För tidigt klimakterie

Jag är 24 år och har fått diagnosen för tidigt klimakterie. Behandlar med Divigel (östrogensalva) samt Provera (gulkroppshormon) för att slippa besvär såsom vallningar.

Har gått på specialistmottagningen i V-ås. Har känt att jag blivit bra bemött tills jag pratade med min läkare i telefon häromveckan.

Min mamma har en väninna som inte kunnat få barn. Hon hade hört att man kunde "odla fram" ett ägg om det bara fanns någon liten cell att ta av. Något jag såklart ville ta reda på mer om. Då min läkare tidigare sagt att han inte var någon expert när det kom till IVF ville jag fråga honom om han hade någon idé på vart jag skulle vända mig. Svaret jag får är: "Alltså DU kan aldrig få egna barn med egna ägg, du HAR inga ägg"

Jag blev förstås väldigt ledsen och kommer byta läkare. Jag har inte ens fått gå under någon ordentlig utredning annat än blodprov och ultraljud. Och jag tänker INTE ge upp så lätt!

Min fråga till någon som läser detta är: har du/ni något tips på vart jag kan vända mig?

Fick en prata med en sköterska på kvinnokliniken idag som verkade förstå mig! Hon skulle fixa en tid. Hoppas på ett större engagemang, mer kunskap och information och framför allt en mer ingående utredning!

Tack för era svar! Är det så att jag faktiskt inte har några ägg (hoppas på att jag har) så kommer jag i framtiden förmodligen få från min syster. Så blir det iallafall mina gener...

Hej på er!

Jag har fått en ny läkartid på kvinnokliniken i V-ås den 11 feb. Ska bli intressant att se om det blir vidare utredning.

Det är väldigt tacksamt och intressant att läsa om dels pyttesmå ägg och ägg som börjar ta slut. Hur fick ni reda på det?

Det som hände mig var att jag fick vallningar och min mens slutade komma. Blodprover togs (hormonprover) som visade på klimakterie, ultraljud gjordes som INTE visade på klimakterie. Nya blidprover togs då dessa olika svar förbryllade min läkare som aldrig varit med om detta tidigare. Då proverna var konsekventa och återigen visade på klimakterie bestämde sig min läkare för att det måste vara så. Jag fick Divigel och Provera och där är jag nu. Ingen vidare utredning, inget kolla ägg, ingenting.

När jag senare påpekade detta för min läkare och han var en idiot i telefon så bestämde jag mig för att byta.

Jag har ingen aning om jag har ägg. Kanske har jag omogna man kan "jobba med" kanske är mina också pyttesmå?

Det ska bli skönt att få veta. Så jag hoppas på grundlig utredning!

Kram på er!

Härligt att höra att du fått tvillingar Lie72! :) Grattis till dig!

Ang. De olika värdena du pratade om så har jag ingen aning! Det är sånt jag förväntar mig att få lära mig mer om!

Kramar

Ja ni, hos läkaren gick det väl sådär.

Det börjar med att läkaren antar att jag är där för att jag "inte är nöjd" med min diagnos...Ehhh!?

Nej såklart inte men jag är ju inte dummare än att jag förstår att diagnosen inte är något läkarna kan råda över! MEN, jag var där för att bli bemött med respekt och en vilja att försöka hjälpa mig att gå vidare. Hur går man vidare? Vad gör vi när vi vill ha barn? Finns det några ägg där inne? Osv.

Under hela besöket var en läkarstudent med. Det var iallafall en tjej, tack gode Gud!

Jag brukar inte bry mig om könet på läkaren men i detta fallet har jag förstått att en manlig läkare helt enkelt inte kan relatera till problemet och därmed heller inte förstå dess känslighet.

När jag i gynstolen börjar gråta för att situationen och besöket bara känns så förnedrande så vädjar läkaren till att "försöka lägga "det där" åt sidan just nu" ,..med "det där" menade han mina känslor.

Då blev jag istället trött och arg inombords.

Vi har ett samtal efter där han förklarar för mig och sin läkarstudent vad som pekar på klimakterie och var dom små chanserna finns.

Han förklarar att om jag är i klimakteriet (vilket jag är) så kan man förhoppningsvis få barn genom äggdonation.

Då tänker jag "jaha, där försvann jag. Jag slutar här. Det blir aldrig någon fortsättning på mig." Vilket för mig är den största sorgen och förlusten.

Sen säger denna läkaren precis som den förra. "Och vid äggdonation så väljer man ju någon som liknar dig"

Och VAFAN spelar det för roll? Det är väl ändå inte utseendet som så som har någon betydelse?! Vadå? Så att vi alla kan gå runt och låtsas att det ÄR mina gener? Nej tack! Då kan vi lika gärna ta en svart kvinna med krulligt hår och bruna ögon. Jag bryr mig inte!

Den enda gången jag vill ha någon som "liknar" mig så är det om jag får ägg från min syster. Och då för genernas skull. Det avrådde han ju helst för. För det kunde vara väldigt känsligt.

Oh!? You dont say? Det finns väl inga alternativ i den här situationen som inte ifrågasätter samhällets bild över kärnfamiljen? Eller?!

Ni hör säkert min frustration i den är situationen. Och jag ÖNSKAR verkligen att andra i samma situation inte känner frustrationen. Utan känner att man blir förstådd och behandlad med största varsamhet och respekt. Ni kanske tycker att jag är vek och gnällig. Men när jag i hjärtat känner mig oförstådd och ledsen i det här så måste jag reagera! Och DET hoppas jag alla gör!

Kram på er alla