En ny syn på dödet och döendet och livets mening
Alla har vi funderingar på vad livet är, vilka är vi..vad kommer vi ifrån..finns det något syfte med våra liv? Döden kommer ingen undan..alla kommer vi att ta en dag, det är det enda säkra vi vet med våra liv att en dag dör vi.
Många känner ångest inför döden ..vad händer när döden närmar sig..många känner stark olust..ängslan..rädsla..ångest..depression när de tänker på döden. Men det behöver inte vara så.
Man kan använda en fjärilsmetafor för att beskriva dödsprocessen och döden. Fjärilslarven vet inte om att den kommer att bli en vacker fjäril, så den räds och kämpar emot den naturliga transformation den undergår för den vet inte bättre. Den känner bara till sin existens som fjärilslarv och klamrar sig fast vid sin fjärillarvsidientitet. Men om fjärilöslarven på något sätt fick veta att den kommer att transformeras/återfödas till en fantastisk fjäril, skulle förvandligen till fjäril istället bli en välkommen, glädjefull och lycklig tilldragelse. Fjärilen är inte längre jordbunden som fjärilslarven var. Den flyger istället iväg och upp och njuter av att se saker och ting från detta ovanperspektiv. Så här är det när själen lämnar den fysiska kroppen när vi dör, den lämnar det jordiska höljet. Den flyger iväg och tar steget till en helt ny utsiktspunkt i dess existens och den ultimata verkligheten. Själen kommer HEM!
Min tro är vi alla är själar i fysiska kroppar, den jordiska tillvaron och den fysiska verkligheten är en själsskola, för att vi ska utvecklas och mogna andligt. Ondska är nödvändigt för utan den skulle inte den fria viljan vara möjlig..och utan den fria viljan skulle ingen utveckling och mognad kunna ske. Aldrig är våra medvetanden/själar så komprimerade och begränsade som som i den fysiska kroppen/hjärnan. När vi dör återfår de sin fulla kraft och potential. Den fysiska hjärnan är inte skaparen av medvetandet. Tron att medvetande skapas när biokemiska processer når över en viss komplexitetsnivå är en oerhört primitiv och felaktig tolkning av vad medvetandet är för något. Hjärnan är mottagaren och inte skaparen av våra medvetanden. Den fungerar som ett filter som stänger ute den andliga verkligheten, annars skulle vi ha svårt att leva i denna fysiska tillvaro.
Det fria medvetandet fritt från den fysiska hjärnans begränsningar har en kapacitet vi inte kan föreställa oss.
"På andra sidan" fungerar det så att det finns inga frågor utan svar och man har förmågan att förstå alla svar man får hur intrikata, komplicerade och komplexa de än är. Tankar är inte som här ...vaga..immatriella..de är våtare än vatten..men man blir inte blöt..de är varmare än eld men man bränner sig inte..det är hela städer av komplicerade tankar man får.
Människor gör det vanliga misstaget och tror att gud är opersonlig, Gud är väldigt personlig och vet ALLT om oss och är i besittande av alla de personliga kvaliteer man förknippar med människor. kärlek, medkänsla, värme, ironi, humor etc fast i en grandiosare skala. Gud vet vilken fruktansvärd börda det är för en själ att träda in i den fysiska verkligheten och leva ett jordiskt liv med total glömska om den fantastiska andliga verkligheten som väntar.