Ylli85 skrev 2013-02-17 15:43:52 följande:
Hej, får man vara med här?
Vår historia: Sen 12 september -11 har vi haft 2 mf i v.7 och nu senast en ofostrig graviditet som upptäcktes i v. 8-9.
Missfallen klarade kroppen själv, men sist fick jag ta cytotec för att avbryta. Vi har fått göra en utredning där man tog flera prover av mig och kromosonprov på både mig och maken, men man hittar inga fel.Läkarna säger att det inte finns några hinder för att vi ska kunna få barn.
Så nu går vi åter och väntar på ett plus. Det jobbigaste just nu är att jag inte har nån att prata med, bortsett från maken. Är det nån annan som upplever att familj och vänner ogärna lyssnar, och helst slår bort med klyschor som, "Försök att inte tänka på det" "Slappna av så kommer det" osv och att de gärna snabbt som ögat styr över samtalet på nått helt annat?
Hej!
Jag pratar inte med släktingar direkt om det. Bara min mamma vet om det oxå. Men hon lyssnar. Dock vet jag att när folk tycker det är jobbigt eller obekvämt så slår dom bort det så. Men håller med känns som man inte har nån att prata med som riktigt förstår. Inte ens pojkvännen. Han tror bara det ordnar sig tillslut. En kille går inte att prata med på samma sätt heller.
Jag kan inte förstå hur det ska kunna gå bra. Själv har jag ett missfall v 5, sen ett v 8, sen ett till i v 5. Väntar nu på plus igen. Håller på med min utredning. Allt bra än så länge. Har bara mina sista prover som ska tas nu en vecka här efter ägglossning. Hormonprover och immunförsvaret och sånt. Kan ju vara nåt sånt.
Kram
