vi får veden levererad av grannen som klyver den i lagom bitar till pannan, vi har inte kamin men vi värmer upp med vedeldad panna. Vår ved är ju inte små söta pinnar som man eldar i kamin inne i huset med utan 50 cm klabbar som är ganska tunga, en del splittar vi upp i tunnare stickor för att det ska bli lättare att ha som tändved.
Vi hjälps åt att bära in veden i pannrum och stapla den och vi nästan slåss om VEM som ska tända i pannan... jag ÄLSKAR att stå där ute o känna doften av den torkadne björkveden, det är en doft som får mig att må sååååå bra, nu är jag gravid iofs och går igång på lite underliga dofter *S* men jag gillar det verkligen. Får mig att känna mig hemma.
Gubben är nog bättre på att få fyr fort i pannan, men nu på vintern står bilen i garaget och blockerar ingången till pannrummet så han kommer inte förbi (han sitter i rullstol) så då har jag haft ensamrätt på pannrummet
Som någon skrev.. det vore rent pinsamt om man som husägare inte kan, klarar eller gör alla moment som finns här. Vi hjälps åt med allt, nu är jag duktigare på saker som kräver att man klättrar eftersom maken då sitter i rullstol, men han KAN om han måste, precis som jag KAN om jag måste snickra o greja.
Pannrummet är viktigt eftersom det är vår uppvärmning och det vore ju rent rabiat om jag inte kunde ta hand om det området när han inte är hemma.