Hur ska vi nå vår son? Autism??

Hej,vi är i precis samma sits nnu med sonen som blir 3 snart. att vara mitt under utredning precis som ni känns oerhört stressande samtidigt som man på någotvis sörjer att ens barn inte utvecklas som andra barn gör.Viktigt dock att mycket hjälp finns att få och utredningen är ett steg mot detta.För mig har det varit mycket grubblande.Några funderingar jag haft är också:

har jag gjort nåt fel under graviditeten? Kommer det alltid att vara problematiskt och komplicerat med vardagen nu? Tänk om han får en diagnos och sen försvinner symptomen när han blir äldre ? Vilken typ av "störning" har han autism,adhd,damp eller annat.Hur kan man någonsin veta det? Kommer han att börja prata eller inte? kommer han kunna föra en dialog med oss eller någon annan?jag har dessutom en sambo som inte alls tycker sig se dessa problem,hur gör man då ? ,jag kan ju inte bara köra på med mina och förskolans misstankar?

är det någon som känner igen sig i detta grubblande?
Jag försöker nu att tänka att vi gör så gott vi kan på bvc,förskolans inrådan sen får vi se vad framtiden ger. Man försöker ju göra det bästa för sitt barn,man kan aldrig veta exakt vad som är det bästa.

Försöker göra det bästa av nuet och ha roliga stunder på vägen/Mamma till en speeciel och underbar pojke på snart 3år.