Nån fler som oss som försökt 1,5 år och får ingen hjälp förrän om lika länge till :(

Det känns så hopplöst nu... Vi misslyckades just med försök 19 att bi gravida. Första halvåret körde jag med ÄLstickor för att veta när ÄL var och sexade dagarna kring ÄL varje månad och trodde såklart att "då går det om det inte är nåt fel". De som misslyckas i början de lyckas nog inte pricka äL trodde jag, eftter ett tag lärde jag mig när jag skulle få utslag på stickorna och har efter att ha vetat när det är även börjat känna min ÄL numera.

Efter ett år och inget hänt så anmälde vi oss för att göra utredning. Efter ca 3 månader fick jag komma och ta en massa prover och han fick lämna ett sperma prov. Resultatet (det värsta befarade som drabbar 30% av de som går på utredning) så "var det inget fel på nån av oss" min äl ser helt normal ut, hormonnivåerna är bra, livmodern känns bra (gyn och ul) och han spermier är jättebra tydligen. MEN VARFÖR händer då inget? Jag frågade om jag kunde få göra en spolning av äggledarna, för jag tror inte att spermierna tar sig fram, men i mitt landsting får man bara det om det finns en särskilt anledning (man har haft nån inflammation där eller liknande). Vi började försöka bli gravida när jag var 29, nu är jag 30 (fyller 31år i mars) min man är 36, fyller 37 nästa år) Jag trodde att man kunde få hjälp kanske inom ett halvår till, men icket. Man måste försöka på egen hand i tre(!)år innan man får hjälp här :( Eftersom jag fyller 32år i mars 2014 så har vi rätt till hjälp typ 3 månader tidigare än tre år, eftersom man efter 32års ålder får hjälp redan efter ett år. För mig känns det ouppnåeligt länge. Trodde inte jag skulle få sån panik över detta men nu kommer jag alltså att få mitt första barn tidigast vid 33års ålder, för det kommer inte att gå utan hjälp... inte om jag inte får göra en spolning eller nåt, det känner jag på mig. 19(!) försök och inte ens ett missfall? Det där plusset känns som en hägring och varje gång jag får mens bryter jag ihop... Det låter hemskt men jag hade hellre tagit ett missfall efter genomsnittstiden det tydligen ska ta att bli gravid (som är 7 månader) det låter säkert jättehemskt, men då hade jag i alla fall vetat att DET GICK och att simmarna faktiskt överhuvudtaget tar sig fram till ägget!

Innan vi började försöka hade jag hormonspiral insatt i 10år och hade ingen mens, jag längtar tillbaka till att inte ha mens för att slippa bli påminnd om att vi misslyckas, månad efter månad... Jag börjar storlipa varje gång mensen kommer (jag är ju inte en "van" att ha mens, mens betyder inget annat än - KOLLa du KAN INTE bli gravid... Jag tog ut spiralen alldeles för sent känner jag ju nu, och jag har som många andra naivt trott att gravid ska väl inte va så svårt att bli, nån månad efter jag tagit bort spiralen så blir jag ju det
Senaste månaden körde vi ny taktik... sex varje dag från dag 10 till 20 i cykeln istället för varannan... det hjälpte ju inte heller. Och till saken hör att tvånget till att ha varje dag gjort att det just bara känns som ett tvång, ingen utav oss är så att vi egentligen VILL ha sex ofta, 3-4 gånger i månaden räckte bra för oss innan vi försökte...
Nån som känner igen sig? jag blir bara SÅ uppgiven och allt känns SÅ långt bort! OM ett år och 5 månader kan vi be om hjälp, tills dess vet jag inte hur jag ska göra... kan jag inte bara få låtsas att jag har ett preventivmedel igen (just det det går ju inte, jag har ju mens numera) eller kan jag inte bara få tro att jag faktiskt inte kan bli gravid så jag kan bryta ihop ordentligt EN gång och sedan få gå vidare med att planera ett liv utan barn istället? Det hade känts bättre än att bryta ihop en vecka av tre varje månad.
Ska tilllägga att jag inte mådde så här dåligt över detta i början, det var först efter 8-10 försök som jag började känna paniken, sedan blev det ju inte direkt bättre efter utredningen när jag fick veta att vi får vänta ett och ett halvt år TILL innan vi får hjälp...
Snälla ni som känner lika som mig - hur gör ni för att få tiden att gå?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-12-12 14:22
Jag menar såklart att jag inte vill må dåligt en vecka av fyra varje månad, inte en vecka av tre... :)