tänker stämma brallorna av "pappan"!!

Det vore ju det bästa såklart. Det är ju bättre för barnet att ha en relation med pappan än med en barnvakt. Kanske tar pappan sitt förnuft till fånga och går med på umgänge istället för att bli ruinerad.

Jag har ensam vårdnad. Vill ha gemensam vårdnad och växelvis boende för barnet men "pappan" vägrar. Ett barn har två föräldrar och när man bestämmer sig för att skaffa barn är det ett gemensamt åtagande och i vilket det ingår en implicit överenskommelse att man ansvarar för halva barnet var. Jag skulle aldrig skaffat barn med "pappan" på premisserna att jag blir barnets enda förälder.

Vi diskuterade länge och väl om vi skulle skaffa barn och hur vi skulle göra. Vi planerade föräldraledighet, uppfostran, boende. "Pappan" lovade vitt och brett att inte bli som sin egen "pappa" och överge sitt barn och lämna mig själv med barnet. Jag ser det som ett bindande avtal mellan oss. "Pappan" lovade mig att bli en närvarande och bra pappa och ta sin del av ansvaret både för barnets skull men också för att jag inte skulle sacka efter i min karriär för mycket. Han har inte levererat det han lovade. Om man inte kan tolka det som ett avtalsbrott så heter jag Blåsta Bruden.

Stämningen handlar om förhållandena mellan mig och "pappan" till mitt barn. Barnet är egentligen inte intressant i det här fallet. "Pappan" har brutit vårt avtal genom att överge vårt gemensamma barn och lämna mig med allt ansvar. Hans avtalsbrott har orsakat mig inkomstbortfall, karriärstagnering, extraarbete i form av påtvingad barnomsorg, ont i ryggen, gråa hår och mörka ringar under ögonen av sömnbrist. Det är hans avtalsbrott som är problemet med andra ord.

Ni vet att det är skillnad på brott (kriminellt) och avtalsbrott, eller hur? Att bryta ett avtal är inte kriminellt, ungefär som att bryta benet inte är kriminellt. Men det är ändå ett BROTT (på benet) (mot avtalet).