tänker stämma brallorna av "pappan"!!

Att bevisa ett implicit avtal över huvud taget är rätt svårt. I fråga o att ta hand om ett barn gemensamt, än värre. Innan jag stämmer för en klients räkning brukar jag försöka förutse motpartens argument för att kunna bedöma om det är vettigt eller inte.

Vi testar.

TS: Jag yrkar ekonomiskt skadestånd för avtalsbrott. Avtalet innebär att vi skulle skaffa barn ihop och dela på ansvaret. Det skadeståndsgrundande avtalsbrottet består i att han gjorde slut med mig och jag får ta hand om barnet ensam. Den ekonomiska skadan för mig består i att jag fått byta jobb och gått ner i lön.

Exet: Vi har inget avtal. När hon blev gravid blev jag glad men sedan upptäckte jag att jag inte älskar henne längre. Därför måste jag lämna henne. Att skilja sig är inte skadeståndsgrundande.

Jag anser att småbarn skall ha ETT hem och inte skyfflas mellan föräldrarna. Jag betalar underhåll, och när barnet blir äldre kommer jag yrka umgänge, men i dagsläget bedömer jag att det är bäst för barnet att inte träffa mig.

Dessutom finns ingen ersättningsgill ekonomisk skada. TS har visserligen bytt jobb men hon borde kunnat få ett jobb med motsvarande lön.

Även om hon skall anses göra en ekonomisk förlust skall glädjen att få vara med vårt barn anses uppväga detta. Jag anser att småbarn skall bo med sin mor och därför missar jag barnets småbarnstid.

Och slutligen, även om rätten inte anser henne kompenserad genom umgänge med barnet, hävdar jag att vår överenskommelse för det fall vi fortfarande varit ihop var att hon skulle sluta jobba, bli hemmafru och ta hand om barnet. Hon skulle då förlorat ännu mera pengar och ingen ersättningsgill skada finns.

Har du motargument mot dessa argument, TS? Om du ska stämma honom har du säkert gjort den här övningen redan.

Han kan till exempel påstå att det han förväntade sig av föräldraskapet var att du skulle vara huvudsaklig omsorgsgivare för barnet. Alltså har du inte förlorat något.

Vad säger du till det argumentet?

Det är ingen självklar grundförutsättning. Det finns väldigt många som inte lever i jämställda förhållanden. Bläddra lite här på FL till exempel. Det finns också många som lever hyfsat jämställt fram tills de får barn och då faller de in i könsrollerna.

Han kan komma att hävda att han hemskt gärna vill vara en aktiv pappa sedan, när barnet blir större. Han kan hävda att han med sorg i hjärtat avstår från att ta del av barnets varfagsliv genom umgänge - eftersom han tror att det är för barnets bästa.

Vad säger du om det argumentet?

Vilken konstig liknelse.

Stämma kan man ju. Men jag undrar fortfarande hur du har tänkt angående dina yrkanden och dina bevis. Exakt vad är det du påstår i rätten?

Ok. Det är första steget. Andra steget då? Hur mycket ekonomisk skada har du lidit av avtalsbrottet? För ideell skada (kränkning) jan jag lova dig att du inte får skadestånd för.

Har du läkarintyg på att du inte skulle fått ryggproblem om du inte varit ensamstående? Jag har drivit en del arbetsskadeärenden och ryggproblem som följd av tunga lyft går nästan aldrig att bevisa samband i den lagstiftningen i alla fall. För skadestånd måste du även bevisa att ryggproblemen var en förutsebar skada, dvs att han hade anledning att inse att du skulle få ryggproblem av skilsmässan. Den biten blir svår, eftersom ryggproblem inte är en normal följd av att vara ensamstående förälder. Och om vi säger för diskussionens skull att du kan bevisa förutsebart samband: vad har ryggproblemen orsakat för ekonomisk skada?

Den kroniska tröttheten, vad har den orsakat för ekonomisk skada?

Ditt marknadsvärde kan svårligen uppskattas i pengar, om du inte brukar försörja dig på din kropp förstås.

Vad gäller föräldrapenningen: Han kommer garanterat att säga att er plan var att du skulle varit hemma med barnet. Den inkomstförlusten skulle du alltså haft ändå.

Vad är dina motargument?

Jag tycker inte du är dum i huvudet. Missförstå mig inte. Jag tycker att du har moraliskt rätt. Men det kan bli dyrt sånt här. Jag vill bara få dig att tänka igenom ditt case på djupet innan du drar igång det. Skadeståndsrätt i Sverige har en massa trösklar som du måste ta dig över, bland annat frågan om adekvat kausalitet (dvs ungefär förutsebara konsekvenser) som jag försökt beröra lite här.

1. Han kommer påstå att du skulle tagit hand om barnet mesta tiden eftersom du är kvinna.

2. Har du någon siffra på exakt hur mycket du anser detta arbete vara värt och hur du har räknat på det?

Barnet tvingar inte henne mer än det tvingar pappan, om man ska vara noga. Hennes känslor för barnet tvingar henne.

Jäkla telefon. Inlägg 387 var jag, Ramborg.

Du har inte läst tråden va?

Det är fortfarande januari! Nyårslöftena gäller fortfarande!

Som jag har förstått TS så är det precis vsd TS vill. Att pappan ska ta barnet halva tiden.

Att du känner dig kränkt är inte grund för skadestånd. Ett pågående dåligt beteende i största allmänhet, inte heller. Att du skulle kunna gå tillbaka till det gamla jobbet är väl en sak men det visar inte ekonomisk skada eftersom du med din kompetens borde kunnat hitta ett dagtidsjobb med motsvarande lön.

Tänk på att det han säger inte måste vara sant. Det kan vara svårt att motbevisa ändå.

Javisst. Men inte formellt och inte juridiskt. Alltså inte skadeståndsgrundande.

Jäkla telefon igen alltså! 431 var också jag. Skyller även på telefonen för felstavningarna.

Jo, det är det tyvärr. Ungefär som löftena man ger varann när man gifter sig.

Är det?

Man lovar att leva ihop. Man åtar sig försörjningsskyldighet. Man ger varandra arvsrätt. Man lovar att vara trogen och stå vid varandras sida i nöd och lust.

Och sen skiljer man sig. Den lämnade har blivit äldre och fått "sämre marknadsvärde". Den kanske har lagt ner en massa pengar på den andre, sålt sin hund pga dens allergi, skänkt den sin farmors diamantring etc etc. Är det avtalsbrott då? Ja, visst. Ska det kompenseras ekonomiskt?

Det finns faktiskt ett rättsfall angående skadestånd för ofrivillig graviditet. Jag minns inte om det var ett felaktigt graviditetstest eller ett defekt preventivmedel eller hur det var, men kvinnan stämde företaget för att hon blivit gravid och yrkade ersättning för vad ett barn kostar. Hon fick inget. Tyvärr har jag inte kvar domen och jag hittar den inte när jag googlar. När jag är i tjänst igen efter föräldraledigheten (och har tillgång till databaserna) ska jag se om jag hittar den.

Jag har för mig att det inte var sambandsfrågan som var problemet, utan att hon inte ansågs ha lidit någon ersättningsgill skada. Jag ska återkomma när jag har möjlighet att leta upp det.

Ni vet att det är skillnad på brott (kriminellt) och avtalsbrott, eller hur? Att bryta ett avtal är inte kriminellt, ungefär som att bryta benet inte är kriminellt. Men det är ändå ett BROTT (på benet) (mot avtalet).