Ni som hade en enda lång smärta istället för normala krystvärkar

Utom vid värkstimulerande dropp så brukar det oftast vara så att det finns pauser även om det inte upplevs så. Anledningen till att man inte upplever några pauser är oftast att man är stressad/rädd och spänner sig. När man gör det så finns spänningen kvar även efter värken och under pausen och det blir svårt att känna någon skillnad. För att öka chanserna för att slippa detta kan man (förutom att undvika värkstimulerande om möjligt) behöva hjälp att se när värken tar slut (oftast kan en barnmorska/doula se detta, men annars kan ctg-kurvan vara till hjälp). När värken har tagit slut/precis på slutet om pausen är väldigt kort är det bra att sucka två-tre gånger, ordenligt. Det hjälper kroppen att släppa spänningarna och markera att vilan börjar. Ibland är pausen bara några sekunder lång, men kan man uppfatta den som vila och hinner slappna av under de sekunderna kan det vara en stor skillnad mentalt. Under krystvärkarna hjälpte min man mig att slappna av under pauserna (som jag knappt minns som pauser, men jag var enligt min man nästan sovande) genom att sitta bakom mig (jag satt på förlossningspall) och dra mig tillbaka mot honom så jag lutade mig mot honom och han höll om mig. Annars ville jag bara fortsätta krysta, så jag antar att jag hade svårt att själv se slutet på krystvärkarna. Detta hjälpte mig även några värkar där barnmorskan ville att jag skulle flåsa genom värkarna, genom att han höll mig kunde jag men mycket viljestyrka låta bli att krysta.

Lite tankar från mig =)