Utredning i slutet av 2012 eller början på 2013
Försök 2 sen spolningen nu, känns som att man har lite mera hopp nu dessa 3 mån efter. :) Innan har jag inte haft något hopp på flera månader...
Kram kram!
"Tur" att jag jobbar hela helgen och nästa vecka, mina tankar bara snurrar med bäbis så att jag spricker!
Är era män lika "på" på bäbisfronten eller får ni hålla tillbaka lite för att inte stressa dem, låter kanske konstigt formulerat men jag vet inte hur jag ska skriva.
Min karl går nog igenom en 30-års kris och vill/vill inte/panikar/vill/ok inför allt detta, tror han inte KAN vara på samma plan som mig (oss kvinnor?) egentligen.
Men han följer med och jag vet att han vill men att detta stressar honom lite.
Men vem fan stressar inte detta!? ;)
Första året höll jag tillbaka för att inte stressa honom, andra året var förjävligt, sexet var värdelöst och bara tvångssex... Vi hade problem som vi aldrig har haft varken före eller efter det året, tex han fick inte upp den, kan kunde inte komma osv. Jag mådde skit och allting var ett helvete.
Nu är det harmoniskt igen, vi sexar på som vi känner för utom ÄL veckan då vi kör varannan dag. :) Han har koll på min ÄL och jag måste inte anstränga mig så hårt, vi båda vet att när vi lägger oss på ÄL dagen så är det sex som gäller ;)
Jag är lite rädd, jag har börjat förlika mig med tanken på att vi kanske aldrig får barn. Och det börjar kännas som att det inte är hela världen... :s Jag vet inte om det är min hjärna som försöker lura mig, att bli gravid har ju varit nästan det enda jag tänkt på i snart 6 år! Så varför vill hjärnan lägga av nu när vi kommit så långt i utredningen?