Styvtonåringar är hemska

Ja, du kan välja...stanna och acceptera eller gå. Svårt som 17 att börja med några harmoniska förändringar, typ regler osv i den åldern....då kommer FLER konflikter och STÖRRE sådana. Träffas när ni är själva istället.

jag tror det ligger lite i sakens natur att det är svårt med styvbonusar. Tonåringar kan vara odrägliga och vidriga...de testar och tänjer och det kan för en del bioföräldrar vara svårt att alltid älska dem  ( de kan såklart vara helt ljuvliga, trevliga, kvicka och älskvärda också!)
Men då har man massa buffring från gulliga småbarnstiden.
Knubbig bebis, söt treåring med blommor i håret på midsommaren, första skoldagen och nya blanka väskan.
Inget av det har man ju naturligt om man träffats senare i livet.
Särbo, låt mamman ta striderna ( faktiskt, det är svårt nog ändå) eller avsluta förhållandet.
men å andra sidan, älskar du mamman?
Ja den här tiden är kort i livet ändå och de flesta s truliga tonåringar växer upp till trevliga ansvarsfulla vuxna de med.

Man lever bara en gång

Skit i dem bara tills dom flyttar hemifrån, det kan ju inte röra sig om så lång tid till. Att tjejen som bor hemmifrån missköter sig är inte dina problem.
Jag levde parallellt med min mans tonåringar, dom var iofs snälla och så. Men jag hade ingen lust att ta något som helst ansvar, allt låg på deras pappas lott att sköta.
Det gjorde att man stod ut tills dom slutade komma på regelbundet umgänge. Det blev mycket, mycket trevligare när dom hälsade på istället.

Ställ dig vid sidan och var din mans partner och inget annat. Skulle tjejerna be dig om hjälp någongång så kan du ju ställa upp om du har lust OCH dom antingen tackar för hjälpen eller ger något positivt igen.