tänker stämma brallorna av "pappan"!!

Det enda du kan hoppas på är höjt underhåll. 

Domstolen kan inte "tvinga" pappan till umgänge, om han inte vill ha umgänge med barnet. En privat överenskommelse om att bilda familj är inte ett rättsligt bindande kontrakt, utan i en sådan överenskommelses natur ligger att överenskommelsen består så länge båda parter är eniga om att respektera överenskommelsen. En annan sak är att om en part bryter överenskommelsen och lämnar den andra parten ensam med barnet, blir den första parten tvungen att bidra ekonomiskt till barnets vårdnad, d.v.s. skyldig att utge underhåll.

En liknande stämning som du beskriver vore främmande för svensk rätt, och något som ingen (såvitt jag vet) tidigare nått framgång med, varför jag starkt betvivlar kompetensen på den jurist du har varit i kontakt med. Vad kommer du att yrka på? Vad är den juridiska grunden för ditt yrkande? Vilken skada har du lidit som inte underhållet ska tillgodose?

 

Ts - har du en aning om vad det kostar att driva en civilrättslig process?
Och vad gör du när du förlorar (tänker inte ens skriva "om")? Kommer du inte då bli ännu bittrare på ditt ex när du dessutom får stå där med tiotusentals kronor, kanske till och med ett belopp i hundratusenkronorsklassen, som sluträkning för en otroligt vag sakframställan?

Hur du hittat en jurist som ställer sig bakom detta och anser sig kunna driva igenom detta i svensk domstol är för mig helt ofattbart. 

Att kräva högre underhåll är en sak, där hade du haft en chans, men avtalsbrott och skadestånd...? Och dessutom tro att du kommer få ett skadestånd som ruinar mannen ifråga? Vi lever i Sverige, inte i USA, skadestånden i detta land uppgår inte till den vida rang.
 

Jag tvivlar å det grövsta att det ens blir en process av det hela, som sagt, jag kan inte se att sannolikheten att någon jurist skulle kunna tänka sig att driva detta ärende på ett framgångsrikt sätt.

Din första fråga besvarade du själv. Vill inte pappan vara vårdnadshavare, eller umgås med barnet så kan pappan knappast heller anses lämplig att göra detta, och det är då inte förenligt med barnets bästa att utsätta barnet för detta och det är barnets bästa, och inte mammans bästa som föräldrabalken bygger på.

Din andra fråga besvarar jag med att jag kan förstå att du känner som du gör, men det är inte brottsligt att lämna sin partner (även om ens partner är gravid), eller de andra handlingarna du nämner, varför någon inte kan dömas att utge böter för handlingarna du nämnde. Vad gäller faderns ekonomiska skyldighet att bidra till barnets underhåll, regleras detta genom att barnets fader är underhållsskyldig gentemot barnet. 

Jag har vidare svårt att se varför det vore önskvärt att en överenskommelse om att bilda familj, skulle vara bindande. Skulle din tidigare partner tvingats stanna kvar hos dig och barnet mot hans vilja, tror jag knappast att er familjesituation skulle vara lycklig, då jag har svårt att se hur en sådan situation inte skulle präglas av svåra konflikter.

Att sedan anse att något är moraliskt förkastligt är en helt annan sak. Jag kan hålla med dig om att både i din situation och TS situation anser jag att era tidigare partners betett sig moraliskt förkastligt. Att du eller någon annan anser något vara moraliskt fel, betyder dock inte att det är eller ens bör vara rättsligt reglerat. Dels eftersom det inte finns någon objektiv moral, utan alla har sin egen moraluppfattning, dels på grund av att alla torde stundtals begå handlingar som majoriteten av människor skulle anse vara moraliskt felaktiga. Skulle lagstiftaren beivra alla dessa handlingar, skulle det krävas en oöverskådlig mängd regler, en mycket omfattande kontroll över alla människor, samt en gigantisk polisstyrka och domstolsapparat. Jag tror få människor anser att detta är önskvärt.