande:
    Varför är det så? Om pappan vill ha umgänge så har han rätt till det oavsett( det finns ju faktiskt fall där barnet ska ha umgänge med den andra föräldern trots att han/hon mördat den andra föräldern) men om mamman vill att pappan ska ha umgänge med sitt barn så behöver han inte. ..  rent logiskt förstår jag ju att det i slutändan handlar om barnets bästa(vill inte pappa så blir det fel- men om barnet inte vill så är det mer trögt att ta till sig det- även om barnets rätt åberopas i båda fallen) men jag frågar ändå. . .   Varför ha man inte som mor rätt eller betraktas som lite mer än lovligt motbjudande när man tycker sig ha rätt till rimlig ersättning när barnafadern sviker- i mitt fall tre veckor innan BF. . . Då är ansvaret mitt helt plötsligt och han får rusa vidare i bäst han vill och jag får skylla mig sjäv för att han drog. jag skulle ha känt honom bättre innan. . .ja det kan man ju lätt räkna ut efter fyra år tillsammans att han plötsligt ska förändras. .  Nej det ska svida att svika, det tycker jag. Böter skulle dom ha- och eftersom att de väldigt ofta är otroligt snikna så lär de väll åtminstone kanske tänka sig för både en och två ggr innan de inleder förhållande på falska premisser.    böter skulle han ha för varje uteblivet besök för varje svek för varje gång han lovat , för varje gång han sagt sig köpa julklapp eller födelsedags present men sen skitit i det, för varje uteblivit telefonsamtal,  Böter!!!!!    

    Barnets bästa är förstås viktigt men min stämning har inte med det att göra i första hand. I första hand handlar min stämning om den skada "pappan" orsakat och orsakar mig. Vilket givetvis även drabbar barnet eftersom jag är barnets primära omsorgsgivare.
Svar på tråden tänker stämma brallorna av "pappan"!!