Så ledsen över vår 15 årings beteende. (långt)
Utan att veta hur hennes uppväxt varit kan jag spontat tycka att hon beter sig jäkligt... ouppfostrat. Visst hade jag en "sur-period" som tonåring när jag tyckte att mina föräldrar inte fattade något och var helt dumma i huvudet men jag var aldrig så otrevlig. OCH jag visade fortfarande respekt.
Tror du får börja ta till hårdhandskarna och bli förbannad på henne. Just nu verkar det som hon "kör" med dig för du verkar inte reagera på något annat sätt än att vara undfallande och då kan hon fortsätta rulla på som en stridsvagn under anfall. Konfrontera henne. Klara ut för henne att nu "jäklar ska vi diskutera ditt beteende". Hon kommer troligen bli rasande och kanske sticka ut eller låsa in sig på rummet. Låt henne göra det och fortsätt när hon lugnat sig. Hon ska inte slippa undan bara för att hon beter sig illa, vilket jag får en känsla av att hon har fått.
Jag kan ju bara tala för mig själv (och hur jag gör när 8-åringen hemma börjar bli uppkäftig) och det är att göra VÄLDIGT klart att så beter man sig inte. Mer än en gång har han åkt in på rummet för sitt otrevliga beteende. Inte helt enligt Jesper Juul, men det skiter jag ärligt talat i. Kan man inte bete sig som folk kan man gott sitta ensam tills man kan uppföra sig.
Sen verkar hennes beteende faktiskt vara lite mer än bara vanlig tonårs-trots. Skulle nästan kunna tro att det är något som tynger henne. Försöka tvinga fram vad det än är som hon bär på. Få henne att gråta om det så behövs. Brutalt, men om det är något hon bär på måste det ut. Annars är hon en tickande bomb som kommer att brisera.
Du får gärna rätta mig om jag har fel i mina antaganden, men jag har sett samma beteende hos grannens tös och hon har även betett sig så när de varit på besök hos oss. Då slängde jag helt enkelt ut henne och klarade ut att kan hon inte bete sig kan hon gå hem. Hon blev så paff (för ingen hade gjort så innan) att hon skamset gick iväg. Senare sa hon förlåt för sitt beteende och jag kände att det kom från hjärtat.