Någon mer som funderar på att sluta hoppas?

Hej! Hur går det för er? Här har ni en som så sakteliga börjat ge upp. Jag har en son på tre år och vi vill gärna ge honom ett syskon men det är stört omöjligt. Har ju levt som en renlevnadsmänniska utan vare sig en droppe sprit eller kaffe, dricker nöstan bara vatten, cyklar 6 mil i veckan och äter nyttig mat med lagom mängd kosttillskott och hormonreglerare, melatonin osv..och utan några fel enligt missfallsutredning, men vad hjälper det? Inte ett s..t!! Men är ju 41, 5 år och mitt amh är 0, 6 så åldern verkar definitivt vara min stora fiende. Nu är jag så fruktansvärt trött på alltihop, på mina ägg som numer vägrar fästa. Jag börjar sakta inse att det går helt enkelt inte, detta är så jobbigt, mina ägg är helt enkelt för dåliga och det går inte att ändra på, har bokat tid hos psykolog som kommer att hjälpa mig i den här stora sorgen, förut har jag fått hjälp efter missfallen men då hade jag ju ändå lite hopp om att det skulle gå men det hoppet har övergett mig, efter tre missfall och två misslyckade ivf så är hoppet borta och hoppet är ju det sista som överger en men det har det nu gjort med mig.

Jag är ju oerhört tacksam över min son, jag älskar honom mer än allt annat och är ju så glad att jag har honom så jag vet ju att de som inga barn har men som kämpar och kämpar måste ju må tusen och tusen gånger värre än mig, det är fullt förståeligt helt klart! Jag önskar ju att alla som kämpar för att bli gravid verkligen blir det.