Era erfarenheter av föräldrautbildning inför adoption?

Vi blev klara med utbildningen för drygt 3 månader sedan. Innehållsmässigt var kursen en besvikelse, de flesta av oss som gick kursen hade bättre koll än de som höll i den men diskussionerna var givande. Vår kurs var tyvärr uteslutande fokuserad på negativa saker med adoption vilket gjorde det lite jobbigt i längden. Någon gång kanske man skulle kunna få prata om något positivt eller höra om några familjer där adoptionen gått bra.

Det mest givande var definitivt att lära känna de andra 4 paren som gick kursen. De är underbara människor och vi träffas regelbundet för fika och middagar. Superskönt att få råd och stöd av några som går igenom samma sak och dessutom är det ju alltid trevligt med nya vänner.

Lycka till!

Jag kan tyvärr inte uttala mig om utredaren än för vi har bara träffat henne en gång för ett informationssamtal. Vi väntade av olika anledningar några månader mellan kursen och att påbörja vår utredning så vi ska börja med den om ett par veckor. Känns både läskigt och spännande! Jag har börjat skriva på min levnadsberättelse som ska användas som grund för utredningen och jag tycker att det är väldigt svårt att veta om saker jag skriver kommer uppfattas som det är tänkt. Men det är väl det intervjuerna är till för antar jag.

Vi har inte ställt in oss på något land utan avvaktar och ser hur utredningen formuleras först.

Ja jag vet. Egentligen var det jag menade att vi avvaktar med att se hur de beskriver en kronisk sjukdom jag har. Detta är nämligen helt avgörande för vilka länder vi kan komma ifråga för. Annars har vi ganska bra koll på att vi ska försöka betona t.ex. våra höga utbildningar och vårt stora sociala nätverk.

Tack för goda råd!